Men särskilt betydelsefull är nog den otålighet som blivit resultatet av statsledningens, alltså regeringens, och den av regeringen utsedda högsta militärledningen i det här sammanhanget, ovilja att diskutera gränskränkningar och fientligt spionage.
Faktum är dock att ubåtsskyddskommissionen efter Hårsfjärden-händelserna slog fast att det var Sovjetunionen som sysslade med "operativa krigsförberedelser" på svenskt territorium. Det är fortfarande Sveriges officiella hållning.
Men trots att den fientliga aktiviteten, "operativa krigsförberedelser" således, fortsatt år efter år har statsledningen förhållit sig helt tyst. Man har inte ens släppt ifrån sig någon samlad analys av vad man anser pågår, man är bara helt tyst.
Att det då knorras och diskuteras i leden är inte så konstigt. Det är dessutom rimligt i en demokrati där yttrandefriheten inte är inskränkt för särskilda yrkesgrupper.
Men nu har det tydligen gått för långt med den fria diskussionen på lägre nivå eftersom utrikesdepartementet i en officiell skrivelse låtit brännmärka några officerare i termer som beskriver dem som landsförrädare.
Det är tre yttrandefrihetsbrott som staten särskilt vill fördöma. För det första har det förekommit ett seminarium på FOA där en amerikansk gäst, föga överraskande, framfört uppfattningen att Sverige inte skulle kunna bli angripet av USA, men väl av Sovjet. För det andra har en överste på en militär chefskurs framfört synpunkten att Sovjetunionen är den trolige motståndaren i händelse av krig.
För det tredje gäller det några formuleringar i en artikel i tidskriften Vårt Försvar, där överste Bo Hugemark diskuterar innebörden i den officiella svenska termen "operativa krigsförberedelser".
Eftersom en mängd ledarskribenter tagit fasta på citatförvrängningarna i UDs skrivelse och få människor har tillgång till originaltexten så skall jag återge de två citaten från Vårt Försvar.
Den första förgripligheten finns i ett stycke som diskuterar supermakternas intresse av att förekomma varandra i Skandinavien:
"Att anfalla Sydnorge torde vara omöjligt utan att åtminstone slå ut det svenska flygvapnet -- En sovjetisk invasion mot Sverige skulle helt kunna misslyckas om NATO ingriper. Det gäller alltså att hitta metoder att bryta Sveriges motstånd så snabbt att NATO inte hinner ingripa till Sveriges hjälp eller utnyttja svenskt område för operationer."
Detta stycke citeras som om det enbart handlade om att NATO skulle ingripa till Sveriges hjälp. Vilket förvanskar innebörden och därmed dukar för påståendet att översten avsvurit sig svensk neutralitet.
Den andra förgripligheten finns i avslutningen som diskuterar vådan av bristande beredskap inför överraskande anfall där miniubåtar, på beskrivet sätt, skulle komma till användning:
"Eftersom vi inte upplyses om hotet i fredstid blir chocken desto svårare när slaget kommer. Borgens innevånare, som trott sig kunna sova lugnt i skydd av vallgraven och ha tid att bemanna murarna när en fientlig här för fram bryggor och tunga belägringsmaskiner, finner att monstren ur vallgraven redan kravlat uppför murarna och ockuperat krönen."
Detta stycke citeras som om sovjetmedborgare vore kravlande monster. Och Gunnar Fredriksson i Aftonbladet, som inte läst artikeln utan tror att han tagit del av ett citat från ett seminarium, UDs version således, menar nu att översten är nazist.
Och UDs brännmärkning går i en första version ut på att Bo Hugemark och de andra gjort sig skyldiga inte bara till omdömeslösheter och svek mot Sveriges neutralitet utan också "överlöperi".
Det skulle alltså vara landsförräderi. Den vanligtvis skarpögde Pierre Schori på UD säger att han läst skrivelsen innan den gått ut men inte reagerat särskilt för landsförräderianklagelsen.
Det är en helt förbluffande ståndpunkt. Så där särdeles vanligt, i vårt århundrade, är det ju inte att officerarkåren anklagas för överlöperi, d v s landsförräderi.
Efter viss kritik ändrade sig författaren på UD och sa att hon givetvis avsett förlöperi (ett något otympligt nytillskott till svenska språket) och därför inte hade skäl att ta tillbaka någonting.
När det gäller debattförfalskning och propaganda står sig givetvis officerskåren slätt mot regeringsbyråkrater och deras propagandatrumpeter som Gunnar Fredriksson.
Men vid sidan av den, taktiska, aspekten finns nu ett strategiskt besked från regeringen. Det var ju det officerarkåren hela tiden efterlyste i sina alltför fria diskussioner.
Beskedet är att det inte blir något besked. De sovjetiska krigsförberedelserna är icke längre, oavsett vad det är som är. Och de officerare som inte håller käften och hukar tillsammans med statsledningen inför supermakten är landsförrädare.
Och överste Hugemark lär inte bli general, lika lite som Hans von Hofsten blir kommendör. De som tiger och hukar är med oss. De som inte tiger och hukar är förrädare mot nationen.
Det är ett oerhört besked.
Jan Guillou FiB/Kulturfront 20-21/1987
Dame Daphne Sheldrick 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar