En majoritet av världens länder har statlig censur av utländska massmedier. I regel är censuren ordnad på det viset att ett särskilt statligt organ granskar utländska tidningar och TV-program och vid behov river ut vissa sidor eller klipper före distribution till allmänheten.
Om man, som jag ofta gjort, ställer frågan i en stad som Prag eller Bagdad varför staten måste granska och godkänna det folket skall läsa och varför statens tjänstemän anses kunna bedöma bättre än folket själva vad de bör läsa, så får man alltid samma typ av svar.
Censurteorin i Östeuropa eller tredje världen ser ut så här:
Vi, det utbildade folket i partiet och statens ledning, tar naturligtvis ingen skada ac att läsa utländska tidningar. Vi kan bedöma vad som är sant och osant. Men en stor del av vår befolkning har inte dessa intellektuella möjligheter och därför måste vi skydda dem så att de inte tar själslig skada av den andliga miljöförstöring som vissa reaktionära (kapitalistiska, dekadenta, sionistiska osv) utländska källor sprider. Genom att ha detta skydd, kalla det censur eller sanering, slår vi vakt om vår nationella kultur och vår socialistiska (progressiva, revolutionära, solidariska osv) värdegemskap.
Jag trodde aldrig att jag skulle behöva bemöta dessa argument på hemmaplan och på mitt eget språk. Men nu har en förening som måste tas på allvar, nämligen Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening, öppet anslutit sig till denna östeuropeiska tradition. Det pinsamma ordet "kulturarbetare" kan vi bortse ifrån, det innebär i regel att man är högt betald administratör i staten, författare eller riksdagsman eller någonting annat, helt annat, än arbetare. Det är dock en förening med inflytande. Maj Britt Theorin är ordförande.
Föreningen har nu sammanställt ett yttrande till det socialdemokratiska partiets arbetsgrupp för nytt kulturprogram. Föreningen kräver lagar som skall förbjuda svenska TV-tittare att titta på fransk eller västtysk TV.
Det är lika svindlande som det låter.
Bakgrunden är alltså att Frankrike och Västtyskland inom några år kommer att sända upp TV-satelliter som skulle göra det rätt enkelt för oss att titta på deras TV-program som oftast är oändligt överlägsna svensk telivision. Det enda som krävs för den saken är en särskild uppkopplingsanordning till TV:n och en rund antenn, en s k parabolantenn.
De socialdemokratiska "kulturarbetarna" tycks, för övrigt helt korrekt, ha insett att Sverige icke ha möjlighet att i lag förbjuda Frankrike och Västtyskland att sända upp satelliter. Därför vill de i stället rädda förbudet genom att förbjuda själva antennen. "Kalla det censur eller sanering", förklarade en av föreningens styrelseledamöter i Svenska Dagbladet.
Om "kulturarbetarna" fick sin vilja igenom så måste ett lagligt förbud komma att gälla syftet ("uppsåtet" på lagspråk) med att inneha rund antenn. Och det brottsliga uppsåtet skulle alltså bli att försöka titta på västtysk eller fransk TV, en handling som följaktligen måste kriminaliseras och straffbeläggas. Även förberedelse och anstiftan till denna brottsliga handling skulle, enligt sedvanligt juridiskt mönster, bli brottsligt.
Förutom att försäljning av parabolantenner, smuggling och montering av sådana antenner osv skulle bli kriminellt så skulle dessa brott även kunna begås i tryckt skrift. Om exempelvis Expressen, en tanke som ligger nära till hands, i text och bild skulle visa hur man apterade antennerna för att kunna begå tittarbrott, så borde rimligtvis även denna gärning bli betraktad som kriminell. För att kunna bestraffa sådan anstiftan till tittarbrott måste vi ändra i tryckfrihetsförordningen.
Inte ens i Östtyskland, där regimen annars har en fast tro på nyttan av censur, har man sådana förbud. Inte ens den östtyska säkerhetspolisen skulle kunna åta sig att uppspåra alla östtyskar som ser på västtysk TV.
Jag vet inte hur Maj Britt Theorin och hennes vänner har tänkt sig detta i praktiken. Dom kanske inte har tänkt alls. Dom kanske bara har gett uttryck för sin ideologi i största allmänhet. Fast vad jag inte kan förstå är varför "kulturarbetarna" utan knot finner sig i att vi hur lätt som helst kan läsa västtyska och franska tidningar i Sverige. Ideologin borde ju gälla tidningar lika väl som television.
Tills någon av dem förklarar sig ämnar jag anta att de vill förbjuda fransk och västtysk television därför att det är lättare att förbjuda något som ännu inte finns och följaktligen mera taktiskt att sätta in förbudsstöten där. Något ideologiskt motiv för att tillåta tidningar där TV bör förbjudas kan väl inte finnas?
Nå, hur formulerar nu dessa "kulturarbetare" sin ideologi? Jo, det är sorgligt att säga de gamla vanliga östeuropeiska skälen för censur. Satelliterna innebär, enligt en av "kulturarbetarnas" ledande censurteoretiker Margareta Ingelstam, "de mäktigas rätt att sprida åsikter och exploatera våra sinnen. En passivisering av barn och lågutbildade blir faktiskt följden av den slags obegränsade 'frihet'..."
Observera först de ironiska citationstecknen kring ordet "frihet". När Margareta Ingelstam skriver det ordet utan citationstecken så är det när hon kräver förbud:
"Vi socialdemokrater anser att människan ska ha frihet att styra tekniken."
Att förbjuda franska och västtyska TV-sändningar är alltså frihet. Att tillåta dem är blott "frihet".
Ta sen detta ordet "lågutbildade". Det är alltid de "lågutbildade" som skall skyddas eftersom alla ingenstammar världen över är högutbildade och begriper bättre.
Detta folkförakt brukar formuleras exakt på samma sätt i vilken dussindiktatur som helst.
De socialdemokratiska "kulturarbetarna" har alltså lanserat den gamla vanliga teorin för censur. Eliten av "högutbildade" tål utländsk TV men folket, den dumma massan, tål icke och måste skyddas.
I inget land har denna beskyddade befolkning, alltså majoriteten, uppskattat dessa omsorger. I varje land med censur uppfattas censuren som förtryck. Vilket är precis vad det handlar om.
Arbetarbladet 29 november 1980
JG
