Motreformationen, Det förnöjda England och det radikala Frankrike, Tyskland romantikens hemland

Ordet propaganda har påvligt ursprung. Congregatio de propaganda fide. Sammanslutningen för trons utbredande, som skapades 1622 har gett företeelsen dess namn. Men det är uppenbart att de protestantiska utbrytarkyrkorna hade segrat i det inledande propagandakriget.
Vid 1500-talets mitt var norra och nordvästra Europa förlorat för den romerska kyrkan. Den innefattade en serie inre reformer och en upprensning i de egna leden, men också försök att återvinna de förlorade områdena och återskapa en europeisk religiös enhet. Av särskild betydelse blev den nyinrättade jesuitorden (1540), grundad av en baskisk före detta militär, Ignatius av Loyola.
Disciplin, hängivenhet. smidighet och avancerad debattkonst har präglat denna orden och gjort jesuiterna till formidabla motståndare. Därför har de också blivit hatade som få kristna grupperingar. Under 1700-talet växte kritiken, i synnerhet bland upplysningsrörelsens representanter, och jesuitorden förbjöds till och med i flera katolska länder; mellan åren 1773 och 1814 var den till och med upplöst. Numera är den åter en maktfaktor inom den katolska kyrkan.

Guyaju, Yanqing, Kina

Upplysningsideérna har sin rötter i Storbritannien, men de utvecklas i sin radikalaste form i Frankrike. I Storbritannien kunde den nya andan göra sig gällande utan svårare kontroverser. Här var toleransnivån ganska hög. Här fanns åtminstone början till ett demokratiskt politiskt system, parlamentarism och en mycket svag kungamakt. Här hävdade sig borgarklassen väl gentemot adeln. Här kunde de intellektuella uttrycka sig relativt fritt och vara tämligen nöjda med tillvaron. Annorlunda var det i Frankrike. Där fanns mäktiga motståndare: en enväldig kungamakt, en mäktig adel som slog vakt om sina privilegier, en kraftfull katolsk kyrka. En italiensk resenär, Alessandro Verri, skriver 1766: "I London är toleransen och de medborgerliga rättigheterna en verklighet; i Paris är sådant endast filosofiska idéer."

Magdalénienkulturen, La Madeleinegrottan

1600- och 1700-talen var de stora århundradena i Frankrikes historia den franska klassicismens och upplysningens århundrade. Det var samtidigt glansperioder i politisk mening. Stormakten Frankrike dominerade Europa både politiskt och kulturellt. Romantiken däremot är i grunden en tysk rörelse. Tyskland framträdde omkring 1800- för första gången - som ett ledande land på kulturens, vetenskapens och filosofins fält.

Men politiskt var Tyskland ingen stormakt. Egentligen fanns det inte ens en Tyskland i politisk mening, utan i stället flera hundra tyska stater. De flesta var mycket små, som Brsunschweig, Sachsen-Weimar, Dermold-Lippe, och vanligen styrda av tämligen konservativa furstehus. De unga tyska författare och filosofer som trädde fram på 1770-talet var fyllda av storslagna ambitioner och drömmar. Men den politiska verkligheten kring dem var allt annat än storslagen och glansfull. Följden blev frustration och en ofta ganska hopplös förening av revolt och inåtvändhet. Sådan är bakgrunden till den rörelse som kallats Sturm und Drang, (Storm och längtan).

- Sten Högnäs