Euklides, som verkade i Alexandria omkring 300 f.Kr., är författare till Västerlandets flitigast använda lärobok, Elementa, en sammanfattning och systematisering av geometrin. Boken har använts så gott som oavbrutet ända fram till vår tid, och geometrins terminologi, till exempel axiom, parallell, "vilket skulle bevisas", har vi från Euklides. Klarheten och överskådligheten, liksom den konsekventa tankegången - från definitioner och grundsatser till slutledningar och följdsatser - har varit av oerhörd betydelse också för filosofin och naturvetenskapen. Den som har drömt om det exakta vetenskapliga redskapet har förstås kunnat vända sig till den aristoteliska logiken, men ofta har också den euklidiska geometrin fungerat som hjälpmedel och förebild.
Så försökte till exempel 1600-tals filosofen Spinoza beskriva världen, inklusive moralen och Gud, med geometrisk metod. Hans stora verk har titeln Etiken bevisad på geometriskt sätt. Här bevisar och utreder han bland annat Guds existens och väsen med hjälp av axiom, teorem, bevis, följdsatser, allt enligt den modell man finner hos Euklides.
På denna bild från 1508 bestämmer Ptolemaios en himlakropps läge över horisonten med hjälp av en kvadrant. Nere till vänster är ett annat astronomiskt instrument, en armillasfär, avbildad. Astronomen Ptolemaios avbildas med krona, eftersom man felaktigt trodde att han tillhörde den kungliga ptolemaiska ätten. Ur Gregor Reisch, Margarita Philosophia (1508).
Antikens lärda visste att jorden var rund. Bland andra Aristoteles gav erfarenhetsbevis för detta, som att man först ser masttopparna på ett skepp, och att stjärnhimlen är olika på olika breddgrader. Uppfattningen att jorden var rund, sfärisk, levde vidare genom medeltiden, åtminstone bland dem som hade någon skolutbildning. I Aristoteles skrifter finner vi också en antydan om möjligheten att nå Indien genom att segla västerut. Då Columbus sökte bidrag till sin seglats mot Indien kunde han alltså stödja sig på både antika och medeltida auktoriteter.
Från Eratosthenes, som levde på 200-talet f.Kr., härstammar inrutningen av jordklotet med bredd- och längdgrader (latitud och longitud). Han beräknade också jordens omkrets genom att mäta solhöjden vid middagstid på sommardagen i Syene (Assuan) i södra Egypten och i Alexandria. På så sätt kunde han beräkna omkretsen till 250 000 stadier. Sannolikt motsvarade längdmåttet stadion mellan 150 och 175 meter och i så fall blir berälningen anmärkningsvärt korrekt.
Den geocentriska världsbilden, förblir den gällande, men det astronomiska systemet och observationerna förfinas efter hand. Jorden står stilla i universums centrum, och månen, planeterna, solen och stjärnorna går i cirkulära banor runt jorden. Den tidens astronomiska vetenskap sammanställdes på 100-talt e.Kr. av Ptolemaios (som inte är släkt med kungarna), och det är han som förblir den astronomiska auktorieten ändra fram till 1600-talets början, då den ptolemaiska astronomin sakta får vika undan för den kopernikanska.
Abu Simbel
De flesta känner till någon anekdot om Archimedes (287-212 f.Kr.), kanske om badkaret och den princip som bär hans namn eller uttalandet "Ge mig en fast punkt och jag skall rubba jorden". Archimedes sista ord sägs ha varit: "Rubba inte mina cirklar!" När den romerska hären intog staden Syracusa på Sicilien, satt Archimedes nämligen försjungen i ett matematiskt problem och ritade sina figurer i sanden. Då en upphetsad romersk soldat stormade in, bad Archimedes honom att inte trampa på de geometriska problemet, varpå soldaten högg ner matematikern. Så berättar i alla fall historikern Plutarchos.
Archimedes princip lyder: En kropp nedsänkt i vatten förlorar lika mycket i vikt som den undanträngda vätskemassan väger. Archimedes uppdrag var att undersöka om en kungakrona var gjord av guld helt igenom, men att göra detta utan att förstöra kronan. Enligt en antik anekdot sägs han ha kommit på metoden medan han badade. Alldeles naken sprang han därefter genom Syrakusas gator och ropade Eureka! Jag har funnit det!
Historien återges både av den romerske byggnadshistorikern Vitruvius, som levde på Caesars och Augustus tid, och något senare även av Plutarchos.
Archimedes är utan tvivel en av vetenskapshistoriens största begåvningar. Men även allmänt stod den alexandrinska tekniska vetenskapen på en mycket hög nivå. Heron konstruerade ett mekaniskt miniatyrtempel vars portar öppnades och automatiska trumpeter spelade då en eld tändes på det lilla altaret. "Herons kula" brukar kallas den första ångmaskinen. Ingen av dessa uppfinningar kom till någon egentlig praktisk användning. Man kan undra över varför en så avancerad vetenskaplig och teknisk kunskap inte användes inom industri och hantverk, och den förklaring som brukar ges då var slaveriet. Det fanns inget behov av konstgjorda maskiner. Man hade redan god tillgång på muskelmaskiner.
-
Vid Parisuniversitetet undervisade omkring 1250 en italienare vid namn Thomas från Aquino strax söder om Neapel. Thomas av Aquino (1224-74) skulle komma att skapa den stora sammanfattningen av medeltidens kristna filosofi, en syntes av Aristoteles läror och kristendomen. Under sin livstid var han omstridd och riskerade till och med att bli förklarad som kättare men mycket snart vände vinden: han blev den stora auktorieten, helgonförklarad 1323. År 1879 förklarades thomismen vara den katolska kyrkans officiella filosofi.
För Thomas finns i princip ingen konflikt mellan tro och vetande. Hans stora insats är att han fogar samman antikens vetande, framförallt Aristoteles läror, med Bibelns budskap. Därmed skapar han en sammanhållen kristen filosofi, där också Aristoteles morallära och naturvetenskap får en plats. Thomas är egentligen ingen orginell tänkare, men hans tankeskärpa och systematiseringsförmåga är oerhört imponerande. Han var dominikan, de vill säga medlem av den nya orden svartbröderna, som grundats av spanjoren Domenico. Dominikanerna har av tradition varit den katolska kyrkans intellektuella elit. Inte minst engagerades de i uppspårandet av villoläror och kätteri. Inkvisitionen dominerades av dominikaner, något som gav upphov till den latinska ordleken Domini canes, Guds (spår)hundar.
Här skall inte ges någon närmare presentation av Thomas filosofi, utan bara nämnas något kort om hans så kallade Gudsbevis. Flera av dessa återkommer genom historien i olika utformningar. Thomas underkänner Anslem av Canterburys Gudsbevis. I stället anför han fem argument. De tre första, som baserar sig på Aristoteles, Thomas stora auktoritet inom filosofin, kan kort sammanfattas med att det måste finnas en första orsak och en första rörare för att förklara världens uppkomst och fortgång. Det fjärde menar att begreppsparet ont-gott förutsätter ett högsta goda, och detta högsta goda måste vara Gud. Men förutsätter inte detta också att ett lägsta onda existerar? Thomas menar att det inte är fallet, även om han förstås menar att djävulen finns: Det onda är bara brist på godhet, och i det absolut onda saknas därmed varje spår av godhet, ungefär som kyla är brist på värme. Hans femte bevis är en variant av det så kallade fysiko-teologiska beviset. Då vi betraktar världens underbara inrättning, fjärilens vinge eller stjärnhimeln, förstår vi att detta måste vara en god och allsmäktig Skapares verk.
Ajantagrottorna
Vad gäller Thomas syn på människan och samhället kan nämnas att hans uppfattningar är positivare än till exempel Augustinus eller Luthers. Människan är ingalunda alldeles förtappad. Världen och det mänskliga samhället är inte bara synd och ondska. Samhällslivet ger oss tvärtom tillfällen att utveckla våra mänskliga resurser, vår potentialitet, som det heter i den aristoteliska traditionen.
Thomas för också vidare det stoiska resonemanget om naturens lag. Den naturliga lagen är Guds eviga lag anpassad för människans behov. De lagar som människor instiftar i sina samhällen bör följa denna naturens lag. Om konflikt uppstår skall naturens och Guds lag gälla. Stjäl bröd om detta är enda möjligheten att rädda ditt svältande barns liv, tycks Thomas mena.
- Sten Högnäs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar