Man känner till åtskilliga av pythagoréernas tabubegrepp, exempelvis förbudet att äta kött (djuret kunde härbärgera en mänsklig själ, förbudet att äta bönor (också bönor innehåller en liten själ, vars försök att fly yttrar sig som oro i magen), förbudet att titta i en spegel med ljus bredvid osv. Man måste genast släta till bädden på morgonen så att kroppskonturerna försvinner. De flesta av dessa märkliga regler tycks framhålla kroppen som ett fängelse för själen.
De platonska (egentligen pythagoreiska) kropparna är figurer med alla vinklar och sidor lika. De kom att kopplas samman med de fyra elementen luft, jord och vatten (tolvsidingen representerade universum som helhet). De platonska kropparna har haft stor betydelse inom alkemin, liksom för den store 1600-talsastronomen Keplers teorier om universum.
Idag förknippar vi Pythagoras framför allt med Pythagoras sats, även om det är osäkert om just han utvecklat denna. Möjligen har han formulerat bevisen, och enligt en historia skall han ha offrat 100 oxar i glädje och tacksamhet över sin prestation.
Pythagoréerna ville beskriva världen i form av talförhållanden. Talet ett betecknade en punkt, med två punkter kunde en linje beskrivas, med tre en yta och med fyra en kropp (tetradern). Summan av dessa grundläggande tal blir tio, som blir det heliga talet. Mannens tal är två, kvinnans tre, och äktenskapets är följaktligen fem. Hela världen kan beskrivas i harmoniska talförhållanden. Pythagoréerna lade bland annat märke till att en sträng som delas enligt matematiska proportioner ger musikaliska harominer: 1:2 ger en oktav, 2:3 ger en kvint osv.
Sannolikt är det pythagoréerna som först utvecklade teorierna kring
Denna 1400-talslärobok i musik (Franchino Gafori Theorica Musicae, Neapel 1492) med Pythagoras och lärjungen Philolaos som centralfigurer visar hur harmonierna stämmer överens med matematiska proportioner, Keplers verk Världarnas harmoni (1619) bygger i stor utsträckning på pythagoréerna. Här återger han de tonföljder som de då kända planeterna frambringar.
det gyllene snittet. Antagligen var det via de undersökningar som de så kallade irrationella talen - som kvadroten ur 5 eller 2 - identifierades. Karaktäristiskt är att den upptäckten var så motbjudande och skrämmande för pythagoréerna att de försökte hemlighålla dess existens.
Den skönaste av alla geometriska figurer är cirkeln, eller i tre dimensioner, sfären. Planeter och stjärnor rör sig med jämn hastighet i oföränderliga och perfekta cirklar. Under sin färd genom himlarna frambringar planeterna underbara toner, sfärernas musik, ohörbara för det mänskliga örat.
Det kan kanske förvåna att pythagoréernas talmystik och astronomi kom att bidra till den naturvetenskapliga revolutionen omkring år 1600, bland andra genom insatser av Johannes Kepler, berömd astronom och sentida pythagoré.
Gud har givit oss förnuftet. Det måste därför vara tillåtet att bruka detta förnuft, så länge som vi inte missbrukar det. Närheten till Gud och frälsningen når vi visserligen genom tron och uppenbarelsen (via Kristus och Bibelns ord), men vi kan också nå visshet om Guds existens och godhet genom att bruka vårt förnuft. Vi kan lära oss förstå religionens sanning, och vi kan med förnuftsargument bemöta invändningar från icke-kristna. Om förnuftet kommer i konflikt med Bibelns ord eller med trons sanningar så har vi dock farit vilse. Så kan man enklast beskriva den dominerande medeltida filosofins, skolastikens, förhållningssätt.
Anselm av Canterbury, italienare till börden och biskop vid 1000talets slut, menade sig bevisa Guds existens med logikens hjälp. Han utgår från att begreppet Gud måste vara det största och fullkomligaste som kan tänkas. Men då måste Guds fullkomlighet också innefatta begreppet existens, annars skulle något saknas i det fullkomliga. Därför måste Gud finnas till, dvs. även ha existens.
Det mest kända bland skolastikens tidiga intellektuella är nog Pierre Abélard (1079-1142), i det allmänna medvetandet kanske mer för sitt färgrika och olyckliga liv än för sin filosofi. Héloîse och Abélard är ett av den västerländska traditionen stora kärlekspar. Romansen utvecklas mellan läraren och den unga eleven, de flyr till Bretagnem, får barn, ingår ett hemligt äktenskap, men infångas av Héloîses ursinniga familj. Hon tvingas leva sitt fortsatta liv i kloster, han kastreras. I synnerhet det tidiga 1800-talets romantiska generation fängslades av deras öde, och man begravde de två sida vid sida på Pére-Lachaise-kyrkogården i Paris, nästan 700 år efter deras död.
Neandertalare, gravrekonstruktion
Den franska encyklopedin utkom i sjutton stora volymer med text och elva volymer med enbart bilder. Bland de över etthundra medarbetarna finner vi Voltaire, Montesquieu och Rosseau. Huvudredaktören Dénis Diderot var redan välkänd för sina radikala åsikter i religionsfrågor. Diderots främste medarbetare blev matematikern d'Alembert, som också skrev den berömda inledningen, en text som skulle kunna betraktas som en programförklaring för upplysningen. Verket blev en europeisk succé. Den första upplagan fick 4000 abonnenter, trots ett pris som motsvarar tredjedelen av en hygglig årsinkomst. Omkring 25 000 encyklopedier såldes före revolutionsåret 1789.
Det kan tyckas egendomligt att ett uppslagsverk skulle få en omvälvande social och politisk betydelse. Men en hel del av artiklarna i verket var utmanande genom sin mer eller mindre öppna kritik av samhällsförhållanden, kyrkan och kristendomens föreställningsvärld. En artikel skriven av d'Alembert om de religilsa förhållandena i Genéve var så stötande att hela uppslagsverket fördömdes av påven och förbjöds. d´Alembert hade skrivit att så gott som alla i Genéve numera betraktade Kristus som en framstående människa, inte som en gudom. Före förbudet hade sju band utkommit,och ett par år senare kunde utgivningen fortsätta.
- Sten Högnäs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar