Dels är det ju en häftig ärekränkande anklagelse. Dels är det en kommunistisk tidning som står inför rätta och vore saken inte avgjord av andra skäl så avgörs den av det skälet.
Det handlar alltså om det så kallade Polisspåret, som är en av flera populära teorier, för att inte säga önsketänkanden; liksom en palestinsk önskemördare vore den israeliska underrättelsetjänstens, liksom en israelisk lönnmördare vore Yassir Arafats önskemördare, är polisen Proletärens eller Maj Wechselmanns önskemördare. Det är inte så konstigt.
När det sen gäller att diskutera det intelligenta eller troliga i teorin om Stockholmspoliserna som Olof Palmes mördare tycker jag man i stort sett kan lämna saken därhän. De förefaller mej jämförbart med, jag tror det var radioprogrammet Kanalens tanke, att kommendörkapten Hans von Hofsten var skyldig (von Hofsten nöjde sig med en fällning i Radionämnden), eller den inte helt ovanliga självmordsteorin eller ... ja, framför allt kurdteorin.
Nej, förresten, kurdteorin är nog ännu sämre. Åtminstone när man undersöker hur dessa snillen till kegöar och barrlingar, hasar och ebbar fick fram namnet på den kurdiske mördaren. säga vad man vill om Proletärens spekulationer, men så tokiga som ebbarna var de inte när de fick fram namnet Erdogan Sarikaya.
En spåman i Malmö sa sig ha på känn vem som mördat Palme och tog via ett mellanled kontakt med polisen i Malmö, som sedermera kontaktade någon av poliserna kring Ebbe.
Spåmannen fick 14 500 kronor av våra skattemedel för att bättre kunna lägga stjärna i sina kort. Och för säkerhets skull fick han en bild på Erdogan Sarikaya. Därefter kom hans kortlek att utpeka Erdogan Sarikaya. Vilket Ebbe meddelade Anna-Greta (ja, sannolikt inte att det var en kortlek som avslöjat Erdogan, bara att det nu fanns så gott som säkra bevis). Säkerhetsansvarige statssekreteraren Kjell Larsson satte Erdogans namn på pränt i en så kallat hemlig promemoria till Konstitutionsutskottet. Dock skrev inte Kjell Larsson explicit att Erdogan var den skyldige, han använde en mer svepande insinuant formulering. Dock är det inte troligt att Kjell Larsson visste att Ebbes information hade sitt ursprung hos en för 14 500 kronor köpt spåman som lagt en stjärna i sina kort med bilden av Erdogan framför sig.
Så vilken teori är nu den mest korkade? Proletärens teori som bygger på samhällsanalys som första grundkälla, liksom vpk-riksdagsmannen Jörn Svenssons teori när han räknade ut att det var CIA som mördat Palme.
Eller ebbarnas teori?
Med tanke på hur ebbarna kom fram till Erdogan Sarikaya håller jag personligen den den teorin för ännu dummare än Jörn Svenssons eller Proletärens.
Men det är ju givetvis inte det viktiga. Yttrandefriheten och pressfriheten gäller även dumma yttranden. För att inte sträcka sig lite längre och säga att den gäller särskilt dumma yttranden. Eftersom dumma yttranden ofta har ett större behov av skydd än kloka yttranden och eftersom all diskussion blir omöjlig om vi inte får ha fel ibland.
Följaktligen har principfrågan inte så mycket med kvalitén i Proletärens förargliga yttranden att göra som med något helt annat.
Hur kommer det sig till exempel att jag kan använda Erdogan Sarikayas namn men inte namnet på de två ökända polismännen som far land och rike runt och kammar in skadestånd?
Hur kommer det sig att Expressens ansvarige utgivare, trots allt kränkande hans reportrar skrivit när de var engagerade i ebbarnas kurdjakt, inte löper minsta risk att släpas inför samma domstol som Proletären?
Ebbe & Hasse & consortes är ju fortfarande på fri fot, Ebbe & Hans polare har slagit sönder Erdogan Sarikayas liv. Men för det riskerar de ingenting.
Ebbarna har högt beskydd, det är en sak. Kurdteorin är visserligen minst lika korkad som polisteorin men den får inte, av politiska skäl, räknas som korkad. Ty det skulle ju betyda att Anna-Greta inte handlat i ädelt syfte utan i korkat syfte. Det skulle också betyda att etablissemangets tidningar och etablissemangets journalister, exempelvis Bo Strömstedt och Anne-Marie Åsheden på DN, skulle kunna behandlas som om dom vore Proletärens folk.
En annan sak är att Erdogan Sarikaya faktiskt är svartskalle. Det är inte de ökända polismännen Knoll & Tott. Sätter jag ut deras namn så åker FiB/Ks ansvariga utgivare möjligen in och, vilket är värre, Knoll & Tott kommer och hämtar FiB/Ks återstående ekonomiska reserver i ett tryckfrihetsmål där den borgerliga och socialdemokratiska juryn inte kommer att tveka.
Dessutom är det ju faktiskt som så att Erdogan är terroriststämplad av Anita Gradin, Georg Andersson och Maj-Lis Lööw. Följaktligen måste han vara terrorist, annars skulle de ju ha handlat felaktigt.
Alltså är Erdogan Sarikaya nomenklaturans motsvarighet i önsketänkande till Proletären och Maj Wechselmanns Knoll & Tott.
Skillnaden är dock mycket tydlig när det gäller dessa teorier. Framför man den ena åker man in. Framför man den andra, likaså med namn och bild, så åker man inte in.
Av detta kan vi nu dra bestämda slutsatser. Inte bara om tillståndet i konungariket Sverige. Utan också om yttrandefrihetens grundläggande villkor.
- Jan Guillou Fib/Kulturfront 9/1989 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar