Liberalismen, 1700-talets vetenskapliga och tekniska revolution, Gibbon och det romerska rikets nedgång och fall

Det samhälle som Carlyle kritiserade dominerades av den ekonomiska liberalismen. Ordet liberalism är bildat på det latinska ordet liber, fri. Det är beteckningen för både en ekonomisk och en politisk teori. På det ekonomiska fältet innebär liberalismen att regleringar, styrningar och tvång skall avskaffas så långt som möjligt. Liberalerna övertog de franska fysiokraternas term laissez-faire; ekonomin skulle sköta sig själv. Med en formulering från nationalekonomen Adam Smith skall en osynlig hand reglera det fritt verkande ekonomiska livet till allas bästa. Statens uppgift är att skydda individernas frihet, liv och egendom, men i övrigt skall samhället ingripa så lite som möjligt. Man brukar tala om en nattväktarstat.
På det politiska fältet för liberalerna på flera sätt traditionen från 1700-talets upplysning vidare. I grunden ligger en tämligen positiv syn på människan. Hon är inte ond. Hon är en förnuftig varelse, och det gäller att ge henne så fritt spelrum som möjligt. Liberalismen angrep de privilegier som vissa grupper i samhället fick genom arv - framför allt adeln. Alla människor, oberoende av familj och ursprung, ägde i grunden samma rättigheter. Detta innebar inte att liberalerna eftersträvade ekonomisk jämlikhet. Den som var duktig och hade framgång hade rätt till förmögenhet.
Den lassie-faire-liberalism som hade stort inflytande över det tidiga 1800-talets England brukar kallas Manchesterliberalism efter en grupp företagare och ekonomer i den snabbt växande industristaden Manchester. Men efter hand blev problemen allt mer uppenbara i ett samhälle som styrdes av ohämmad konkurrens. Man insåg att den fria marknaden ändå måste kombineras med sociala instatser från statens sida. Denna modifierade liberalism, socialliberalismen, är framför allt förknippad med John Stuart Mill.

Zapotekisk skulptur

Om en romare från tiden före Kristi födelse hade anlänt till det tidiga 1700-talets London, hade han inte haft så svårt att anpassa sig. Kommunikationerna var ungefär de samma - häst och vagn, fartyg med segel, till och med en och annan bärstol. Tekniken hade utvecklats, men principerna och tillämpningarna var i grunden de samma. Hade vår romare däremot hamnat 150 år längre fram i tiden, omkring år 1870, skulle han ha mött en fullständigt förändrad och för honom obegriplig värld. 

I det tidiga 1700-talet inleds den utveckling som brukar kallas den industriella revolutionen. Det börjar i Storbritannien, sprider sig under 1800-talet över den europeiska kontinenten, når Sverige mot 1800-talets slut, och har under 1900-talet förändrat i stort sett hela världen. Revolutionen kom igång via en växelverkan mellan teori och praktik. Å ena sidan finner vi den teoretiska vetenskap som hade utvecklats sedan sent 1500-tal, å den andra de tekniska och praktiska erfarenheterna bland hantverkare, tekniker och företagare.

Ett exempel på förbindelsen mellan teoretisk vetenska och praktisk teknologi är den klubb eller förening i Birmingham som kallade sig Lunar Society, ungefär Månföreningen. Namnet kom sig av att man möttes en gång i månaden vid fullmåne; valet av tidpunkt hände samman med att i en tid då gatu- och vägbelysningen var obefintlig ville vara säker på att hitta hem på kvällen. Till kretsen hörde kemisten Joseph Priestley och den skotske ingenjören James Watt, liksom dennes medarbetare mekanikern Matthew Boulton, snart Europas ledande producent av ångmaskiner. En fjärde medlem var Priestleys svåger, järnmagnaten John Wilkinson, som kunde producera cylindrar med den precision som Boultons och Watts ångmaskiner fordrade. Här sågs också författaren och naturvetaren Erasmus Darwin, biologen Charles Darwins farfar. Erasmus Darwins svåger, den framgångsrike porslinsfabrikören Josiah Wedgwood, och flera andra ingick också i kretsen.

John Wilkinson hade rykte om sig att vara ateist och politisk radikal, och det samma gällde flera andra i kretsen. De flesta var dock så kallade dissenters eller non-conformists, alltså frikyrkliga - flera bland dem kväkare. Erasmus Darwin var den enda som hade en formell akademisk utbildning. Frikyrliga personer personer var uteslutna från de engelska universiteten. Men för den som hade naturvetenskapliga intressen var detta egentligen inte någon större förlust. Oxford och Cambridge hade på 1700-talet inte mycket att erbjuda inom naturvetenskaperna. De betydligt bättre skotska universiteten tog emot frikyrkliga, och i England grundade dissenters flera utmärkta och praktiskt intriktade skolor.

Ukhahlamba 

En oktoberkväll 1764 vandrade den 27-årige engelsmannen Edward Gibbon tankfull omkring bland ruinerna på Capitolium. Den kvällen fick han idén till sitt livs vetenskapliga storverk Det romerska rikets nedgång och fall, ett jättearbete som avslutades först 24 år senare.

Edward Gibbon var en ganska fetlagd person och samtidigt fåfäng, en kombination som åtminstone britter har haft svårt att acceptera. Men även om mannen ansågs ganska löjlig kunde ingen förneka hans lärdom och flit, och, kanske framför allt, hans lysande formuleringskonst. Det romerska rikets nedgång och fall är ett av de få historiska verk från 1700-talet som fortfarande läses.

Gibbon var starkt präglad av upplysningen. Han beskriver den politiska historien som berättelsen om mänsklighetens brott och dårskaper, medan kulturen och vetenskapens historia visar människans storhet. Han var också starkt påverkad av Voltaires av den kristna kyrkan. I berättelsen om Roms nedgång och fall framhålls de kristnas oböjlighet och intolerans som en viktig faktor.

Det är på 1700-talet som en modern historieskrivning föds. Voltaire lämnar sitt bidrag med Om sederna (Essai sur les mœurs 1754). Historien beskrivs inte längre som en räcka av kungar och krig, eller en serie händelser styrda av Gud eller ödet. I stället vill historikern förklara skeendet med sociala, ekonomiska, politiska och kulturella faktorer.

- Sten Högnäs