Det var inte bara det synliga förtrycket, tystnaden i klassrummet, den traditionella katederundervisningen och generaliseringarna om arabiska män på lärarrummet. Det var framför allt det som satt i väggarna på den gamla skolan. De pissgula reveterade väggarna, där den nakna betongen sken igenom på sina ställen. Generationers förtryck av låg- och mellanstadieelever, skolplanscher i unkna färger, utrymmen fyllda av olästa böcker som ingen rörde.
Skolans tre våningar hade anpassats till de nya undervisningsuppgifterna enligt en tydlig och lättfattlig hierarkisk struktur: SFI på nedre botten, Sv 2 och Komvux på mellanplanet, lärarrummet som en svårintaglig borg högst upp. Stentrappan var så tung och svårdoserad att den gjorde mig rejält andfådd, och hindrade effektivt äldre och handikappade elever från lärarkontakter. De elever som ändå vågade sig upp blev nådigt insläppta efter artiga knackningar på den öppna dörren och stod där med mössan i hand.
Så här i efterhand kunde jag se att mina försök att bryta hierarkin genom demokratiska rollspel förmodligen utgjort ett reellt hot, inte bara ett pittoreskt inslag. Kollegornas lätt ironiska anklagelser hängde som pratbubblor i luften ovanför gårdsplanen:
- Hon försökte ju i alla fall göra en insats. Avsikten var säkert god.
- Det är ju kul med det lite udda, ibland. Personligen skulle jag då inte stå ut med ett sådant kaos, men det är ju en smaksak.
- Själv har jag har alltid varit positiv och rak, fokuserat på jobbet och tagit ansvar. Därför har jag inte haft tid med några fritidsintressen. Vi är ju alla olika och estetik är väl spännande. Men man kan ju förstås fråga sig vad är det till för nytta, rent konkret?
https://www.poeter.se/Medlem?author_id=27346
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar