lördag 21 maj 2016

Affärerna, Bevingat 90-tal

Tack, skattebetalarna, för en riktigt god lunch!

Mats Hulth, tyngsta borgarrådet i Stockholm, då han tog emot notan efter en magnifik lunch på restaurang Victoria i Sundsvall, 1998. Osmart nog uttalade han sitt tack inom hörhåll för en skarpögd servitris, som skvallrade för Ekot (Sveriges Radio), som citerades av Svenska Dagbladets ledarsida, som fick en bredare läsekrets än vanligt. Då Hulth så småningom sällade sig till processionen av politiker, som slarvat med sina tjänstekontokort, hade han lite svårt att hävda att han varit omedveten om vad han gjorde. Den skickliga administratören Mats Hulth fick inleda en ny karriär - i restaurangbranschen. Surprise, surprise!


Jag är ingen brottsling.
Jag har bara spelat bort pengarna!

F.d. kommunalpampen i Gävle, Sven Jansson, undervisar hösten 1997 en grupp journalister i korrekt svenska (källa: SvD). Carolina Giertz i "Måndagsklubben" (TV 5) observerade att somliga Gävle-pampars förskingringar inte gick till gambling utan snarare till besök på utländska glädjehus, varvid hon satte en ny etikett på den drabbade staden: Gävle, en stad för brända bockar. Därvid syftade hon uppenbarligen inte bara på den berömda halmbock som var jul brinner på torget i Gävle. En annan kommunal pamp, som inte såg det brottsliga i sitt sätt att hantera pengar han anförtrotts ansvar för, var tvätterichefen i Alingsås. "Alingsås är en jävla liten håla, så det är klart man sticker iväg", sa han och såg till att en bekväm reskassa gömdes undan i administrationen.


I Motala diskuterade man med konjakskupan i handen indragen mjölk i skolbespisningen.

Lars Åberg recenserar i Göteborgs-posten (3 maj 1999) Britt-Marie Citrons bok Sölve & Co (1999), som - "lika underhållande som förfärande att läsa" - skildrar Motala-skandalen, det grova missbruk av tjänstekontokort och andra kommunala medel som Britt-Marie Citron (i egenskap av reporter i Motala Tidning) själv var den första att dra fram i ljuset. Vid den högsta skampålen kedjas kommunalpolitikern Sölve Conradsson. Folkhumorn (i den mån stadens skattebetalare orkar skämta om det bedrägeri de utsatts för) döpte Statt i Motala till Sölvesborg. Skämtet har många tragiska bottnar. En är den att hotellets VD åtalades för att ha hjälpt Conradsson att manipulera fakturor, så att exempelvis kommunalmannens eget 60-årskalas bokfördes som företagardag. I Motala såväl som i Gävle och andra drabbade orter var tekniken att förklä privata utlägg till hedervärd (?) kommunal representation så utstuderad att den kan tyckas tillhöra administratörernas baskunskaper. Men på nära håll såg det ut som om förvirring rådde. "Turbolensen" (sic!) kallade Conradssons försvarare det hela, kanske i hopp om att förevisa en förmildrande omständighet.


Time out.

begärde och beviljades Mona Sahlin, då även hon halkat på ett kontokort, och hon skapade därmed ett begrepp som var i var mans mun 90-talet ut.

- Per-Anders Hellqvist

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar