I den lilla romanen Oroonoko or the Royal Slave från slutet av 1600-talet beskrev den engelska författarinnan Aphra Behn (1640-89) Sydamerikas indianer som representanter för mänsklighetens lyckliga och oskuldsfulla tillstånd före syndafallet. Behn skildrar ett folk som lever i harmoni med naturen. Det hade inte något bhov av mänskliga lagar, eftersom de inte kände till brottslighet och orätt. Också afrikanen får en likartad beskrivning i hennes bok, ty huvudpersonen, den afrikanska slaven Oroonoko, är lika renhjärtad och ädel som indianerna. Aphra Behn hade egna erfarenhetr att bygga på - hon hade tillbringat sin ungdoms år i Surinam i Sydamerika. Boken om Oroonoko är också en tidig protest mot slavhandeln.
Då kapten James Cook 1775 återvände till England från sin andra jordenruntresa, fanns en polynsier, Omai från Thahiti, med ombord. Omai blev oerhört uppmärksammad i England, han träffade tidens berömdheter, han gjorde succé i det engelska socitetslivet, och han presenterades för kung Georg III. Omai gick på hästkapplöpmingar och pantomimer. Han försökte lära sig åka skridskor. Efter ett par år i England återvände Omai till Tahiti med kapten Cook på dennes tredje och sista världsomsegling. Men han kund inte finna sig till rätta i sin ursprungsmiljö utan dog 1780 olycklig och ensam.
Tre år före Crooks första försök hade fransmannen Bougaineville som förste europé besökt Tahiti. Hans skildring bidrog till att tahitiern i det sena 1700-talet kom att uppfattas som det lyckliga naturbarnet, som den goda vilden: naturlig, ärlig, utan hämningar - inte minns på det sexuella området - ofördärvad av den civilization som lade sin tunga hand över europeens liv. "Vilden" stod närmre mänsklighetens ursprungliga godhet och lyckotillstånd. Bougainville beskriver Tahiti som edens lustgård. Redan några årtionden tidigare hade Joseph Francois Lafitau, jesuitpater i Nordamerika, jämfört livet bland Amerikas urinvånare med förhållandena under mänsklighetens tidigaste historia.
Bakom denna fascination och detta intresse för naturfolken låg förstås en kritik av det egna europeiska samhället. Man kunde ställa ett orättvist och osunt samhälle i kontrast mot ett lyckligare ursprungstillstånd i naturens sköte. Om människan ägde denna ursprungliga godhet, varför var då europén olycklig och omoralisk? Förklaringen måste ligga i att hon var fördärvad av de förhållanden som hon lever under, och att hon var skadad av en felaktig uppfostran. Jean-Jacques Rousseau, 1700-talets stora civilisationskritiker, hämtade mycket av sin inspiration från sådana reseskildringar som de ovan nämnda.
Hur skall den naturvetnskapliga revolutionen förklaras?
Redan under hög- och senmedeltiden hade avancerade och ibland revolutionerande teorier om världsaltet och om fysikens rörelslagar då och då förts fram. Men det är först omkring 1600 som de får ett omvälvande genomslag. Varför blev det så?
En typ av förklaring antyddes i avsnittet om renässansen: samhället förändrades, och detta gällde i särskilt hög grad för Norditalien. Nya grupper övertog den ledande rollen i samhället. Kanske var det köpmännen och borgenskapets behov som drev fram den nya tekniken och vetenskapen. Man kan som exempel nämna handelns krav på förbättrade navigationsinstrument. Det slaget av förklaringar har i synnerhet förts fram av marxister. En idéhistoriker inom den traditionen, J.D. Bernal, skriver: "Kapitalismen och den moderna vetenskapen föddes i samma ögonblick."
Säkerligen bidrog den nya boktryckarkonsten med vars hjälp en livlig och tämligen fri vetenskaplig diskussion kunde utvecklas. Vi kan också nämna det nyväckta intresset för antikens lärdom och vetenskap som en följd av att flera av antikens naturvetenskapliga skrifter hade återupptäckts. Mot det sistnämnda kan dock invändas att den nya tidens vetenskapsmän egentligen inte byggde på antikens (och medetidens) auktoriteter som Ptolemaios och Aristoteles utan utvecklade en helt ny världsbild.
Thomas Khun: vetenskapliga revolutioner och paradigmskiften
Den amerikanska vetenskapshistorikern Thomas Khun förde 1962 fram en teori om vetenskapliga revolutioner. Den väckte omedelbart intresse och debatt och gör det fortfarande. Khun beskriver hur den aristoteliska fysiken - byggd på de fyra elementen - liksom den ptomelaiska astronomin - med jorden i universums centrum - hade fungerat utmärkt genom århundradena. Det var frågan om en normalvetenskap som alla skolades in i och som alla omfattade. Men i efterhand kom detta vetenskapliga system att drabbas av allt fler inre motsättningar.
Till sist blev problemen inom systemet så omfattande att hela den vetenskapliga världsbilden gick mot det totala sammanbrottet. I ett kritiskt läge som detta fördes en hel rad alternativa förklaringar och världsbilder fram. Bland alla dessa nya eller nygamla teorier kom så småningom en förklaringsmodell att visa sig hållbar, att segra. Ur krisen framträdde en ny normalvetenskap.
Vid 1600-talets slut hade således den kopernikanska världsbilden segrat, liksom den fysik som förknippas med män som Galileo och Newton. Men vi bör ända hela tiden minnas att vetenskapshistorien från Kopernikus till Newton uppvisar en klar och tydlig linje bara i vårt efterhandsperspektiv. För en 1600-tals människa var bilden förvirrande. Vetenskapshistorikern Roy Porter har beskrivit den vetenskapliga situationen som en tavla av den nederlendske konstnären Breughel, med ett myller av figurer: akademiker, kyrkansmän, hovmän, kringvandrande lärde, "kloka-gummor" och häxor, religiösa sekterister, krogfilosofer, plamfettförfattare, profeter och andra som vandrar i klungor över scenen, disputerande över skaparen och skapelsen, kraft och materia, naturlag och mirakel, kropp och själ.
Gaugain
.JPG)
Men efter 1750 dominerade den newtonska eller klassiska fysiken helt scenen. Den gick i sin tur mot sin kris efter sekelskiftet 1900 då den ifrågasattes av Einstein och andra.
Magi och vetenskap
I en krissituation som den som skisserades här ovan framträder då många vitt skilda förklaringsmodeller och alternativa förklaringar: vetenskapliga, magiska, religiösa. Att detta i hög grad gället för 1500- och 1600-talen kan man lätt förvissa sig om.
Några vetenskapshistoriker har också velat se ett släktskap mellan magi och vetenskap. En del historiker har t.o.m förklarat renässansmagikern som den nya vetenskapens viktigaste inspiratör. Magikern vill liksom vetenskapsmannen lista ut naturens hemligheter, förstå verklighten omkring oss och därmed också få makten att kontrollera den. Den store franske filosofen och vetenskapsmannen René Descartes säger, att vi skall skapa en vetenskap med vars hjälp vi kan lära känna naturens verkningssätt "och här igenom bli naturens herrar och ägare", ett uttalande som lika gärna kunde ha gjorts av en magiker. Uttrycket kunskap är makt myntas på 1500-talet och man menar ofta inte bara makten över människor och samhällen, utan också över naturen. En person som Giambattista della Porta i Neapel eller den halvt mystiske 1500-talsgestalten Faust framstår som mellanting mellan trollkarl, magiker och vetenskapsman. Den egendomlige 1500-tals läkaren Paracelsus är alkemist och fantast, men samtidigt en av den moderna medicinens pionjärer.
Platonismen som förklaring
Den som tittar i en naturvetenskaplig bok från medeltiden ser ganska få siffror i texten därremot är beskrivningen av världen i Newtons Principia (1687) i stor utsträckning matematik. Den moderna världsbild som utvecklades på 1600-talet är en matematisk framställning av världen. Mot en bakgrunden har flera vetenskapshistoriker tycks sig se det förnyade intresset för platonismen, med det starka betoning av matematiken, som en förklaring till den vetenskapliga revolutionen. Man kan beskriva astronomen Johannes Kepler som en pythagoreisk nyplatonsk mystiker. Men också den mer jordnära Galileo utrycker sig på likartat sätt: "Naturens bok är skriven på matematikens språk, dess skrivtecken är treanglar, cirklar och andra geometriska figurer."
Galileos far Vincenzo Galilei var en framstående musikteoretiker, intresserad också av de pythagoreiska harmoniska talförhållanden. Genom systematiska expriment visade han att musikaliska intervall (kvinter t.ex) alldeles som i den pythagoreiska traditionen kunde uttryckas i talförhållanden, även om talförhållandena var andra än vad som brukade uppges. Sonen Galileo som var en ivrig lutspelare tog starkt intryck av faderns verksamhet. Hos fysiskern Gaileo Galilei finner vi också samma inställning som hos fadern. Bägge är övertygade om att världen kan beskrivas matematiskt. De förenas också i sitt tvivel på auktoriteterna, och i sin iver att genomföra egna expriment.
Den nya vetenskapens människo- och samhällssyn.
Kroppen
Det låg nära till hans att beskriva också det levande med hjälp av det nya matematiska och empiriska (erfarenhetsgrundade) vetenskaperna. Ett exempel är engelsmannen William Harveys beskrivning av blodomloppet 1628. Den traditionella förkalringen av blodetsväg genom kroppen följde den antike läkaren Galenos. Blodet antogs röra sig fram och tillbaka i venerna, medan en mindre mängd via hjärtat överfördes till artärerna och där omvandlades till "livsande", som styrde kroppsfunktionerna.
Slutligen omvandlades en del av denna livsande till "själsande" i hjärnan, den "ande" som reglerar själsfunktionerna. Med en ganska enkel matematisk uträkning visade Harvey det orimliga i den gamla medicinens förklaring. 250 kg blod pumpades ut i kroppspulsådern varje timme. Var tog denna oerhörda mängd blod egentligen vägen? Förklaringen var helt enkelt att en betydligt mindre mängd blod pumpades runt i kroppen. Även om man inte vid den tiden kunde upptäcka någon förbindelse mellan vener och artärer. Förutsatte Harvey att en sådan fanns. Först flera decennier senare, omkring 1660, upptäckte man med hjälp av mikroskåp den förbindelse, nämligen kapillärerna.
Harvey var utbildad i Padua nära Venedig, där Galileo var verksam. En annan exprimentator i Padua, Sanatorio Sanatorio, undersökte på 1610-talet med enkla medel ämnsomsättningen. Vägen människa, väg också hennes intag av mat och dryck och mängden av avföring och urin. Det visar sig att hon äter och dricker mer än vad avfalls produkterna väger, och ändå ökar hon inte i vikt. Vart tar överskottet vägen? Med detta enkla expriment upptäcker Sannatorio bland annat betydelsen av vad han kallade "omärkbar utdunstning", dvs. transpirationen, svettningen.
Själen
Med den nya fysikens metoder och lagar kunde den materiella världen, också människans kropp undersökas och beskrivas. Mer kontroversiellt blev det om man ville förklara också det mänskliga själslivet med samma metoder. René Descartes beskriver kroppen - inklusiven sinnesorganen och deras funktioner - som en avancerad maskin. Allt i världen kan beskrivas på detta sätt, som materia och rörelse. Det finns bara ett undantag. den odödliga mänskliga själen med dess fria vilja. Djuren saknar själ och betraktas av Descartes som automater.
Han hamnar emellertid i stora filosofiska och vetenskapliga svårigheter, framförallt gäller problemet med förbindelsen mellan kropp och själ. Som känt styrs vår kropp av vilja, alltså av själen. Och omvänt påverkas själslivet av de kroppsliga erfarenheterna. Men hur sker denna växelverkan? Descartes förklarar att förbindelsen äger run i tallkottkörteln, epifysen. Han menade nämligen att endast människan har detta organ, något som snart visade sig vara fel.
Problemet med förbindelsen mellan kropp och själ verkade närmast olöslig. Det intellektuellt sätt enklaste vore att avskaffa teorin om den mänskliga själen och förklara att det inte fanns någon odölig och för människan specifik själ, eller någon fri vilja. Den här radikala lösningen på Descartes problem görs också på 1700-talet av filosofiska materialister och ateister som baron d'Holbach och Julien Offray de la Mettrie (boken svensk titel Maskinen människan 1748).
Den nya vetenskapen fick självfallet också betydelse för samhällsvetenskaperna. Här skall bara ett exempel nämnas. Filosofen Thomas Hobbes (1588-1679) bild av människan och samhället är modellerad efter den moderna fysikens lagar. Allt är materia och rörelse och ingenting annat. Människorna i samhället fungerar enligt mekanikens lagar.
Den framgångsrika fysiken blir modellvetenskap. Det är betecknande att världen och samhället under 1600- och 1700-talen kommer att beskrivas som mekanismer, ofta som urverk, den tidens mest avancerade maskineri.
- Sten Högnäs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar