Bröderna Birros sunkiga vårresa. a never ending story.

Nu är äntligen tiden kommen.
Om det nu är så att tider kommer.
Oftast är det ju så att tiderna går. Jävligt fort dessutom.
Så håll kvar ögonblicken, ta för Er av stan som under
stora delar av året kan förefalla ynklig, tom och grå men
som nu och en kort tid framåt trots allt är rätt så vacker.
Bröderna Birro börjar sin snuskiga vårresa på
något milimeteruträknat uteserveringsbås dit vi fållas
in likt kreatur ibland hopträngda järnbord, och med
benen ihopvikta under oss för att få plats hostar vi upp våra skamligt ihoplånade
stackars Slemasedlar och inmundigar gladeligen en ansenlig mängd starkpilsner.

Efter att ha försökt dunka upp ett uppsnappat VISAkort på bardisken med oskyldiga
anleten men fått ett bestämt NEJ med motiveringen att ingen av oss faktiskt heter
Siwert Öholm och att kortet dessutom ändå var tomt, packar vi ihop oss och vacklar i
väg upp för de miljontals trappstegen upp till Skansen Kronan där vi kommer i anspråk
med några gamla varvshjältar.

Vid de här taget suger öltarmen som ett Amsterdamsluder så vi ramlar ner för
trapporna och tar oss till Boslagret vid Chapmans Torg och köper några kassar öl var.
Det fanns en tid då Sven Wolter brukade hänga här och försöka kränga örhänget
Proletären och då turisterna kom i sina väldiga bussar, tryckte näsan mot fönstret,
pekade och sade: "öhh, kolla! Är Raskens kommunist ?"

Vi börjar konsumera ölen och börjar först nu verkligen känna oss som BRÖDERNA
BIRRO så vi fångar en Mini Taxi och susar bort mot Valand där vi overkligt nog blir
insläppta och hänger runt ett tag och glor på alla Rymdbrudar i knähöga boots och
korta kjolar som vi inte har en chans på.
Ungefär då brukar M Rock i Stonefunkers släppa sig förvi så vi hänger på honom till
Park Lane där vi ljuger och säger att vi spelat i hans band och eftersom alla nästan
gjort det går vakten på det och vi kommer in.
Nu är man så full att man tycker den svindyra ölen är hyffsat billig.

Sedan när den glada vårsolen vecklar ut sitt blonda går över Göteborg vinglar man
hela vodkavägen hem.
Väl hemma somnar man med brallorna på tvärs över hallgolvet.
Detta är viktigt.
Hinner man få av sig byxorna är det en misslyckad kväll. På morgonen inser man med
van besvikelse att man inte lyckats lura med sig någon av kvinnligt kön hem och att
den enda som ligger på golvet bredvid och muttrar om att han vill ha en gigantisk
frukostöl är ens egna stinkande bror.
Om någon undrar börjar allt sedan självklart om igen!

Marcus och Peter Birro -96

BDMI

Lyd Mamma

Soludden

Mark Levengood och Jonas Gardell valde att göra bastuklubb över Henry Soluddens livsverk.

Mark hade lovat Henry att fortsatt hålla öppet för allmogen.

(( TADA: http://www.villasoludden.se/ ))

Projekt Stenröse

Poverty, Pollution, War

At least I still consider empathy as a human trait that we should encourage and that I feel that we are born with, that it´s apart of how we express ourselves to one another. 

In this world built of fear and chaos we walk around in our daily life with the knowledge of all the suffering our brothers and sisters around the world are experiencing. People die of poverty every single moment. Every single breath someone dies so that people can become rich and powerful. We have created a socitiy built on powerstructures where there are people paying with their lives. And we all know this. We all accept this. And we think it is unchangable. 

All our comfort is built on natural resources that wont last forever. It is a system that steals from the Earth without ever giving back. It is a way of living that extinct entire races and that destroys oceans, mountains and forrests. 

We share this world with millions and billions of other creatures and because of our intelligence we have the right to abuse them, mistreat them and put them through unimaginable suffering. Our apati is frightening, not in our hearts, but in our actions. We don´t want this but still we buy the meat that we know comes from suffering animals instead of the vegetarian or ekological alternatives that exists everywhere and isn´t even that expensive. You let your habits control your life. 

And we still fight over resources and energy. About God and power when we all Know that we don´t have to, that all of us could live in peace if we wanted to, if we dared to, if we cared to. 

It is so easy to stretch out a hand. To open up our eyes to the existing world problems. You are not small, you are totaly capable of making choises that will help this planet instead of choises that will help the power hungry egos destoy our beautiful home. Let us guide the Earth into the future and as an species of power show our mercy to our selves, eachother and the non-humans we share this world with.

Vanatro

Har du kvar din vanatro ifrån hemmet lugna bo? Kan du bedja än, som förr du alltid bad: "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är". Gamla mor då känner sig så nöjd och glad. vanatro, vanatro, till himmelen du är en gyllne bro! vanatro, vanatro, till himmelen du är en gyllne bro! Du har kanske vandrat kring runt kring hela jordens ring, och i fjärran land du sökt att lyckan nå. Du har gråtit mången gång, då du hört en gammal sång, som du minnes ifrån hemmets lugna vrå. vanatro, vanatro, till himmelen du är en gyllne bro! vanatro, vanatro, till himmelen du är en gyllne bro! Likt en seglare i hamn blev du lugn i modersfamn, ömt hon smekte dig och sjöng om himlens land. Hennes stämma blev så varm, när du låg vid hennes barm, hon din framtid lade tryggt i änglars hand. vanatro, vanatro, till himmelen du är en gyllne bro! vanatro, vanatro, till himmelen du är en gyllne bro! Du blir lycklig liksom förr, om du öppnar hjärtats dörr, barnaårens sällhet åter bliver din. Uti himmelen blir fröjd, och du själv blir glad och nöjd. Du kan sjunga se´n med jubel i ditt sinn: vanatro, vanatro, till himmelen du är en gyllne bro! vanatro, vanatro, till himmelen du är en gyllne bro!

Mo

Upplysningen, Sturm und drang, Pressens roll

Inte så få bland 1700-talets författare och debattörer kallade sig själva "upplysta" och såg sin egen krets som upplyst. Det ljus man menade sig sprida var förnuftets ljus. Mörkret som skulle skingras bestod av fördomar, vidskepelse och en okritisk tro på falska auktoriteter. Den här rörelsen, upplysningen, kännetecknades av sin starka tro på det mänskliga förnuftets förmåga. De upplysta var också övertygade om att människan är i grunden god, och de hyste en optimistisk tro på möjligheten att skapa en bättre värld. Själva ordet "optimism" föddes på 1700-talet, bildat på latinets optimus, bäst. Men omkring sig såg de upplysta många exempel på samhälleliga orättvisor och religiöst förtryck - missförhållanden att rätta till.

Qiandao sjö

Sturm und Drang-perioden har kallats den tyska kulturens pubertetskris. Det är den tyska intellektuella ungdomens revolt mot en som de tyckte förstockad föräldrargenertion utan visioner, insnöad i konventioner och föråldrade smakbegrepp. Bland alla Sturm und Drang-epokens litterära produkter är det numera främst ett verk som fortfarande läses, Den unge Werthers lidande (1774) av den då 24-årige Johann Wolfgang von Goethe.

Werther känner sig fången i ett samhälle styrt av ofrihet, fördomar och meningslösa regelsystem. Hans kärlek till den gifta Lotte är kanske besvarad men likafullt omöjlig. I det sista kapitlet har han tagit sitt liv, en handling som på sitt sätt beskriver Sturm und Drang-generationens förening av våldsamma känslostormar och maktlöshet.

Vid ett tillfälle skriver Werther: "Ack, vad jag vet, kan vem som helst veta, -  men mitt hjärta är jag ensam om." Raden kunde sägas sammanfatta bokens anda: läsaren slås av Werthers intensiva intresse för det egna jaget och det egna känslolivet; för honom är känslan viktigare än intellektet och förståndigheten - det är känslolivet som get varje individ hennes egenart. Det är som om Descartes välkända fras "Jag tänker, alltså finns jag till", nu i det sena 1700-talet har ersatts med "Jag känner, alltså finns jag till".

Dryckeshorn, Hochdorf

Under 1800-talet växte dagspressens betydelse som kulturell och politisk maktfaktor oerhört. Detta gjordes möjligt genom den tekniska utvecklingen. Järnvägen erjöd snabb och säker distribution, telegrafen förmedlade färska nyheter och de ångdrivna rotationspressarna mångdubblade hastigheten i tryckningen. År 1906 skrev den amerikanske författaren Mark Twain om denna nya maktfaktor, pressen och nyhetsbyråerna: "Det finns endast två kraftkällor som kan belysa världens alla hörn: solen där uppe och Associated Press här nere."

En förutsättning var den stigande läskunnigheten. Antalet analfabeter i Västeuropa och USA sjönk från omkring 50 procent år 1850 till under tio procent år 1900. Tidningarna användes ofta som propagandainstrument för regeringar eller för ekonomiska intressen. Det brukar sägas att kriget mellan USA och Spanien 1898, då Kuba förvandlades till Amerikanskt protektorat, hade satts igång av den mäktiga Hearstpressen i USA. Men tidningarna kunde också ha en kritisk funktion. London Times rapporter från Krimkriget på 1850-talet skildrade krigets verklighet: brutalitet och elände - inte den traditionella heroismen. De här reportagen drev upp en storm av känslor i England. Till den reaktionen bidrog också att kameran, som hade utvecklats av fransmännen Niepce och Daguerre på 1830-talet, gav en sannare bild av förhållandena än de traditionella tecknade och konstnärligt utformade bildreportagen. Resultatet av Times reportageserie blev att den brittiska regeringen trots militärledningens protester sände Florence Nightingale med 38 sköterskor till Krim. 

Det amerikanska inbördeskriget på 1860-talet var det första krig som skildrades uförligt i fotografiska bilder. Det var också ett av historiens blodigaste krig, där den moderna tekniken, R. J. Gatlings nya tiopipiga revolverkanon och andra innovationer, visade teknikens förmåga till masslakt. Teknik var inte enbart välsignelse.

- Sten Högnäs

Stickreplik

swoosh rakt under huvudet på sig själv … http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/maciej-zaremba-kajsa-ekis-ekman-skriver-in-sig-i-narrkvoten/

nej du, ska du se, den logiska slutsatsen att dra efter detta är att socialtjänsten hatar barn …

”rättsövergrepp bla bla fixering vid mansmostret” ja precis ”vi” dyrkar, skyddar och enabelar konstant denna skapelse…

barnätaren åt fortfarande barn
dude i sverige tar en med tidigare meriter när en bedömmer trovärdigheten i ens erkännande, mh

och det finns ingen hejd på mansmonstrets försvarare mot barnen – barnhatare

wow sällan har jag sett tonvikten ligga på Freuds förträngda minnen då han sållade brett med allt från associationer till själslivsevolutionsönsketänkanden … generellt önsketänkande och här kan en likagärna citera bibeln som detta psykolog-journalistiska historiska drömmandet om att Freuds mundana arv skall passa ihop med ens egen monsteragenda.

– inte ens alla videobevis med alla oidentifierade barn räcker för att få den här personen att fråga sig Var alla dessa barn kommer ifrån, för det rör sig om betydligt fler än 600…

yes berätta för offren – shh det finns inget pedofilsamhälle, istället för att avslöja pedofilerna som ingen kan förneka är en omfattande ekonomisk marknad av individer.

utbrett? jo det har skrivits enorma mängder om domstolar, nämndemäns och så kallade experters helt bizzarra argumentationer på regelbunden basis som t.ex förklarar flickor som omöjliga att våldta för att de bär jeans, scientifiku …

det finns en välstuderad psykologisk reaktion och alla dessa individer som går runt och tror sig stå över omvärldens förnekelseprinciper bör rimligtvis studera sig själv genom forskningen … tmsjälvdistans

Barns ord, från barndomen in i vuxendomen är speglade i det ständiga omänskliggörandet där ett barn aldrig kan minnas korrekt, eller korrektare (även i både stora övergrepp och lite vardaglig mobbning).

det är även fullkomligt uppenbart såhär i slutet att det är en individ som inte förstår vad förträngda minnen innebär men bör som en elev fråga otaliga krigsflyktingar, våldsbrottsoffer och övergreppsoffer.

att åbropa demon maskulin och sedan skylla den på barnen är satanistiskt och det om något är Sektistiskt.

The Red Wedding (ett brev om bullyculture*)

Hej Lajvet. Såklart tack för ett superbemötande, proffsigt och tryggt och vi vill så kortfattat och koncist som möjligt ... skriva detta brev till er för att ni skall förstå lite mer översiktligt vad som skedde i den infarkt som var denna gruppens läger.

Vi som skriver under det här brevet heter Skalv, Teus, Alastor, Emrakul och vi är de övriga och vi är inte hjältar ;)
nej, men tre nybörjarlajvare och Skalv som är Teus storasyster återkommande veteran med inställning på ett lajv med hennes bild av "lugnt", översyn och reka för framtiden vilket gruppen var införstådd med när det gäller samtliga.

De lovade oss mycket spel, rolig sammansatt nybörjarvänlig grupp med fokus på intriger och lite boffer; en intrighub med arrs förtroende som också var scouter och engagerade i barnlajvsarrangemang lät lagom och lovande.

Först var det att vi skulle gå med i deras förening för hundra kronor och lite bensinpengar, inga problem ... 200 kr per person landade Teus och Skalvs bensinpengar på från en komun enligt arr 20 minuter från lajvområdet, och Alastors och Emrakuls mat kostade 250 kronor.
Så 300 och 350 kronor ville gruppen ha av oss för att vi skulle få vara med om detta.

När de plockade upp Skalv och Teus var de tre timmar försenade, irriterade, hälsade knappt, hade inte räknat med två personer med packning var av en modell XL som inte blev erbjuden framsätet och inget säte drogs fram för långa ben.
I bilen sades mycket lite från alla utom en av de tre (den talande fimpkastaren) som var med men vid försök til samtal kläcktes citat som "ja men det förstår ni väll att det kan ni inte prata med Baron om han har ingen koll eller ansvar för logistik" överlägset skratt, konstig tystnad, viskningar sinsemellan, generellt gnäll, oschyssta blickar m.m

Innan har Skalv, Teus och Alastor försökt bygga karaktärer presentera oss lära känna folk i FB-gruppen och fått inga öppna och knapphändiga slutna svar, men tänkt det tar vi på plats när vi träffas lite mer och Skalv pratar med Baron om detta som säger att de andra deltagarna inte är så aktiva FB-användare, ändå försökt peppa, tagit med våra egengjorda intriger, prylar med B-runa, ljus, myggspiraler (som de knappt tackade för eller hade några egna av) och allmäna presenter och detta togs till slut mot med nästan total ignorans för intrigdelen och sakerna, B-runan osv inga frågor om karaktärer (utom namn), berättar inget om sina egna karaktärer, planer, pratar lite oerhört off vinnarmentalitetaktigt om artifakter och pengar och auktionen men drar egentligen inte in oss djupare ens ytligt i detta.

Presenten kom Baron söndag morgon och frågade om Skalv och Teus ville ha (tillbaka); en ljuskrona med svarta små ljus, extra vita stearinljus hade Skalv och Teus köpt till, och dessutom hängt orangea o rosa egengjorda pappersrosor i; som de aldrig tände eller hängde någonstas.

Alastor om första gången de träffar gruppen:
- Typ så här: (Baron): "Gruppen! Här har vi grabbarna från Ouagadougou!"
*alla tittar upp i en halv sekund och återgår sedan till sin mindless task
inget hej, ingen välkomnande,
det var någon enstaka som kom fram och hälsade ordentligt

Vi skall lägga ut våra saker i tältet på eget bevåg, Emrakul flyttas på utan att tillfrågas till tältöppningen och tältet är ett generellt kaos där delar av kärntruppen ligger som en solfjäder längst upp. Det klagas på Skalvs och Teus förinformerade 90-madrasser och när Skalv och Teus erbjuder sig att sova i "intältet" (i skuggan under den uppfällda segelduken) är dessa saker inte inlajv; vilket andras sovsäckar, liggunderlag osv visade sig vara ...

Deras "intält" var för övrigt ett enda kaos, mycket offprylar, aldrig öppet och liiite medvetet för att det skulle vara svårt att stjäla deras intrigprylar.

Det andra tältet ("off-tältet") var uppslaget i backen i solen och vid upplägg av sovplatser togs ingen hänsyn till platsfördelning vs underlag. Det kommunicerades överhuvudtagen inte om detta ämne utöver en snäsig kommentar om att vi var ivägen som Skalv bemötte med en inbjudan till att organisera upp "off-tältet" tillsammans vilket inte fick något svar.

En medlem i gruppen som åkte hem på torsdagen drack systemetöl öppet under torsdagen och slängde under all sin tid i lägret och utanför fimpar omkring sig som en bollträningsmaskin.

På plus sidan fanns det flera trevliga personer i gruppen. Stackars Alv-Carolina som aldrig slutade fråga om du sovit gott men med tommare och tommare blick.
Kobold-Johan som vill ena nybörjarna bakom armborstet var en öppen och trevlig positiv individ som blev mer och mer inåtvänd m.f
(Ett trevligt nybörjar par där för att hon ville visa honom lajv, en magiätare :), en DEMON-besatt ! och så vi fyra.)
Innan hade Skalv frågat Baron om några inte var arten människa och han svarade att vi bara var människor, more or less.

Alla praktiska aktiviter från och med torsdagen görs med en gruppindelning som är exkluderande och med oerhört lite grupptänk. Inga försök görs för att få gruppen sammansatt med t.ex du och du som inte känner varandra kan bära vatten utan istället delas allt socialt och praktiskt upp i de grupper som de anser att du/vi redan tillhör.

Sexuell med homoinriktning (en av medlemarna var QTBH) jargong på ett sätt som var obekvämt och respektlöst och överdrivet mycket fysiskt offentligt affektionsuttryck av en sexuell natur ofta med applåderande publik "mer TUNGA mer TUNGA mer TUNGA".
gruppens tält en natt:
- "Kan du klia mig på ryggen?"
säger hon något? jakande kanske
sedan stönar han inte tillräckligt lågmält gnyende? ... !

Under hela lajvet är de i princip aldrig in och aldrig med oss. Halva lönnkrogen och allt område bakom är off och offprylar ligger framme överallt.
Vid ett! tillfälle kommer en av medlemmarna ut ur skogen i pilotbrillor och en cigg och det såg ut som Hultsfredsfestivalen.
Oerhört mycket offprylar i lönnkrogen förrutom själva samtalen t.ex gelatinbilar ur förpackningen på en bänk ...

Osannolika scouter. Alastor, Teus och Emrikul kände sig oerhört utnyttjade som dåligt behandlade in och off springpojkar. Skalv upplevde en oerhörd antipati för att de uppenbart inte vågade behandla henne på ett ens inärheten av likvärdigt sätt till hennes ansikte.
Emrikul blev ombedd att en kväll vakta och efter tre timmar fortsätta vakta.
Debatterade matförbränningen vid den fulla hinken i två dagar, övervägde och kanske t.o.m genomförde att bygga på en K-märkt järsgård med sina eldstadsstenar.
Slängde väldigt mycket av sin medtagna mat istället för att t.ex ge bort den, sälja den för koppar eller t.o.m kontanter; de florerade redan över ciderdisken.
Soppåsen i intältet var ett litet bisarrt hörninstallationsinslag...

Utestängde oss ur rollspelande och intrigerande. Utöver allt socialt liv och normal hövlighet. "Skall vi leta efter Tårarnas barn och..." - Det är lungt vi kan kalla fram Tranan när som helst vi skall bara orka"
Och gick iväg sjäva på dagarna och försökte gå iväg själva på kvällarna för att intrigera och ... boffra ... intrigerna fick vi aldrig tillgång till men boffret var vi alla med om lite till mans.

Teus, Emrikul och Alastor var vakter, vapenmakt och vattenbärare tänkta som mindless drones.
-
Alastor: Amen typ att varje morgon eller vid varje tillfälle när man kommit upp eller kommit tillbaka
Och sa "hej"
Så svarade de inte alls och bara sket i en

När dem struntade i att tala om för Torsten vart jag var och att dem strunta i att tala om för mig att Torsten varit inne på lönnkrogen. På så sätt sabbade dem båda våra intriger

Also vad är gruppintriger?

Emrikul: Trollet, det magiska föremålet. Känns som Baron bara "offade" sig igenom dem intrigerna

Alastor: Också att de nästan räknade med att vi inte skulle orka med deras bofferäventyr om nätterna och därför planerade dem för att kunna göra dem utan oss

Och när vi, mot deras förmodan, ändå skulle vara med så nobbade de oss helt

"Håll vakt bakåt"

"ja, men vad är det vi gör?"

"Bara var tyst och kolla bakåt så ingen kommer"

Räd?

Emrikul: Baron gick runt och pratade om hur folk brukade göra och var inte "in"

på något sätt

Alastor: Det var fan ingen räd
Vet inte vad det var

Emrikul: Orientering mitt i natten

Alastor: Vi sprang ut på ön
Bara att ingen var vaken
Och det fanns inget utom ett ensamt tält

-

Skalv och Demonen blev dåliga och när arr frågade innan njursviktincidenten var helt utklarad om kanske Ursus visste på råd att skjutsa in till sjukhuset föreslog de en buss från Kinna som skulle avresa efter en och en halv timma.
Dagen innan var de snabba att erbjuda Skalv Och Teus, som kände sig deppig och orolig, skjuts hem med fimp-kastar-killen, de erbjöd Teus inget stöd genom hans systers ögonolycka, men en person bad om ursäkt till Skalv för att de inte trodde på att hon hade skadat sig först utan bara var bakis.

Emrikul: Har pratat med Torsten, son av Berg, nu. Han var tydligen in på lönnkrogen och frågade efter mig på andra dagen, men ingen där visste eller orkade bry sig om vart/vem jag var. Till råga på allt så när vi frågade dem i gruppen så visste dem inget.

Om något blockerade detta lajvet var det dessa individer och våra försök att aktivera de talbara möttes av the wall.
Så de lyckades alltså med att exkludera oss från det de själva gjorde, lönnkrogen, in-lajv känsla, grupp-intriger och personliga intriger!

Alla irriterar sig och Skalv märker dels hur Teus, Alastor och Emrikul har svårt att hålla trevlig ton av förståeliga anledningar och hur hon själv möts av nästan total ignorering från även tidigare mycket sociala individer. Hon hör dem planera Svinbroders död och hur de har svårt att hålla sig in-game utanför off-lägret lönnkrogen.
Vi går åt sidan för att tala eftesom det nu är så långt gånget att det inte längre över huvud taget går att släta över. Vid svaret på frågan Skalv ställer om vad de vill göra säger Alastor: "a red wedding, men vi tror inte att de skulle spela på det". Skalv är oerhört stolt över dessa modiga, försigkomna och trygga förstagångslajvare. Sedan bestämmer sig Skalv för att gå till arr lite diskret, med killarnas medgivande och efter samtal med dem går de tre till arr själva.

Efter mötet med arr och gruppen och flytten från lägret på söndag morgon möttes vi av mer tystnad och blängande och när Anton och Arvid försökte att på vägen hämta två saker som någon lånat fick de höra att nej det får de som äger dessa föremål själva komma tillbaka och fråga efter.

Vi blir informerade av Baron att flytta våra saker till vändplan (vi är på marknadsängen) för där måste de vara men inser snabbt att det bara finns en väg ut ...

Där dyker en gruppmedlem upp med sin vakt-partner och berättar för Skalv att arr löst resa hem för henne och Teus och Skalv tror inte på det här, informerar arr och givet är det enda vi kan göra vänta ... efter ha väntat hela dagen (många långa timmar blir tjugo minuter) kommer gruppen och de kör bara förbi. Arr får busvissla och sedan köra oss hem.

Teus och Skalv har fått pengarna tillbaka.
Vi skulle få ingame lön vilket möttes med "sorry, inga koppar".
Skalv försökte fixa så att teatergruppen skulle spela på lönnkrogen (stackarna gjorde det, de var grymma) och då fanns det inga koppar, inget silver och  svalt intresse ...

Regler de sätter upp som inte de själva följer:
Lys inte i tältet, stör inte, försök var tysta. Detta var de oerhört bra på att inte göra så till den grad att de uppenbarligen inte ens märkt hur det gång på gång trampade på Emrakul som hade detta som sin största motivering för att byta läger den sista natten.
Aldrig gå själv, en smart regel för vattenbärande men knappast inlajv ...

Försökte få upp oss tidigt och att vi skulle arbeta för att sedan vila hela dagen och försöka smita ut själva om kvällarna.

Osäkra rädda boffrare som påstår sig vara tränade och dessutom ville skrämma oss för Klan Boffer.
(Jaga ifatt en trettonårig rånare i helrustning i skogen en natt och lägga honom, dedicated...)

På lördagen sprang Skalv och Emrakul i förväg med vattenvagnen för att solskydsfaktora sig och när Teus och Alastor inlajv frågade efter oss en minut senare jämte vagnen svarade en individ ur gruppen: "Jag vet inte"
"Man kan inte ha missat detta när de precis kom in med vagnen"
"Jag är ingen vakt"

Emrakul blev ombedd att hämta vatten samtidigt som matlagningen som förövrigt ofta var mycket försenad och gnällig och när han kom tillbaka fanns det nästan ingen mat. Då fick han veta att "det var ju synd".

Allt som vi ställde fram eller gjorde i lägret plockades undan eller flyttades på och de rent basala sakerna som våran mat och sov klagades på kontinuerligt.

Som en sammanfattning är Teus, Alastors och Emrakuls reaktion på mobbarnas initiella tårar (Baron) att vara schyssta men vi möts av bisarra blickar och som framgått än mer bisarrt beteende.

Vi kände oss nödgade att skriva det så här, som ett brev, som en berättelse i ordning eftersom det var så oerhört mycket på så många nivåer att det skulle vara svårt att ge någon slags bild utan att fylla ut texten.

Tack för oss. Pax.
Skalv, Teus, Alastor, Emrakul

De osmakliga lajvarna

Min Far, gästpoet Udd, bullyculture*

så jag gick till en mästare
han ba va vill du
ja ba min gamla mästare sög han
fatta inget jaba ville veta vem
som gör granarna gröna 
o han lura mej o slog mej me en käpp!
o han slog mej med, den här gubben
ja ber han o gå men

gamhedningen vädrar trångt och vägrar gå
men kräver dörren öppen
när hans sjuka underhudsfett
skamligt tränger ut

tömmer fickorna på sassafrass
och skrönar upp
en gång om dan gillar man han
tajming är viktigt i mötet
för mycket och fel
som vanligt med vikt

kammen glider fram i näven
då det luktar färghållning och
skam, lögndrängar och shills göra
sig icke besvär idag men skam är
deg i hans klor, när jag blir nyfiken
står tiden still och älska din skam, torka mig med den
som en sill! han släpper ut magen lite till
och hromar buffégnolande
begär sammanbiten allt nu i deliriskt mummel
och välter bordet som en surande skogsmetallare

*muttergalen nu bland stumma stäppsurikater
!skam är viktigt men inte som stoltheten
för vad du inte skäms för...!
!ungjävlar komma här och tala med breda öppna munnar
och ögon som laxlik, felsvurna, slappflinka...!
*han lutar sig kanske för mycket framåt för sin vikt, rent visuellt
måhända detta bidrar till konversationsdöden
!jaså du har hittat dig själv? så ung... var är du då,
du är ju så söt, ällär ståru häro menar på tokroligt
svenskt allvar att du bara är kött som gör sitt jobb...!
!kolla på henne därborta, du, kolla hit tvär, ja du den blonda med cuuuurlsen
hon kommer gå hem ikväll och skriva i sin dagbok, där bor hon, liksom hajaru
med trappanden som cyrano, bara gråta ur sig allt hon önskade att hon vågat säga
om alla fel jag gör, som om vi vore på jobbet ällär skolan, vetu...!

De Ofrivilliga lajvarna

Anïs

Liberalismen, 1700-talets vetenskapliga och tekniska revolution, Gibbon och det romerska rikets nedgång och fall

Det samhälle som Carlyle kritiserade dominerades av den ekonomiska liberalismen. Ordet liberalism är bildat på det latinska ordet liber, fri. Det är beteckningen för både en ekonomisk och en politisk teori. På det ekonomiska fältet innebär liberalismen att regleringar, styrningar och tvång skall avskaffas så långt som möjligt. Liberalerna övertog de franska fysiokraternas term laissez-faire; ekonomin skulle sköta sig själv. Med en formulering från nationalekonomen Adam Smith skall en osynlig hand reglera det fritt verkande ekonomiska livet till allas bästa. Statens uppgift är att skydda individernas frihet, liv och egendom, men i övrigt skall samhället ingripa så lite som möjligt. Man brukar tala om en nattväktarstat.
På det politiska fältet för liberalerna på flera sätt traditionen från 1700-talets upplysning vidare. I grunden ligger en tämligen positiv syn på människan. Hon är inte ond. Hon är en förnuftig varelse, och det gäller att ge henne så fritt spelrum som möjligt. Liberalismen angrep de privilegier som vissa grupper i samhället fick genom arv - framför allt adeln. Alla människor, oberoende av familj och ursprung, ägde i grunden samma rättigheter. Detta innebar inte att liberalerna eftersträvade ekonomisk jämlikhet. Den som var duktig och hade framgång hade rätt till förmögenhet.
Den lassie-faire-liberalism som hade stort inflytande över det tidiga 1800-talets England brukar kallas Manchesterliberalism efter en grupp företagare och ekonomer i den snabbt växande industristaden Manchester. Men efter hand blev problemen allt mer uppenbara i ett samhälle som styrdes av ohämmad konkurrens. Man insåg att den fria marknaden ändå måste kombineras med sociala instatser från statens sida. Denna modifierade liberalism, socialliberalismen, är framför allt förknippad med John Stuart Mill.

Zapotekisk skulptur

Om en romare från tiden före Kristi födelse hade anlänt till det tidiga 1700-talets London, hade han inte haft så svårt att anpassa sig. Kommunikationerna var ungefär de samma - häst och vagn, fartyg med segel, till och med en och annan bärstol. Tekniken hade utvecklats, men principerna och tillämpningarna var i grunden de samma. Hade vår romare däremot hamnat 150 år längre fram i tiden, omkring år 1870, skulle han ha mött en fullständigt förändrad och för honom obegriplig värld. 

I det tidiga 1700-talet inleds den utveckling som brukar kallas den industriella revolutionen. Det börjar i Storbritannien, sprider sig under 1800-talet över den europeiska kontinenten, når Sverige mot 1800-talets slut, och har under 1900-talet förändrat i stort sett hela världen. Revolutionen kom igång via en växelverkan mellan teori och praktik. Å ena sidan finner vi den teoretiska vetenskap som hade utvecklats sedan sent 1500-tal, å den andra de tekniska och praktiska erfarenheterna bland hantverkare, tekniker och företagare.

Ett exempel på förbindelsen mellan teoretisk vetenska och praktisk teknologi är den klubb eller förening i Birmingham som kallade sig Lunar Society, ungefär Månföreningen. Namnet kom sig av att man möttes en gång i månaden vid fullmåne; valet av tidpunkt hände samman med att i en tid då gatu- och vägbelysningen var obefintlig ville vara säker på att hitta hem på kvällen. Till kretsen hörde kemisten Joseph Priestley och den skotske ingenjören James Watt, liksom dennes medarbetare mekanikern Matthew Boulton, snart Europas ledande producent av ångmaskiner. En fjärde medlem var Priestleys svåger, järnmagnaten John Wilkinson, som kunde producera cylindrar med den precision som Boultons och Watts ångmaskiner fordrade. Här sågs också författaren och naturvetaren Erasmus Darwin, biologen Charles Darwins farfar. Erasmus Darwins svåger, den framgångsrike porslinsfabrikören Josiah Wedgwood, och flera andra ingick också i kretsen.

John Wilkinson hade rykte om sig att vara ateist och politisk radikal, och det samma gällde flera andra i kretsen. De flesta var dock så kallade dissenters eller non-conformists, alltså frikyrkliga - flera bland dem kväkare. Erasmus Darwin var den enda som hade en formell akademisk utbildning. Frikyrliga personer personer var uteslutna från de engelska universiteten. Men för den som hade naturvetenskapliga intressen var detta egentligen inte någon större förlust. Oxford och Cambridge hade på 1700-talet inte mycket att erbjuda inom naturvetenskaperna. De betydligt bättre skotska universiteten tog emot frikyrkliga, och i England grundade dissenters flera utmärkta och praktiskt intriktade skolor.

Ukhahlamba 

En oktoberkväll 1764 vandrade den 27-årige engelsmannen Edward Gibbon tankfull omkring bland ruinerna på Capitolium. Den kvällen fick han idén till sitt livs vetenskapliga storverk Det romerska rikets nedgång och fall, ett jättearbete som avslutades först 24 år senare.

Edward Gibbon var en ganska fetlagd person och samtidigt fåfäng, en kombination som åtminstone britter har haft svårt att acceptera. Men även om mannen ansågs ganska löjlig kunde ingen förneka hans lärdom och flit, och, kanske framför allt, hans lysande formuleringskonst. Det romerska rikets nedgång och fall är ett av de få historiska verk från 1700-talet som fortfarande läses.

Gibbon var starkt präglad av upplysningen. Han beskriver den politiska historien som berättelsen om mänsklighetens brott och dårskaper, medan kulturen och vetenskapens historia visar människans storhet. Han var också starkt påverkad av Voltaires av den kristna kyrkan. I berättelsen om Roms nedgång och fall framhålls de kristnas oböjlighet och intolerans som en viktig faktor.

Det är på 1700-talet som en modern historieskrivning föds. Voltaire lämnar sitt bidrag med Om sederna (Essai sur les mœurs 1754). Historien beskrivs inte längre som en räcka av kungar och krig, eller en serie händelser styrda av Gud eller ödet. I stället vill historikern förklara skeendet med sociala, ekonomiska, politiska och kulturella faktorer.

- Sten Högnäs

En konst

Förnuftets tidevarv?; Kyrkan, inkvisationen och vetenskapen, Frankensteins monster

Skall 1700-talet kallas "förnufters tidevarv"? Så har epoken ofta beskrivits, och visst talar tidens lärda och författare ständigt om Förnuftet. Men hur definerar man detta förnuft?
Man brukar tala om två vägar till kunskap, dels rationalismen, grundad i förnuftet, och dels empirismen, grundad i erfarenheten. För att förstå skillnaden kan vi anknyta till en liknelse som bland andra Jonathan Swift, författaren till Gullivers resor, använder sig av.
Rationalisten, som sitter på sin kammare och tänker, kan jämföras med en spindel som väver sitt nät. Spindelns material är ett sekret avsöndrat ur den egna bakkroppen. På likartat sätt väver rationalisten vid skrivbordet långsamt fram en hel världsförklaring enbart med hjälp av tanke, logik och förnuft. Biet däremot är empirikern. Biet flyger runt bland traktens blommor, samlar erfarenheternas nektar och för hem sina rön och rikedomar till kupan. Där bearbetas de till nyttig och god honung. Som man kan förstå är biet - liksom den flitiga och sociala myran - en av upplysningstidens idealfigurer.
Om vi med förnuft menar logik och precisa matematiska resonemang, då är snarare 1600-talet - Galileos, Descartes och Spinozas århundrade - förnuftets tidevarv. Men om vi med förnuft menar en tro på erfarenheten som vägen till kunskap, en tro på det "sunda förnuftet", på det som engelsmännen kallar common sense, då stämmer beteckningen bättre på 1700-talet. Det som vi kan uttala oss med säkerhet om är vår egen erfarenhetsvärld, menade 1700-taös filosofer. Den som går utanför erfarenhetens gränser, som säger sig kunna förklara det ovetbara, han hamnar i orimligheter och tankeförvirringar. Det hade många i 1600-talet gjort, menade upplysningens företrädare.
De upplysta förhånade inte så sällan 1600-talets rationalister, deras försök att förklara allt och deras "kalla" eller "matematiska" förnuft. För den upplyste är förnuftet något mycket vagare. Särskilt under 1700-talets senare hälft beskrivs det snarast som intuition, en intuitiv känsla för vad som är rätt och sant. Naturen, eller Gud, har ju gett oss förnuftet som hjälp i livet, och den som följer sina naturliga impulser och sin instinkt, hamnar ofta rätt. Naturen uppfattas fortfarande som förnuftig. Det är först med darwinismen i nästa århundrade som man börjar uppfatta naturen som blind, utan ändamål, utan ett styrande förnuft.
De upplysta var alltså empirister. Enligt empirismen skapas vår världsbild av sinneserfarenheter. Vi ser en fågel, noterar dess färger, hör dess sång. Men de iakttagelserna är kanske också förbundna med känsloerfarenheter, med upplevelser av skönhet och glädje. Gränserna mellan sinnesintryck och känsla kan bli oklara. Det är som om 1700-talets Förnuft flyter samman med Känslan, med sensibiliteten, ja, till och m ed sensualiteten. Vis är den som har de djupaste och rikaste erfarenheterna. Aldrig har känslan och känsligheten hyllats som under detta sekel. Aldrig har det gråtits så lustfyllt. 1700-talet kunde med stor rätt kallas känslans tidevarv.

Relik, Teotihuacan, Mexico

Inkvisationen, den kyrkliga undersökningsdomstol som hade upprättats på 1200-talet, har åtskilligt på sitt samvete, och det lidande som den har förorsakat är stort. Men den gamla föreställningen att hundratusentals mäniskor skulle ha fått bestiga bålet är felaktig. Bara en bråkdel av de åtalade avrättades: under perioden 1550-1610 drygt 600 personer, eller i medeltal tolv om året, och därefter sjönk antalet dödsdomar betydligt. 

Tvärtemot vad som ofta har hävdats finns det heller inga otvetydliga exempel på att någon skulle ha bränts på bål för sin vetenskapliga övertygelses skull. Då Giordano Bruno brändes år 1600 på Campo dei Fiori i Rom skedde detta snarare för att han vägrade ta tillbaka sina kätterska åsikter i religiösa ting, inte för vetenskapliga teoriers skull. Den spanske läkaren Miguel Serveto (på latin Servetus) brändes 1553 av kalvinisterna i Genéve, sedan han hade lyckats undkomma den katolska inkvisationen. Men liksom i fallet Bruno gällde saken Servetus teologiska läror - han var närmast panteist och förnekade treenighetsläran.

Galileo Galilei ställdes förvisso inför rätta för sina vetenskapliga skrifters skull, men han avrättades inte, inte heller torterades han. Man lär dock ha visat honom tortyrinstrumenten, vilken ju kan sägas ha varit en form av psykisk tortyr. Fängelsedomen förvandlades ganska snart till husarrest, och Galileo kunde fortsätta med sin vetenskapliga verksamhet.

Det är under den sena delen av 1800-talet som dessa tre förvandlades till martyrer för vetenskapen. Tiden 1850-1900 kännetecknades av en "kulturkamp" mellan kyrkan och den moderna staten. Nu framställdes egentligen för första gången, vetenskapen och den religiösa tron som oförsonliga fiender. Mängder av statyer och minnesmärken över vetenskapliga martyrer placerades ut på ett för kyrkan utmanande sätt, i synnerhet i Italien. En mytologi utveckaldes. Galileo uppträdde knappast heller så käckt som det brukar framställas på tavlor och i äldre historieböcker. Han yttrde till exempel aldrig "Eppur si mouve" ("Och ändå rör sig hon [alltså jorden] sig"), utan avsvor sig alla felaktiga läror.

År 1992 erkände Vatikanen kyrkans missgrepp vad gäller Galileo och den kopernikanska teorin.

Litteratur: Kjell Jonsson Harmoni eller konflikt (1991)

Hapi i Heracleion i Thonis

Sommaren 1816 befinner sig en grupp unga engelsmän - genomsnittsåldern var 22 år - vid Genévesjöns strand i vad som närmast kan beskrivas som landsflykt. Det var skalden Percy Bysshe Shelley, Mary Godwin, som snart skulle bli Shelleys hustru, skalden George Gordon, mera känd som Lord Byron, vidare Marys halvsyster Claire Clairmont, ny Byrons älskarinna, och slutligen en läkare vid namn John Polidori. Sällskapet hade lämnat England kringvärvt av skandaler och rykten om äktenskapsbrott och incest.

På kvällarna roade man sig med samtal om möjligheten att skapa liv. Det föreslogs också att var och en skulle skriva en berättelse på detta tema, men endast två sådana producerades, Polidoris Vampyren, nu bortglömd och Mary Shelleys Frankenstein, den moderne Prometheus.

Mary Godwin var uppvuxen i ett intellektuellt och radikalt hem som dotter till filosofen och utopisten William Godwin och Mary Wollstonecraft, en av kvinnorörelsens pionjärer. En som umgicks i hemmet var den romantiska kemisten Humphry Davy. Det är tydligt att en av gestalterna i Mary Shelleys bok om Frankenstein och hans monster bär drag av Davy, nämligen Frankensteins karismatiske lärare Waldmann.

Boken speglar den samtida diskussionen kring elektriciteten som livskraften - monstret kallas ju till liv med hjälp av elektriska urladdningar. Att verkligheten efterhärmar dikten, om också inte överträffar den i detta fall, ser vi i ett expriment, som utförs ungefär samtidigt i Skottland: man gör ett misslyckat försök att återkalla en nyss avrättad till livet med hjälp av elektricitet.

Mary Shelleys bok tycks få en allt större uppmärksamhet och aktualitet idag, säkerligen på grund av de etiska frågor kring liv och död som den moderna medicinen och genetiken ställer oss inför.

1831 års upplaga.

- Sten Högnäs.

OMF

Framstegstanken, Tabellverket, Elektricitetsläran

Bibelns berättelse börjar med skapelsen och slutar med den yttersta dagen. Världen blir ingalunda bättre, tvärtom allt sämre ju mer vi närmar oss slutet. Under större delen av vår kristna historia har det synsättet varit det förhärskande. Den jordiska tillvaron präglas av synd och förfall.
Även på andra sätt kunde den tid man levde i framstå sm en förfallen period. Minnesmärkena från antikens Grekland och Rom vittnade om kulturer som på nästan alla områden tycktes ha överglänst samtiden. Men omkring år 1700 började en vändning märkas. Åsikten att världen utvecklades mot det bättre fördes allt oftare fram. Tekniken och vetenskapen gav självklara exempel. Något mer tveksam kunde man ställa sig till konsten och litteraturen och till människans eventuella moraliska förbättring. Alla var inte lika självklart gripna av framstegstanken. Voltaire och flera andra verkar snarare mena att det visserligen gick framåt för tillället, men att bakslagen ständigt hotade, att barbariet åter lurade runt hörnet så fort uppmärksamheten sviktade. Men framstegstanken växte i styrka och inflytande.
Optimismen hade sin grund i en tro på människans förnuft och på hennes förmåga att dra lärdom av erfarenheten. Ty om erfarenheterna blev fler och fler för varje generation och dessa erfarenheter bearbetades av människans förnuft, måste ju världen bli både bättre och mer utvecklad. Något slut på historien i form av en yttersta dom behövde man heller inte anta. Det var som om drömmen om himmelriket hade flyttats ner till den jordiska sfären.
Matematikern Jean Antoine Nicolas de Condorcet (1743-94) är en av framstegstankens mest vältaliga representanter. I Skiss till en historisk översikt över det mänskliga förnuftets framsteg tecknade han en storartad vision. Alla människor skall bli jämlika, vidskepelse, krig och sjukdomar utrotas och livslängden utsträckas till oanade mängder av år. Ironiskt nog skrev Condorect detta verk på flykt undan giljotinen. Han fängslades, men avled innan dödsdomen hann verkställas.

Charlotte Salomon, Kristallnacht

Tabellverket och folkbristen

Andan av nyttotänkande i 1700-talets Sverige låg bakom tillkomsten av Tabellverket 1749, föregångaren till SCB, Statistiska centralbyrån, Sverige (och Finland) har därmed världens äldsta befolkningsstatistik och ett unikt material som intresserar forskare från hela världen.

Den första sammanställningen visade ett så pinsamt låg befolkningssiffra, att statistiken hemligstämplades. En långdragen debatt om "folkbristen" kom att föras. Lösningarna och förslagen var många. Förbättringen av hygienen och sjukvården hade till en del humanitära motiv, men viktigare var nog de nationalekonomiska resonemangen. Stockholm var vid denna tid sannolikt Europas ohälsosammaste huvudstad med en dödlighet som vida översteg födelsetalen - befolkningstalet upprätthölls genom inflyttning från landet. År 1752 inrättades Serafimerlasarettet som det första moderna modellsjukhuset, och efterhand tillkom lasarett över hela landet. Också bakom minskningen av antalet avrättingar låg lika mycket ekonomiska som humanitära motiv, eftersom straffarbete och spinnhus gav arbetskraft. En mycket stor del av dödsdomarna hade gällt ogifta kvinnor som tagit livet av sitt nyfödda "oäkta" barn.

Man finner ofta i tidens statistiska litteratur en närmast chockerande koppling mellan människovärde och precist ekonomiskt värde. Jonathan Swifts "Ett anspråkslöst förslag" kan läsas som ett angrepp på den här människosynen. Ett exempel från 1700-talets svenska statistiska litteratur: En statistiker, E. O Runeberg, beräknar ett pojkbarns värde i vaggan till 416,7 daler. Då gossen nått tio års ålder är han värd 746,3 daler, och på höjden av sin arbetsförmåga är han värd 1 195 daler. Flickors ekonomiska värde är något lägre. Den som söndrar ett äktenskap "har gjort Staten fattigare på 4 782 Daler", räknar Runeberg ut. Han menar också att Sveriges (inklusive Finlands) potentiella folkmängd kunde vara 29 miljoner - den var då drygt två miljoner.

Den som finner 1700-talet cyniskt kan samtidigt tänka på att beräkningarna är likartade idag - Vägverkets eller försäkringsbolagens.

Litteratur: Karin Johannisson Den mätbara människan (1988).

Nintokus kofun

Biologin var romantikens älsklingsvetenskap. Men ett särskilt område inom de fysikaliska vetenskaperna skulle fascinera den romantiska generationen, nämligen elektricitetsforskningen. Redan på 1700-talet hade elektriciteten kommit i medicinskt bruk. Då införskaffade Linné en så kallad glaskulemaskin och prövade den med framgång på värkbruten jungfru Wenman. Prosten Hjortberg i Släps socken i Halland behandlade patienter från hela Syd- och Västsverige - ända frå Norge kom patienter och fick elektriska stötar - "så att de raglade därvid".

I synnerhet ett expriment av italienaren Luigi Galvani mot slutet av 1700-talet gav anledning till att elektriciteten kom att förknippas med den hemlighetsfulla "livskraften". Galvani visade nämligen 1791 att avskurna djurlemmar ryckte till om elektrisk ström tillfördes,

Termen för denna livskraft kom att bli animal magnetism. En österikare vid namn Franz Anton Mesmer gjorde strax före revolutionen stor lycka som socitetsläkare i Paris med sina kurer, baserade på den animala magnetismens principer. Det mesta i hans verksamhet måste nog betecknas som kvacksalveri och ockultism. En undersökningskommission tillsattes, i vilken bland andra den berömda amerikanske vetenskapsmannen och politikern Benjamin Franklin ingick, och magnetisören Mesmer förvisades. Verksamheten föll i vanrykte. Mesmers namn lever dock kvar i det engelska verbet mesmerize, förtrolla. Då den vetenskapliga forskningen kring den animaliska magnetismen och dess eventuella medicinska värde åter tog fart under sent 1800-tal valdes i stället termerna hypnos (av grekiskans ord för sömn) och hypnotisör.

Enligt Schellings polaritetsfilosofi ansågs världen vara uppbyggd i ett samspel mellan två motsatta principer, ungefär som den elektriska kraften skapas av en plus- och en minuspol. Schelling själv var mycket intresserade av elektricitetslärans utveckling, och det finns en hel del tecken på att han i sin tur påverkade en del forskare på området. Åtminstone en av elektricitetsforskningens stora pionjärer, dansken Ørsted, arbetade inom den schellingska traditionen. Hans Christian Ørsted (1777-1851) var den som visade att elektrisk ström påverkar och påverkas av magnetism. Hans forskning blev  en av de viktiga förutsättningarna för den omvälvande tekniska och industriella utvecklingen under det sena 1800-talet: generationer och elektriska motorer är tillämpad elektromagnetism. Ørsteds tänkande var genomsyrat av den romantiska naturuppfattningen - ett av hans största verk bär den karakteristiska titeln Anden i naturen.

Också andra av den tidens fysiker och kemister var påverkade av romantikens anda. Det gäller till exempel engelsmannen Humphry Davy (1778-1829), den förste som framställde elektriskt ljus. Davy umgicks i kretsen av romantiska poeter och skrev själv dikter i samma anda. Också Davys mest berömda elev, Michael Faraday, är påverkad av samma anda. Faraday menade att allt i naturen - elektriciteten, magnetismen, ljuset, de kemiska processerna - var uttryck för samma grundläggande kraft.

En av de stora teorierna vid 1800-talets mitt, den om energins omvandlingar, formluerades av en hel rad personer ungefär samtidigt och oberoende av varandra. Också energiprincipen är på sitt sätt en tillämpning av den romantiska naturfilosofin: hela världen är ett slutet system av krafter. Energin, den grundläggande kraften är oföränderlig, men den omvandlas ständigt, uppträder i oändligt varierade former.

Den animaliska magnetismen. Patienter ur sociteten behandlas enligt Franz Anton Mesmers läror. De flesta är samlade kring en rund behållare med utspädd svavelsyra ur vilken järnstänger sticker fram. Till vänster överför magnetisören sin helande kraft direkt via handpåläggning.

- Sten Högnäs

Armbåge

Florens och renässanshumanismen, revolution, naturtillståndet och de mänskliga rättigheterna.

Vid medeltidens slut var norra Italien Europas ekonomiskt och kulturellt mest utvecklade område. Många av de rika handelsstäderna var egentligen självständiga stater - furstedömen som Milano och Modena eller republiker som Genua och Venedig. En fjärdedel av de universitet som hade grundlagts i Europa före 1500 var italienska; de mest berömda låg i Bologna och Padua.
Den stad som framför andra blev renässansens huvudstad är Florens, Dantes, Petrarcas och Boccaccios hemstad. Här var släkten Medici den ledande. Via bankverksamhet hade medicéerna efterhand byggt upp en förmögenhet och ett inflytande, som gav dem den politiska makten i hemstaden. Snart innehade släkten påvestolen i Rom och den gifte in sig i Europas furstehus.
Vid medicéernas hov i Florens samlades en krest lärda med livligt intresse för de klassiska texterna. En del verk av författare från den antika storhetstiden hade nog bevarats genom medeltiden, via avskrifter och via översättningar gjorda inom den islamska världen. Åtskilligt hade förvrängts på vägen. Felöversättningar och missförstånd var vanliga. Den osedlige skalden Ovidius hade censurerats, och Aristoteles hade fått kristna förtecken osv. Men nu på 1400- och 1500-talen kunde de gamla skrifterna återställas till sin ursprungliga form, och en hel del av detta arbete utfördes i Florens. Andra klassiska texter var helt nya för västeuropa och väntade på sin översättning från det grekiska originalet. Allt detta blev de så kallade humanisternas uppgift.
Humanisterna tyckte sig åter ha en levande kontakt med den antika världen. Den klassiska epokens, Atens och Roms, livshållning blev ett ideal - bildning och kroppslig elegans i förening, en sund själ i en sund kropp, inte munkens asketiska kroppsförnekelse. Så utvecklades ett gentlemannaideal som var levande ännu i tidigt 1900-tal.
I den akademi som Lorenzo di Medici samlade kring sig i Florens ingick humanisterna Pico della Mirandola och Marsilio Ficino, konstnärerna Botticelli och Michelangelo och historikern och moralfilosofen Machiavelli. Studiet av Platons skrifter var det centrala temat, och arbetet med att översätta dem till latin utfördes framför allt av Ficino.
Renässansen är i många stycken en renässans för Platon.

Ulrika Eleonora den yngre

Med den naturvetenskapliga revolutionen brukar man mena den utvecklingen som inleddes med Copernicus heliocentriska teori 1543 och fick sin slut. och höjdpunkt med Newtons teori om tyngdlagen 1687. Det är en process som i grunden förvandlar européernas världsbild. Det kan tyckas vara en lång revolution, nästan ett och ett halvt århundrande. Men som den verkligt revolutionära perioden framstår det tidiga 1600-talet, och här är italienaren Galileo Galilei den centrala gestalten. Det är dock på 1500-talet som det hela tar sin början.

Ahnighito

Ordet revolution
Det latinska ordet revolutio betyder egentligen cirkelrörelse eller kertslopp. Under antiken och medeltiden användes termen i synnerhet om himlakropparnas, alltså planeters och stjärnors cirkelrörelser. Copernicus berömda bok från 1543 heter just De revolutionibus orbium coelestium (om de himmelska sfärernas kretslopp). Termen revolution överförflyttades så småning om till det politiska och samhälleliga området. Vid 1700-talets slut hade ordet fått sin moderna betydelse: en våldsam politisk omvälvning, som återställer en ursprungligare och rättvisare ordning - historiens hjul hade så att säga gått varvet runt. Från och med 1800-talet har den revolutionära utvecklingen beskrivits som en uppåtgående spiral - en återgång till ursprungsläget, men på en högre nivå.

Med naturtillståndet menades det ursprungstillstånd som människan levde i innan civilisation och samhälle hade utvecklats. Naturtillståndet kunde beskrivas som olyckligt och katastrofalt - med den engelske 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes formulering som "ensamt, djuriskt, smutsigt och kort". Lockes och Rousseaus är mindre deprimerande. De skildrar naturtillståndet som tämligen lyckligt, och det är den linjen som kom att dominera.
Alla naturrättens teoretiker var överens om att människan från början hade ägt naturliga rättigheter, sådant som rätten till liv och frihet - enligt somliga också egendom. För att skydda dessa rättigheter och för att kunna leva i trygghet hade människorna ingått en frivillig överenskommelse, ett samhällsfördrag. Så hade samhället uppstått.
Människorna hade alltså gått in i samhället frivilligt. Regeringsmakten var till för medborgarnas bästa. En regering eller en furste som kränkte medborgarnas rättigheter kunde därför avsättas. Det var med sådana argument som de engelska kolonierna i Nordamerika bröt banden med moderlandet och 1776 förklarade sig ha bildat Amerikas Förenta Stater.
I Frankrike fick den här typen av resonemang minst lika dramatiska följder. Den enväldiga kungamakten ansågs kränka medborgarnas rättigheter. Hur stämde det överens med människornas naturliga rättigheter att vissa tjänster var reserverade för adelspersoner, samtidigt som begåvade icke-adliga människor uteslöts? Detta missnöje och de teorier som gav filosofiskt stöd åt missnöjet var en av de förutsättningarna för den franska revolutionen 1789.
Också Montesquieus skrifter fick en genomgripande betydelse. Charles-Louis de Secondat de Montesquieu (1689-1755) publicerade 1721 Persiska brev, ibland betecknade som den första viktiga upplysningskriften. Skildringen av två persiska adelsmäns intryck och förundran under en resa genom Europa blir en satir över det samtida Europas politiska, kyrkliga och sociala förhållanena. Montesquieus maktdelningslära (Lagarnas anda 1748) är i sig ett angrepp på det franska enväldet. Läran speglas troget i den amerikanska författningen från 1789, med tre krafter som balanserar varandra: den lagstiftande (kongressen), den verkställande (presidenten och regeringen) och den dömande (Högsta domstolen).

Bandelier nationalmonument

Deklarationer om de mänskliga rättigheterna
Det andra stycket i Förenta Staternas självständighetsförklaring från den 4 juli 1776 lyder: "Vi anser dessa sanningar för självklara: att alla människor är skapade jämlika; att de av sin skapare begåvats med vissa oförytterliga rättigheter; att bland dessa är liv, frihet och strävan efter lycka." Ett problem som snart skulle skada den unga republiken tangeras redan här - slaveriet. Den man som formulerade självständighetsförklaringen, Thomas Jefferson, var själv slavägare. Den sarkastiske engelsmannen Samuel Johnson kunde kommentera: "Hur kommer det sig att vi hör de ljudligaste ropen på frihet just från slavdrivare?"
Det första utkastet till den franska revolutionens deklaration om de mänskliga rättigheterna 13 år senare skrevs av Gilbert de Lafayette, en fransk militär som blivit hjälte i USA:s frihetskrig och som var George Washingtons vän och beundrare. Som aktör i den franska revolutionen 1789 kallades Lafayette "Hjälten från de två världarna". Råd och hjälp vid utformandet av deklarationen fick Lafayette av Jefferson, nu den unga amerikanska republikens ambassadör i Paris. I den franska versionen heter det: "Människorna föds och förbliver fria och till rättigheterna likställda. Sociala skillnader må grunda sig allenast på allmänt intresse."
Revolutionens slagord var frihet, jämlikhet, broderskap. Broderskap, alltså - så långt som till lika rättigheter för kvinnor sträckte man sig inte. I protest skrev Marie Gouze (1748-93), kallad Olympe de Gouges, år 1791 en deklaration om kvinnornas rättigheter, modellerad efter 1789 års deklaration. Den proklamerades i namn av "det kön som är överlägset i skönhet och mod under moderskapets lidande". Marie Gouze, som tillhörde revolutionens högerflygel, giljotinerades under det så kallade skräckväldet.
Förenta nationernas deklaration från 1948 och den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna från 1950 följer i stora drag 1700-talets deklarationer.

Litteratur: Ronny Ambjörnsson och Gunnar Eriksson (red.), Europeiska urkunder (1998)

- Sten Högnäs