torsdag 23 juli 2015
Upplysningen, Sturm und drang, Pressens roll
Inte så få bland 1700-talets författare och debattörer kallade sig själva "upplysta" och såg sin egen krets som upplyst. Det ljus man menade sig sprida var förnuftets ljus. Mörkret som skulle skingras bestod av fördomar, vidskepelse och en okritisk tro på falska auktoriteter. Den här rörelsen, upplysningen, kännetecknades av sin starka tro på det mänskliga förnuftets förmåga. De upplysta var också övertygade om att människan är i grunden god, och de hyste en optimistisk tro på möjligheten att skapa en bättre värld. Själva ordet "optimism" föddes på 1700-talet, bildat på latinets optimus, bäst. Men omkring sig såg de upplysta många exempel på samhälleliga orättvisor och religiöst förtryck - missförhållanden att rätta till.
Qiandao sjö
Sturm und Drang-perioden har kallats den tyska kulturens pubertetskris. Det är den tyska intellektuella ungdomens revolt mot en som de tyckte förstockad föräldrargenertion utan visioner, insnöad i konventioner och föråldrade smakbegrepp. Bland alla Sturm und Drang-epokens litterära produkter är det numera främst ett verk som fortfarande läses, Den unge Werthers lidande (1774) av den då 24-årige Johann Wolfgang von Goethe.
Werther känner sig fången i ett samhälle styrt av ofrihet, fördomar och meningslösa regelsystem. Hans kärlek till den gifta Lotte är kanske besvarad men likafullt omöjlig. I det sista kapitlet har han tagit sitt liv, en handling som på sitt sätt beskriver Sturm und Drang-generationens förening av våldsamma känslostormar och maktlöshet.
Vid ett tillfälle skriver Werther: "Ack, vad jag vet, kan vem som helst veta, - men mitt hjärta är jag ensam om." Raden kunde sägas sammanfatta bokens anda: läsaren slås av Werthers intensiva intresse för det egna jaget och det egna känslolivet; för honom är känslan viktigare än intellektet och förståndigheten - det är känslolivet som get varje individ hennes egenart. Det är som om Descartes välkända fras "Jag tänker, alltså finns jag till", nu i det sena 1700-talet har ersatts med "Jag känner, alltså finns jag till".
Dryckeshorn, Hochdorf
Under 1800-talet växte dagspressens betydelse som kulturell och politisk maktfaktor oerhört. Detta gjordes möjligt genom den tekniska utvecklingen. Järnvägen erjöd snabb och säker distribution, telegrafen förmedlade färska nyheter och de ångdrivna rotationspressarna mångdubblade hastigheten i tryckningen. År 1906 skrev den amerikanske författaren Mark Twain om denna nya maktfaktor, pressen och nyhetsbyråerna: "Det finns endast två kraftkällor som kan belysa världens alla hörn: solen där uppe och Associated Press här nere."
En förutsättning var den stigande läskunnigheten. Antalet analfabeter i Västeuropa och USA sjönk från omkring 50 procent år 1850 till under tio procent år 1900. Tidningarna användes ofta som propagandainstrument för regeringar eller för ekonomiska intressen. Det brukar sägas att kriget mellan USA och Spanien 1898, då Kuba förvandlades till Amerikanskt protektorat, hade satts igång av den mäktiga Hearstpressen i USA. Men tidningarna kunde också ha en kritisk funktion. London Times rapporter från Krimkriget på 1850-talet skildrade krigets verklighet: brutalitet och elände - inte den traditionella heroismen. De här reportagen drev upp en storm av känslor i England. Till den reaktionen bidrog också att kameran, som hade utvecklats av fransmännen Niepce och Daguerre på 1830-talet, gav en sannare bild av förhållandena än de traditionella tecknade och konstnärligt utformade bildreportagen. Resultatet av Times reportageserie blev att den brittiska regeringen trots militärledningens protester sände Florence Nightingale med 38 sköterskor till Krim.
Det amerikanska inbördeskriget på 1860-talet var det första krig som skildrades uförligt i fotografiska bilder. Det var också ett av historiens blodigaste krig, där den moderna tekniken, R. J. Gatlings nya tiopipiga revolverkanon och andra innovationer, visade teknikens förmåga till masslakt. Teknik var inte enbart välsignelse.
- Sten Högnäs
söndag 12 juli 2015
Stickreplik
swoosh rakt under huvudet på sig själv … http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/maciej-zaremba-kajsa-ekis-ekman-skriver-in-sig-i-narrkvoten/
nej du, ska du se, den logiska slutsatsen att dra efter detta är att socialtjänsten hatar barn …
”rättsövergrepp bla bla fixering vid mansmostret” ja precis ”vi” dyrkar, skyddar och enabelar konstant denna skapelse…
barnätaren åt fortfarande barn
dude i sverige tar en med tidigare meriter när en bedömmer trovärdigheten i ens erkännande, mh
dude i sverige tar en med tidigare meriter när en bedömmer trovärdigheten i ens erkännande, mh
och det finns ingen hejd på mansmonstrets försvarare mot barnen – barnhatare
wow sällan har jag sett tonvikten ligga på Freuds förträngda minnen då han sållade brett med allt från associationer till själslivsevolutionsönsketänkanden … generellt önsketänkande och här kan en likagärna citera bibeln som detta psykolog-journalistiska historiska drömmandet om att Freuds mundana arv skall passa ihop med ens egen monsteragenda.
– inte ens alla videobevis med alla oidentifierade barn räcker för att få den här personen att fråga sig Var alla dessa barn kommer ifrån, för det rör sig om betydligt fler än 600…
yes berätta för offren – shh det finns inget pedofilsamhälle, istället för att avslöja pedofilerna som ingen kan förneka är en omfattande ekonomisk marknad av individer.
utbrett? jo det har skrivits enorma mängder om domstolar, nämndemäns och så kallade experters helt bizzarra argumentationer på regelbunden basis som t.ex förklarar flickor som omöjliga att våldta för att de bär jeans, scientifiku …
det finns en välstuderad psykologisk reaktion och alla dessa individer som går runt och tror sig stå över omvärldens förnekelseprinciper bör rimligtvis studera sig själv genom forskningen … tmsjälvdistans
Barns ord, från barndomen in i vuxendomen är speglade i det ständiga omänskliggörandet där ett barn aldrig kan minnas korrekt, eller korrektare (även i både stora övergrepp och lite vardaglig mobbning).
det är även fullkomligt uppenbart såhär i slutet att det är en individ som inte förstår vad förträngda minnen innebär men bör som en elev fråga otaliga krigsflyktingar, våldsbrottsoffer och övergreppsoffer.
att åbropa demon maskulin och sedan skylla den på barnen är satanistiskt och det om något är Sektistiskt.
onsdag 8 juli 2015
The Red Wedding (ett brev om bullyculture*)
Hej Lajvet. Såklart tack för ett superbemötande, proffsigt och tryggt och vi vill så kortfattat och koncist som möjligt ... skriva detta brev till er för att ni skall förstå lite mer översiktligt vad som skedde i den infarkt som var denna gruppens läger.
Vi som skriver under det här brevet heter Skalv, Teus, Alastor, Emrakul och vi är de övriga och vi är inte hjältar ;)
nej, men tre nybörjarlajvare och Skalv som är Teus storasyster återkommande veteran med inställning på ett lajv med hennes bild av "lugnt", översyn och reka för framtiden vilket gruppen var införstådd med när det gäller samtliga.
De lovade oss mycket spel, rolig sammansatt nybörjarvänlig grupp med fokus på intriger och lite boffer; en intrighub med arrs förtroende som också var scouter och engagerade i barnlajvsarrangemang lät lagom och lovande.
Först var det att vi skulle gå med i deras förening för hundra kronor och lite bensinpengar, inga problem ... 200 kr per person landade Teus och Skalvs bensinpengar på från en komun enligt arr 20 minuter från lajvområdet, och Alastors och Emrakuls mat kostade 250 kronor.
Så 300 och 350 kronor ville gruppen ha av oss för att vi skulle få vara med om detta.
När de plockade upp Skalv och Teus var de tre timmar försenade, irriterade, hälsade knappt, hade inte räknat med två personer med packning var av en modell XL som inte blev erbjuden framsätet och inget säte drogs fram för långa ben.
I bilen sades mycket lite från alla utom en av de tre (den talande fimpkastaren) som var med men vid försök til samtal kläcktes citat som "ja men det förstår ni väll att det kan ni inte prata med Baron om han har ingen koll eller ansvar för logistik" överlägset skratt, konstig tystnad, viskningar sinsemellan, generellt gnäll, oschyssta blickar m.m
Innan har Skalv, Teus och Alastor försökt bygga karaktärer presentera oss lära känna folk i FB-gruppen och fått inga öppna och knapphändiga slutna svar, men tänkt det tar vi på plats när vi träffas lite mer och Skalv pratar med Baron om detta som säger att de andra deltagarna inte är så aktiva FB-användare, ändå försökt peppa, tagit med våra egengjorda intriger, prylar med B-runa, ljus, myggspiraler (som de knappt tackade för eller hade några egna av) och allmäna presenter och detta togs till slut mot med nästan total ignorans för intrigdelen och sakerna, B-runan osv inga frågor om karaktärer (utom namn), berättar inget om sina egna karaktärer, planer, pratar lite oerhört off vinnarmentalitetaktigt om artifakter och pengar och auktionen men drar egentligen inte in oss djupare ens ytligt i detta.
Presenten kom Baron söndag morgon och frågade om Skalv och Teus ville ha (tillbaka); en ljuskrona med svarta små ljus, extra vita stearinljus hade Skalv och Teus köpt till, och dessutom hängt orangea o rosa egengjorda pappersrosor i; som de aldrig tände eller hängde någonstas.
Alastor om första gången de träffar gruppen:
- Typ så här: (Baron): "Gruppen! Här har vi grabbarna från Ouagadougou!"
*alla tittar upp i en halv sekund och återgår sedan till sin mindless task
inget hej, ingen välkomnande,
det var någon enstaka som kom fram och hälsade ordentligt
Vi skall lägga ut våra saker i tältet på eget bevåg, Emrakul flyttas på utan att tillfrågas till tältöppningen och tältet är ett generellt kaos där delar av kärntruppen ligger som en solfjäder längst upp. Det klagas på Skalvs och Teus förinformerade 90-madrasser och när Skalv och Teus erbjuder sig att sova i "intältet" (i skuggan under den uppfällda segelduken) är dessa saker inte inlajv; vilket andras sovsäckar, liggunderlag osv visade sig vara ...
Deras "intält" var för övrigt ett enda kaos, mycket offprylar, aldrig öppet och liiite medvetet för att det skulle vara svårt att stjäla deras intrigprylar.
Det andra tältet ("off-tältet") var uppslaget i backen i solen och vid upplägg av sovplatser togs ingen hänsyn till platsfördelning vs underlag. Det kommunicerades överhuvudtagen inte om detta ämne utöver en snäsig kommentar om att vi var ivägen som Skalv bemötte med en inbjudan till att organisera upp "off-tältet" tillsammans vilket inte fick något svar.
En medlem i gruppen som åkte hem på torsdagen drack systemetöl öppet under torsdagen och slängde under all sin tid i lägret och utanför fimpar omkring sig som en bollträningsmaskin.
På plus sidan fanns det flera trevliga personer i gruppen. Stackars Alv-Carolina som aldrig slutade fråga om du sovit gott men med tommare och tommare blick.
Kobold-Johan som vill ena nybörjarna bakom armborstet var en öppen och trevlig positiv individ som blev mer och mer inåtvänd m.f
(Ett trevligt nybörjar par där för att hon ville visa honom lajv, en magiätare :), en DEMON-besatt ! och så vi fyra.)
Innan hade Skalv frågat Baron om några inte var arten människa och han svarade att vi bara var människor, more or less.
Alla praktiska aktiviter från och med torsdagen görs med en gruppindelning som är exkluderande och med oerhört lite grupptänk. Inga försök görs för att få gruppen sammansatt med t.ex du och du som inte känner varandra kan bära vatten utan istället delas allt socialt och praktiskt upp i de grupper som de anser att du/vi redan tillhör.
Sexuell med homoinriktning (en av medlemarna var QTBH) jargong på ett sätt som var obekvämt och respektlöst och överdrivet mycket fysiskt offentligt affektionsuttryck av en sexuell natur ofta med applåderande publik "mer TUNGA mer TUNGA mer TUNGA".
gruppens tält en natt:
- "Kan du klia mig på ryggen?"
säger hon något? jakande kanske
sedan stönar han inte tillräckligt lågmält gnyende? ... !
Under hela lajvet är de i princip aldrig in och aldrig med oss. Halva lönnkrogen och allt område bakom är off och offprylar ligger framme överallt.
Vid ett! tillfälle kommer en av medlemmarna ut ur skogen i pilotbrillor och en cigg och det såg ut som Hultsfredsfestivalen.
Oerhört mycket offprylar i lönnkrogen förrutom själva samtalen t.ex gelatinbilar ur förpackningen på en bänk ...
Osannolika scouter. Alastor, Teus och Emrikul kände sig oerhört utnyttjade som dåligt behandlade in och off springpojkar. Skalv upplevde en oerhörd antipati för att de uppenbart inte vågade behandla henne på ett ens inärheten av likvärdigt sätt till hennes ansikte.
Emrikul blev ombedd att en kväll vakta och efter tre timmar fortsätta vakta.
Debatterade matförbränningen vid den fulla hinken i två dagar, övervägde och kanske t.o.m genomförde att bygga på en K-märkt järsgård med sina eldstadsstenar.
Slängde väldigt mycket av sin medtagna mat istället för att t.ex ge bort den, sälja den för koppar eller t.o.m kontanter; de florerade redan över ciderdisken.
Soppåsen i intältet var ett litet bisarrt hörninstallationsinslag...
Utestängde oss ur rollspelande och intrigerande. Utöver allt socialt liv och normal hövlighet. "Skall vi leta efter Tårarnas barn och..." - Det är lungt vi kan kalla fram Tranan när som helst vi skall bara orka"
Och gick iväg sjäva på dagarna och försökte gå iväg själva på kvällarna för att intrigera och ... boffra ... intrigerna fick vi aldrig tillgång till men boffret var vi alla med om lite till mans.
Teus, Emrikul och Alastor var vakter, vapenmakt och vattenbärare tänkta som mindless drones.
-
Alastor: Amen typ att varje morgon eller vid varje tillfälle när man kommit upp eller kommit tillbaka
Och sa "hej"
Så svarade de inte alls och bara sket i en
När dem struntade i att tala om för Torsten vart jag var och att dem strunta i att tala om för mig att Torsten varit inne på lönnkrogen. På så sätt sabbade dem båda våra intriger
Also vad är gruppintriger?
Emrikul: Trollet, det magiska föremålet. Känns som Baron bara "offade" sig igenom dem intrigerna
Alastor: Också att de nästan räknade med att vi inte skulle orka med deras bofferäventyr om nätterna och därför planerade dem för att kunna göra dem utan oss
Och när vi, mot deras förmodan, ändå skulle vara med så nobbade de oss helt
"Håll vakt bakåt"
"ja, men vad är det vi gör?"
"Bara var tyst och kolla bakåt så ingen kommer"
Räd?
Emrikul: Baron gick runt och pratade om hur folk brukade göra och var inte "in"
på något sätt
Alastor: Det var fan ingen räd
Vet inte vad det var
Emrikul: Orientering mitt i natten
Alastor: Vi sprang ut på ön
Bara att ingen var vaken
Och det fanns inget utom ett ensamt tält
-
Skalv och Demonen blev dåliga och när arr frågade innan njursviktincidenten var helt utklarad om kanske Ursus visste på råd att skjutsa in till sjukhuset föreslog de en buss från Kinna som skulle avresa efter en och en halv timma.
Dagen innan var de snabba att erbjuda Skalv Och Teus, som kände sig deppig och orolig, skjuts hem med fimp-kastar-killen, de erbjöd Teus inget stöd genom hans systers ögonolycka, men en person bad om ursäkt till Skalv för att de inte trodde på att hon hade skadat sig först utan bara var bakis.
Emrikul: Har pratat med Torsten, son av Berg, nu. Han var tydligen in på lönnkrogen och frågade efter mig på andra dagen, men ingen där visste eller orkade bry sig om vart/vem jag var. Till råga på allt så när vi frågade dem i gruppen så visste dem inget.
Om något blockerade detta lajvet var det dessa individer och våra försök att aktivera de talbara möttes av the wall.
Så de lyckades alltså med att exkludera oss från det de själva gjorde, lönnkrogen, in-lajv känsla, grupp-intriger och personliga intriger!
Alla irriterar sig och Skalv märker dels hur Teus, Alastor och Emrikul har svårt att hålla trevlig ton av förståeliga anledningar och hur hon själv möts av nästan total ignorering från även tidigare mycket sociala individer. Hon hör dem planera Svinbroders död och hur de har svårt att hålla sig in-game utanför off-lägret lönnkrogen.
Vi går åt sidan för att tala eftesom det nu är så långt gånget att det inte längre över huvud taget går att släta över. Vid svaret på frågan Skalv ställer om vad de vill göra säger Alastor: "a red wedding, men vi tror inte att de skulle spela på det". Skalv är oerhört stolt över dessa modiga, försigkomna och trygga förstagångslajvare. Sedan bestämmer sig Skalv för att gå till arr lite diskret, med killarnas medgivande och efter samtal med dem går de tre till arr själva.
Efter mötet med arr och gruppen och flytten från lägret på söndag morgon möttes vi av mer tystnad och blängande och när Anton och Arvid försökte att på vägen hämta två saker som någon lånat fick de höra att nej det får de som äger dessa föremål själva komma tillbaka och fråga efter.
Vi blir informerade av Baron att flytta våra saker till vändplan (vi är på marknadsängen) för där måste de vara men inser snabbt att det bara finns en väg ut ...
Där dyker en gruppmedlem upp med sin vakt-partner och berättar för Skalv att arr löst resa hem för henne och Teus och Skalv tror inte på det här, informerar arr och givet är det enda vi kan göra vänta ... efter ha väntat hela dagen (många långa timmar blir tjugo minuter) kommer gruppen och de kör bara förbi. Arr får busvissla och sedan köra oss hem.
Teus och Skalv har fått pengarna tillbaka.
Vi skulle få ingame lön vilket möttes med "sorry, inga koppar".
Skalv försökte fixa så att teatergruppen skulle spela på lönnkrogen (stackarna gjorde det, de var grymma) och då fanns det inga koppar, inget silver och svalt intresse ...
Regler de sätter upp som inte de själva följer:
Lys inte i tältet, stör inte, försök var tysta. Detta var de oerhört bra på att inte göra så till den grad att de uppenbarligen inte ens märkt hur det gång på gång trampade på Emrakul som hade detta som sin största motivering för att byta läger den sista natten.
Aldrig gå själv, en smart regel för vattenbärande men knappast inlajv ...
Försökte få upp oss tidigt och att vi skulle arbeta för att sedan vila hela dagen och försöka smita ut själva om kvällarna.
Osäkra rädda boffrare som påstår sig vara tränade och dessutom ville skrämma oss för Klan Boffer.
(Jaga ifatt en trettonårig rånare i helrustning i skogen en natt och lägga honom, dedicated...)
På lördagen sprang Skalv och Emrakul i förväg med vattenvagnen för att solskydsfaktora sig och när Teus och Alastor inlajv frågade efter oss en minut senare jämte vagnen svarade en individ ur gruppen: "Jag vet inte"
"Man kan inte ha missat detta när de precis kom in med vagnen"
"Jag är ingen vakt"
Emrakul blev ombedd att hämta vatten samtidigt som matlagningen som förövrigt ofta var mycket försenad och gnällig och när han kom tillbaka fanns det nästan ingen mat. Då fick han veta att "det var ju synd".
Allt som vi ställde fram eller gjorde i lägret plockades undan eller flyttades på och de rent basala sakerna som våran mat och sov klagades på kontinuerligt.
Som en sammanfattning är Teus, Alastors och Emrakuls reaktion på mobbarnas initiella tårar (Baron) att vara schyssta men vi möts av bisarra blickar och som framgått än mer bisarrt beteende.
Vi kände oss nödgade att skriva det så här, som ett brev, som en berättelse i ordning eftersom det var så oerhört mycket på så många nivåer att det skulle vara svårt att ge någon slags bild utan att fylla ut texten.
Tack för oss. Pax.
Skalv, Teus, Alastor, Emrakul
Vi som skriver under det här brevet heter Skalv, Teus, Alastor, Emrakul och vi är de övriga och vi är inte hjältar ;)
nej, men tre nybörjarlajvare och Skalv som är Teus storasyster återkommande veteran med inställning på ett lajv med hennes bild av "lugnt", översyn och reka för framtiden vilket gruppen var införstådd med när det gäller samtliga.
De lovade oss mycket spel, rolig sammansatt nybörjarvänlig grupp med fokus på intriger och lite boffer; en intrighub med arrs förtroende som också var scouter och engagerade i barnlajvsarrangemang lät lagom och lovande.
Först var det att vi skulle gå med i deras förening för hundra kronor och lite bensinpengar, inga problem ... 200 kr per person landade Teus och Skalvs bensinpengar på från en komun enligt arr 20 minuter från lajvområdet, och Alastors och Emrakuls mat kostade 250 kronor.
Så 300 och 350 kronor ville gruppen ha av oss för att vi skulle få vara med om detta.
När de plockade upp Skalv och Teus var de tre timmar försenade, irriterade, hälsade knappt, hade inte räknat med två personer med packning var av en modell XL som inte blev erbjuden framsätet och inget säte drogs fram för långa ben.
I bilen sades mycket lite från alla utom en av de tre (den talande fimpkastaren) som var med men vid försök til samtal kläcktes citat som "ja men det förstår ni väll att det kan ni inte prata med Baron om han har ingen koll eller ansvar för logistik" överlägset skratt, konstig tystnad, viskningar sinsemellan, generellt gnäll, oschyssta blickar m.m
Innan har Skalv, Teus och Alastor försökt bygga karaktärer presentera oss lära känna folk i FB-gruppen och fått inga öppna och knapphändiga slutna svar, men tänkt det tar vi på plats när vi träffas lite mer och Skalv pratar med Baron om detta som säger att de andra deltagarna inte är så aktiva FB-användare, ändå försökt peppa, tagit med våra egengjorda intriger, prylar med B-runa, ljus, myggspiraler (som de knappt tackade för eller hade några egna av) och allmäna presenter och detta togs till slut mot med nästan total ignorans för intrigdelen och sakerna, B-runan osv inga frågor om karaktärer (utom namn), berättar inget om sina egna karaktärer, planer, pratar lite oerhört off vinnarmentalitetaktigt om artifakter och pengar och auktionen men drar egentligen inte in oss djupare ens ytligt i detta.
Presenten kom Baron söndag morgon och frågade om Skalv och Teus ville ha (tillbaka); en ljuskrona med svarta små ljus, extra vita stearinljus hade Skalv och Teus köpt till, och dessutom hängt orangea o rosa egengjorda pappersrosor i; som de aldrig tände eller hängde någonstas.
Alastor om första gången de träffar gruppen:
- Typ så här: (Baron): "Gruppen! Här har vi grabbarna från Ouagadougou!"
*alla tittar upp i en halv sekund och återgår sedan till sin mindless task
inget hej, ingen välkomnande,
det var någon enstaka som kom fram och hälsade ordentligt
Vi skall lägga ut våra saker i tältet på eget bevåg, Emrakul flyttas på utan att tillfrågas till tältöppningen och tältet är ett generellt kaos där delar av kärntruppen ligger som en solfjäder längst upp. Det klagas på Skalvs och Teus förinformerade 90-madrasser och när Skalv och Teus erbjuder sig att sova i "intältet" (i skuggan under den uppfällda segelduken) är dessa saker inte inlajv; vilket andras sovsäckar, liggunderlag osv visade sig vara ...
Deras "intält" var för övrigt ett enda kaos, mycket offprylar, aldrig öppet och liiite medvetet för att det skulle vara svårt att stjäla deras intrigprylar.
Det andra tältet ("off-tältet") var uppslaget i backen i solen och vid upplägg av sovplatser togs ingen hänsyn till platsfördelning vs underlag. Det kommunicerades överhuvudtagen inte om detta ämne utöver en snäsig kommentar om att vi var ivägen som Skalv bemötte med en inbjudan till att organisera upp "off-tältet" tillsammans vilket inte fick något svar.
En medlem i gruppen som åkte hem på torsdagen drack systemetöl öppet under torsdagen och slängde under all sin tid i lägret och utanför fimpar omkring sig som en bollträningsmaskin.
På plus sidan fanns det flera trevliga personer i gruppen. Stackars Alv-Carolina som aldrig slutade fråga om du sovit gott men med tommare och tommare blick.
Kobold-Johan som vill ena nybörjarna bakom armborstet var en öppen och trevlig positiv individ som blev mer och mer inåtvänd m.f
(Ett trevligt nybörjar par där för att hon ville visa honom lajv, en magiätare :), en DEMON-besatt ! och så vi fyra.)
Innan hade Skalv frågat Baron om några inte var arten människa och han svarade att vi bara var människor, more or less.
Alla praktiska aktiviter från och med torsdagen görs med en gruppindelning som är exkluderande och med oerhört lite grupptänk. Inga försök görs för att få gruppen sammansatt med t.ex du och du som inte känner varandra kan bära vatten utan istället delas allt socialt och praktiskt upp i de grupper som de anser att du/vi redan tillhör.
Sexuell med homoinriktning (en av medlemarna var QTBH) jargong på ett sätt som var obekvämt och respektlöst och överdrivet mycket fysiskt offentligt affektionsuttryck av en sexuell natur ofta med applåderande publik "mer TUNGA mer TUNGA mer TUNGA".
gruppens tält en natt:
- "Kan du klia mig på ryggen?"
säger hon något? jakande kanske
sedan stönar han inte tillräckligt lågmält gnyende? ... !
Under hela lajvet är de i princip aldrig in och aldrig med oss. Halva lönnkrogen och allt område bakom är off och offprylar ligger framme överallt.
Vid ett! tillfälle kommer en av medlemmarna ut ur skogen i pilotbrillor och en cigg och det såg ut som Hultsfredsfestivalen.
Oerhört mycket offprylar i lönnkrogen förrutom själva samtalen t.ex gelatinbilar ur förpackningen på en bänk ...
Osannolika scouter. Alastor, Teus och Emrikul kände sig oerhört utnyttjade som dåligt behandlade in och off springpojkar. Skalv upplevde en oerhörd antipati för att de uppenbart inte vågade behandla henne på ett ens inärheten av likvärdigt sätt till hennes ansikte.
Emrikul blev ombedd att en kväll vakta och efter tre timmar fortsätta vakta.
Debatterade matförbränningen vid den fulla hinken i två dagar, övervägde och kanske t.o.m genomförde att bygga på en K-märkt järsgård med sina eldstadsstenar.
Slängde väldigt mycket av sin medtagna mat istället för att t.ex ge bort den, sälja den för koppar eller t.o.m kontanter; de florerade redan över ciderdisken.
Soppåsen i intältet var ett litet bisarrt hörninstallationsinslag...
Utestängde oss ur rollspelande och intrigerande. Utöver allt socialt liv och normal hövlighet. "Skall vi leta efter Tårarnas barn och..." - Det är lungt vi kan kalla fram Tranan när som helst vi skall bara orka"
Och gick iväg sjäva på dagarna och försökte gå iväg själva på kvällarna för att intrigera och ... boffra ... intrigerna fick vi aldrig tillgång till men boffret var vi alla med om lite till mans.
Teus, Emrikul och Alastor var vakter, vapenmakt och vattenbärare tänkta som mindless drones.
-
Alastor: Amen typ att varje morgon eller vid varje tillfälle när man kommit upp eller kommit tillbaka
Och sa "hej"
Så svarade de inte alls och bara sket i en
När dem struntade i att tala om för Torsten vart jag var och att dem strunta i att tala om för mig att Torsten varit inne på lönnkrogen. På så sätt sabbade dem båda våra intriger
Also vad är gruppintriger?
Emrikul: Trollet, det magiska föremålet. Känns som Baron bara "offade" sig igenom dem intrigerna
Alastor: Också att de nästan räknade med att vi inte skulle orka med deras bofferäventyr om nätterna och därför planerade dem för att kunna göra dem utan oss
Och när vi, mot deras förmodan, ändå skulle vara med så nobbade de oss helt
"Håll vakt bakåt"
"ja, men vad är det vi gör?"
"Bara var tyst och kolla bakåt så ingen kommer"
Räd?
Emrikul: Baron gick runt och pratade om hur folk brukade göra och var inte "in"
på något sätt
Alastor: Det var fan ingen räd
Vet inte vad det var
Emrikul: Orientering mitt i natten
Alastor: Vi sprang ut på ön
Bara att ingen var vaken
Och det fanns inget utom ett ensamt tält
-
Skalv och Demonen blev dåliga och när arr frågade innan njursviktincidenten var helt utklarad om kanske Ursus visste på råd att skjutsa in till sjukhuset föreslog de en buss från Kinna som skulle avresa efter en och en halv timma.
Dagen innan var de snabba att erbjuda Skalv Och Teus, som kände sig deppig och orolig, skjuts hem med fimp-kastar-killen, de erbjöd Teus inget stöd genom hans systers ögonolycka, men en person bad om ursäkt till Skalv för att de inte trodde på att hon hade skadat sig först utan bara var bakis.
Emrikul: Har pratat med Torsten, son av Berg, nu. Han var tydligen in på lönnkrogen och frågade efter mig på andra dagen, men ingen där visste eller orkade bry sig om vart/vem jag var. Till råga på allt så när vi frågade dem i gruppen så visste dem inget.
Om något blockerade detta lajvet var det dessa individer och våra försök att aktivera de talbara möttes av the wall.
Så de lyckades alltså med att exkludera oss från det de själva gjorde, lönnkrogen, in-lajv känsla, grupp-intriger och personliga intriger!
Alla irriterar sig och Skalv märker dels hur Teus, Alastor och Emrikul har svårt att hålla trevlig ton av förståeliga anledningar och hur hon själv möts av nästan total ignorering från även tidigare mycket sociala individer. Hon hör dem planera Svinbroders död och hur de har svårt att hålla sig in-game utanför off-lägret lönnkrogen.
Vi går åt sidan för att tala eftesom det nu är så långt gånget att det inte längre över huvud taget går att släta över. Vid svaret på frågan Skalv ställer om vad de vill göra säger Alastor: "a red wedding, men vi tror inte att de skulle spela på det". Skalv är oerhört stolt över dessa modiga, försigkomna och trygga förstagångslajvare. Sedan bestämmer sig Skalv för att gå till arr lite diskret, med killarnas medgivande och efter samtal med dem går de tre till arr själva.
Efter mötet med arr och gruppen och flytten från lägret på söndag morgon möttes vi av mer tystnad och blängande och när Anton och Arvid försökte att på vägen hämta två saker som någon lånat fick de höra att nej det får de som äger dessa föremål själva komma tillbaka och fråga efter.
Vi blir informerade av Baron att flytta våra saker till vändplan (vi är på marknadsängen) för där måste de vara men inser snabbt att det bara finns en väg ut ...
Där dyker en gruppmedlem upp med sin vakt-partner och berättar för Skalv att arr löst resa hem för henne och Teus och Skalv tror inte på det här, informerar arr och givet är det enda vi kan göra vänta ... efter ha väntat hela dagen (många långa timmar blir tjugo minuter) kommer gruppen och de kör bara förbi. Arr får busvissla och sedan köra oss hem.
Teus och Skalv har fått pengarna tillbaka.
Vi skulle få ingame lön vilket möttes med "sorry, inga koppar".
Skalv försökte fixa så att teatergruppen skulle spela på lönnkrogen (stackarna gjorde det, de var grymma) och då fanns det inga koppar, inget silver och svalt intresse ...
Regler de sätter upp som inte de själva följer:
Lys inte i tältet, stör inte, försök var tysta. Detta var de oerhört bra på att inte göra så till den grad att de uppenbarligen inte ens märkt hur det gång på gång trampade på Emrakul som hade detta som sin största motivering för att byta läger den sista natten.
Aldrig gå själv, en smart regel för vattenbärande men knappast inlajv ...
Försökte få upp oss tidigt och att vi skulle arbeta för att sedan vila hela dagen och försöka smita ut själva om kvällarna.
Osäkra rädda boffrare som påstår sig vara tränade och dessutom ville skrämma oss för Klan Boffer.
(Jaga ifatt en trettonårig rånare i helrustning i skogen en natt och lägga honom, dedicated...)
På lördagen sprang Skalv och Emrakul i förväg med vattenvagnen för att solskydsfaktora sig och när Teus och Alastor inlajv frågade efter oss en minut senare jämte vagnen svarade en individ ur gruppen: "Jag vet inte"
"Man kan inte ha missat detta när de precis kom in med vagnen"
"Jag är ingen vakt"
Emrakul blev ombedd att hämta vatten samtidigt som matlagningen som förövrigt ofta var mycket försenad och gnällig och när han kom tillbaka fanns det nästan ingen mat. Då fick han veta att "det var ju synd".
Allt som vi ställde fram eller gjorde i lägret plockades undan eller flyttades på och de rent basala sakerna som våran mat och sov klagades på kontinuerligt.
Som en sammanfattning är Teus, Alastors och Emrakuls reaktion på mobbarnas initiella tårar (Baron) att vara schyssta men vi möts av bisarra blickar och som framgått än mer bisarrt beteende.
Vi kände oss nödgade att skriva det så här, som ett brev, som en berättelse i ordning eftersom det var så oerhört mycket på så många nivåer att det skulle vara svårt att ge någon slags bild utan att fylla ut texten.
Tack för oss. Pax.
Skalv, Teus, Alastor, Emrakul
tisdag 7 juli 2015
Min Far, gästpoet Udd, bullyculture*
så jag gick till en mästare
han ba va vill du
ja ba min gamla mästare sög han
fatta inget jaba ville veta vem
som gör granarna gröna
o han lura mej o slog mej me en käpp!
o han slog mej med, den här gubben
ja ber han o gå men
han ba va vill du
ja ba min gamla mästare sög han
fatta inget jaba ville veta vem
som gör granarna gröna
o han lura mej o slog mej me en käpp!
o han slog mej med, den här gubben
ja ber han o gå men
gamhedningen vädrar trångt och vägrar gå
men kräver dörren öppen
när hans sjuka underhudsfett
skamligt tränger ut
men kräver dörren öppen
när hans sjuka underhudsfett
skamligt tränger ut
tömmer fickorna på sassafrass
och skrönar upp
en gång om dan gillar man han
tajming är viktigt i mötet
för mycket och fel
som vanligt med vikt
och skrönar upp
en gång om dan gillar man han
tajming är viktigt i mötet
för mycket och fel
som vanligt med vikt
kammen glider fram i näven
då det luktar färghållning och
skam, lögndrängar och shills göra
sig icke besvär idag men skam är
deg i hans klor, när jag blir nyfiken
står tiden still och älska din skam, torka mig med den
som en sill! han släpper ut magen lite till
och hromar buffégnolande
begär sammanbiten allt nu i deliriskt mummel
och välter bordet som en surande skogsmetallare
då det luktar färghållning och
skam, lögndrängar och shills göra
sig icke besvär idag men skam är
deg i hans klor, när jag blir nyfiken
står tiden still och älska din skam, torka mig med den
som en sill! han släpper ut magen lite till
och hromar buffégnolande
begär sammanbiten allt nu i deliriskt mummel
och välter bordet som en surande skogsmetallare
*muttergalen nu bland stumma stäppsurikater
!skam är viktigt men inte som stoltheten
för vad du inte skäms för...!
!ungjävlar komma här och tala med breda öppna munnar
och ögon som laxlik, felsvurna, slappflinka...!
*han lutar sig kanske för mycket framåt för sin vikt, rent visuellt
måhända detta bidrar till konversationsdöden
!jaså du har hittat dig själv? så ung... var är du då,
du är ju så söt, ällär ståru häro menar på tokroligt
svenskt allvar att du bara är kött som gör sitt jobb...!
!kolla på henne därborta, du, kolla hit tvär, ja du den blonda med cuuuurlsen
hon kommer gå hem ikväll och skriva i sin dagbok, där bor hon, liksom hajaru
med trappanden som cyrano, bara gråta ur sig allt hon önskade att hon vågat säga
om alla fel jag gör, som om vi vore på jobbet ällär skolan, vetu...!
!skam är viktigt men inte som stoltheten
för vad du inte skäms för...!
!ungjävlar komma här och tala med breda öppna munnar
och ögon som laxlik, felsvurna, slappflinka...!
*han lutar sig kanske för mycket framåt för sin vikt, rent visuellt
måhända detta bidrar till konversationsdöden
!jaså du har hittat dig själv? så ung... var är du då,
du är ju så söt, ällär ståru häro menar på tokroligt
svenskt allvar att du bara är kött som gör sitt jobb...!
!kolla på henne därborta, du, kolla hit tvär, ja du den blonda med cuuuurlsen
hon kommer gå hem ikväll och skriva i sin dagbok, där bor hon, liksom hajaru
med trappanden som cyrano, bara gråta ur sig allt hon önskade att hon vågat säga
om alla fel jag gör, som om vi vore på jobbet ällär skolan, vetu...!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)