De flesta upplysta var mer eller mindre kritiska till kyrkan och till den officiella religionen. Däremot trodde de flesta på en gudomlighet, på en odödlig själ och på ett liv efter detta. Den här hållningen brukar kallas deism. Deisterna talade gärna om en naturlig religion - religiösa insikter som man menade förenade alla förnuftiga människor på jorden. Dogmer och trossatser, heliga skrifter och profeters uppenbarelser var däremot grundade på vidskepelse och missförstånd. Det var sådant som skapade religiösa stridigheter. Voltaire beskriver Jesus som en vanlig, men högt begåvad och förståndig människa kring vilka sentida maktgalna och förvirrade präster hade vävt myter och sagor. Muhammed beskriver han visserligen som en maktmänniska, som en hycklare och bedragare, men ingalunda värre än kristna korsfarare och påvar. Voltaire och hans krets framhöll gärna, och med viss rätt, att toleransen var större i de muslimska länderna än i de kristna.
Sovande antilop, Tin Taghirt, Tassili n’Ajjer, Sahara, Algeriet
Upplysningens centrum var storstaden Paris. Romantikens centra finner vi i små tyska universitetsstäder som Jena och Heidelberg.
I Jena levde under 1700-talets sista år några unga intellektuell i en krets sammanhållen av gemensamma intressen, vänskap, kärlek och inre konflikter. I denna grupp diskuterades de romantiska idéerna, här definierades begreppet romantisk. Här finner vi de litterärt och språkvetenskapligt intresserade bröderna Friedrich och August Wilhelm Schlegel. Filosofen Friedrich von Schelling tillhör kretsen, och ibland deltar också dennes kollega Johann Gottlieb Fichte. Den rikt begåvade Dorothea Mendelssohn, romanförfattare och översättare, är gift med bankiren Veit, men skiljer sig snart och förenar sig med Friedrich Schlegel. Professorsdottern Caroline Michaelis-Böhmer, kallad romantikens sånggudinna, är några år äldre och har redan många stormiga år bakom sig då hon möter August Wilhelm Schlegel. Betydande delar av de verk som går under Schlegels namn är egentligen utformade av henne. Snart sker en brytning mellan makarna, och Caroline gifter om sig med Schelling. August Wilhelm fann snart en ny livspartner i Mme de Staël, gift med en svensk diplomat och den som presenterade de romantiska tankarna för en fransk publik. De tyska romantikernas fria syn på kärleken chockerade åtminstone besökande svenskar, och många blev illa berörda av Friedrich Schlegels erotiska roman Lucinde (1799).
De romantiker som samlades i Heidelberg i sydvästra Tyskland åren 1884-08 var mindre utmanande i sin livsföring. Mest bekanta är nog Jacob och Wilhelm Grimm. Bröderna Grimms sagor är baserade på direkta uppteckningar bland allmogen, och de blev en inspiration för samlare och upptecknare i åtskilliga länder, till exempel Geijer och Afzelius i Sverige, Asbjørnsen och Moe i Norge, i Finland Elias Lönnrot med Kalevala, som i sin tur inspirerar amerikanen Longfellow till indianeposet The Song of Hiwatha 1855. I Estland skapades nationaleposet Kalevipoeg genom att motiv från Kalevala förenades med estnisk folkpoesi. Intresset för den folkliga kulturen får sin stora betydelse för utvecklingen av nationalismen och begrepp som nationallitteratur, folkanda osv.
I synnerhet Jacob Grimm är ett stort namn i språkforskningens historia. Nu definieras den indoeuropeiska eller "indo-germanska" språkfamiljen, och språken beskrivs som produkter av en organisk och lagbunden utveckling.
Benflöjt, Gudi, Jiahu, Kina
I den gamla samhällsstrukturen hade de fyra stånden, adel, präster, borgare och bönder, sina givna roller. Men under 1800.talets lopp gick detta ståndssamhälle mot upplösningen. Liberalismen, i synnerhet den brittiska 1800-talsliberalismen, blev medelkassens ideologi.
Till en början såg liberalerna överklassen, den gamla överheten, som den naturliga motståndaren. Men efterhand tycktes hotet nerifrån, från underklassen, bli alltmer påtagligt. Skarorna av arbetare växte, liksom det sociala missnöjet. De flesta liberaler krävde nog att de politiska rättigheterna så snart som möjligt skulle tillkomma alla, men de kände samtidigt en oro för konsekvenserna. Politiskt inflytande krävde också politisk mognad, menade de. Om de stora grupperna av arbetare, ofta analfabeter, fick rösträtt skulle samhällets insiktsfulla och kunniga representanter komma i minoritet. Resultatet skulle bli en medelmåttans och okunnighetens tyranni. John Stuart Mill och andra föreslog därför olika övergångslösningar, till exempel att rösträtten skulle graderas, så att till exempel universitetsprofessorns röst fick en större tyngd än den obildade arbetarens. I en framtid skulle förhoppningsvis alla ha nått den mognad och bildningsnivå som man ansåg vara förutsättningen för en allmän och lika rösträtt.
Befolkningen växte snabbt, främst tack vare en minskad spädbarnsdödlighet och genom att den som klarade sig genom de första kritiska åren levde längre. Men det som var en välsignelse var också ett hot. Prästen Thomas R. Malthus hade redan i slutet av 1790-talet uppmärksammat hoten. I Essay on the Principle of Population (1798) beskrev han hur mänskligheten gick mot katastrofen. Befolkningen växte betydligt snabbare än tillgången på mat, och hungersnöd var den enda lösning naturen hade på ett sådant problem. Men människan kunde förstås förhindra katastrofen genom att producera färre barn. Som en kyrkans mn kunde Malthus inte acceptera preventivmedel, utan han förordade avhållsamhet och naturlig födelsekontroll inom äktenskapet. Att hans vän Jeremy Bentham föreslog fler homosexuella förbindelser som en lösning på oönskade graviditeter är mer en kuriositet.
Artemistemplet, Korfu
- Sten Högnäs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar