Det är grekerna som först använder begreppet Europa och som gör en tredelning av världen. Afrika är den tredje kontinenten. Ordet Asien och Europa är dock sannolikt inte grekiska till sitt ursprung. Möjligen är de bildade på de assyriska ord som betyder soluppgång respektive solnedgång, men tolkningen är omstridd. Den grekiska kulturen utvecklas just i skärningspunkten mellan de tre världsdelarna. Det är inte en tillfällighet att de filosofer och vetenskapsmän som vi kallar de försa europeiska, levde och verkade på Mindre Asiens västkust, det som nu är Turkiet. Det är också tänkvärt att det andra stora inflytande som har format den europeiska kulturen, nämligen den judisk-kristna religionen, har sitt ursprung i Mellanöstern och får sitt första starka fäste i Mindre Asien. Den grekiska myten om Europa och tjuren kan på sitt sätt illustrera hur det europeiska skapas i detta gränsområde: Europa, en fenicisk prinsessa, alltså från det nuvarande Libanon, rövas bort av Zeus - i en tjurs gestalt - och förs över till Kreta. Det grekiska området på 500- och 400-talen f.Kr var betydligt mer omfattande än dagens Grekland. Man kan skilja ut tre huvudområden: a) ett centralt: det egentliga Grekland, b) ett östligt: Mindre Asiens västkust och öarna utanför, det område vars centrala del ibland kallas Jonien, och slutligen c) ett västligt område: Storgrekland, alltså Syditalien och Sicilien. Dessutom fanns grekiska kolonier som ett pärlband runt Svarta havets kust. Ett annat band följde nuvarande Spaniens och Frankrikes Medelhavskuster: så var till exempel Marseilles (Massalia) en grekisk stad från omkring 600 f.Kr. och under många århundraden framåt. Också på den nordafrikanska kusen fanns enstaka kolonier. Det var framför allt bristen på odlingsbar jord i Grekland som hade drivit fram denna utflyttning.
Många äldre kulturer, som den egyptiska eller den babyloniska, var på flera områden lika avancerade som den grekiska, i vissa hänseenden till och med mer avancerade, vad gäller teknik, matematik och astronomi. Antikens greker framhöll gärna egyptier och babylonier som sina läromästare. Ändå kan man inte komma ifrån att det i Grekland på 500-talet uppstår något nytt och revolutionerande. Enklast kan det uttryckas så, att fröna till det som vi kallar västerländsk filosofi och vetenskap planterades av grekerna.
Det grekiska området var ingen geografisk eller politisk enhet. Det bestod av flera hundra stadsstater, det vill säga städer med omgivande landsbygd. I många av dessa hade köpmannafamiljer tagit över makten från kungar och aristokrati. Några av städerna var moderstäder för ofta ganska avlägsna kolonier, dit greker utvandrat. Den här rörligheten och expansionen bidrog förstås till att grekerna fick impulser från många olika håll. De kom i kontakt med kulturer som hade vitt skilda och oförenliga världsbilder och världsförklaringar. En anda av nyfiken öppenhet växte fram: Vilken förklaring verkade mest sannolik? Fanns det några grundläggande gemensamma drag i de olika folkens beskrivingar av världen?
Ibkand förefaller forntidens greker anmärkningsvärt moderna. Xenofanes, som levde på 500-talet f.Kr., skrivr till exempel att människorna har skapat gudarna efter sin egen bild: etiopiernas gud är svart, trakierna i norr har gudar med rött hår och blå ögon, och hästar skulle säkert porträttera sin gud som en häst. Ett par århundraden senare skriver en annan grek om Egypten att religion och vidskepelse där tycks fungera som ett medel för makthavarna att kontrollera sina undersåtar. Formuleringen påminner om den kritik som 1700-talets upplysning och 1800-talets marxism riktade mot kyran.
Charkiv, Slobozhanshchyna, Украина
Senmedeltiden kännetecknas av upplösningstendenser, vad gäller filosofiska system, och sociala och politiska förhållanden. Det var en tid av bondeuppror, inre kyrkliga strider och attacker mot såväl kyrkliga som världsliga auktoriteter. Men den mest dramatiska och genomgripande faktorn var av ett annat slag än de intellektuella och politiska: en bakterie som bars av den svarta råttan.
Handelsvägen mellan Kina och Europa gick över de väldiga grässlätterna i det inre Asien, den så kallade Sidenvägen, och på denna väg fördes digerdödens (blödpestens) bakterie till Europa från Kina, där den härjat redan på 1200-talet. Den första europeiska epidemien rapporteras från Krim. Det påstås att en mongolisk härförare, Kiptjak khan Jambeg, skall ha kastat pestsmittade lik över murarna kring en belägrad stad på Krim. I så dall är det ett tidigt exempel på bakteriologisk krigföring, men pesten skulle säkerligen ha drabbat Europa ändå. Sommaren 1348 hade den nått Paris, årsskiftet 1350/51 Sverige. Omkring en tredjedel av Europas befolkning dog, och vissa trakter avfolkades nästan helt. Många såg i detta guds vrede över människans syndfullhet. Andra menade att judar förgiftade brunnarna, att det hela var en konspiration styrd från Toledo. Följden blev att tiotusentals judar mördades, 2000 i Strassburg, alla i Mainz, Basel, Frankfurt, Köln, trakter där judar samlats sedan de fördrivits från Frankrike och England. De överlevande fortsatte österut, mot Polen och Litauen, som nu blev centralområde för den europeiska judenheten.
Vilka förklaringar hade då tidens vetenskapsmän? Somliga menade att man smittades av giftiga ångor (miasma) som uppsteg ur jordens innandöme, där helvetet var beläget. Andra pekade på astrologiska förklaringar, såsom en märklig trippelkonjunktion mellan Saturnus, Jupiter och Mars. Men i stort sett stod vetenskapen maktlös. Reaktionerna och hjälplösheten har stora likheter med vår egen tids förhållningssätt till en farsot som vi själva har stått hjälplösa inför, nämligen aids. Även här förs synden fram som förklaring, man utpekar skyldiga grupper, och konspirationsteorier utvecklas.
Digerdöden förändrade i grund de politiska och sociala mönstren, och undergrävde de gamla auktoriteterna. På sitt sätt var den en förberedelse för den nya tiden. Och kontakterna med fjärran Asien och den kinesiska högkulturen förde med sig annat än bakteriologiska katastrofer som digerdöden. Från Kina kom också teknologiska innovationer som papperet, kompassen och krutet. De har uppfinningarna blev av största betydelse för den europeiska kraftutvecklingen under 1500-talet.
Hohle Fels flöjt
Kring år 800 skapade frankerkungen Karl den store (Charlemagne på franska och engelska) ett rike som omfattade nuvarande Frankrike, Nederländerna, västra Tyskland, Schweiz, Österrike och norra italien. Aachen strax väster om Köln var huvudstad. Tanken var att återupprätta det romerska riket, nu på kristen grund. Den här statsbildningen fick på 900-talet benämningen Det heliga romerska riket. Som det Tysk-romerska riket levde den kvar ända till 1806, länge mera som skugga och formalitet än som politisk verklighet. De som i nutden strävar mot en europeisk gemenskap anknyter gärna till de historiska traditionerna från Karl den store; Maastricht, där viktiga EU-avvtal har undertecknats, ligger alldeles nära Aachen.
Karl den stores ambitioner var inte bara maktpolitiska, utan han ville också återskapa den antika bildningen i sitt rike. Själv lärde han sig läsa som vuxen men lyckades aldrig lära sig skriva. I riket inrättades skolor, där man läste enligt det schema som skulle gälla genom århundradena, också för universitetens grundutbildning: Trivium (treämneskombinationen grammatik, retorik och logik eller dialektik) och den mer naturvetenskapligt betonade ämnesgruppen qvadrivium (aritmetik, geometri, astronomi och musik).
I Karl den stores rike infördes en lättläst skrivstil, med bokstäver som närmare 700 år senare kom att ligga till grund för tryckkonstens typer. Vid hovet fördes lärda diskussioner kring de få antika skrifter som fanns bevarade. Grunden för en verklig kulturell renässans var ändå för bräcklig. Hela den filosofiska och vetenskapliga litteratur som hade bevarats sedan antiken kunde utan svårighet få plats på ett par hyllmeter. Först då det antika arvet återfördes till Västeuropa på 1100-talet kom den intellektuella utvecklingen igång på allvar. Denna antika kultur förmedlades till Europa via den islamska världen.
- Sten Högnäs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar