Att vara desinformatör är däremot lätt. Det är strålande tider för desinformatörer. Nyligen höll de galaföreställning.
Ebbeligan lät ju bekantgöra att Säpo tjuvlyssnat på en Sovjetisk diplomat. Ebbeligans motiv för att läcka ut saken och göra väsen av den kan man ju förstå. Sanden rinner ut timglaset för dem och de riskerar fängelse för sin olagliga förberedelse till kurdavlyssning och för sin smuggling av tjuvlyssningsutrustning. De vill därför peka på den orimliga skillnaden, som det kan tyckas ehuru det är en helt annan diskussion, mellan olaglig avlyssning (kurder, dvs Sveriges inre säkerhet) och laglig olaglig avlyssning (sovjetiska diplomater, dvs Sveriges yttre säkerhet). Och de hotar med nya avslöjanden om de ställs inför rätta. Vilket i och för sig innebär att de faktiskt hotar med att röja försvarshemligheter för att straffa Sverige. Brottet är detsamma som jag och Peter Bratt dömdes för, dock är motiven något väsensskilda.
Nå, det där kan man förstå. Ebbeligan har skäl att vara desperat.
Men när buggning av diplomat sålunda offentliggjordes uppstod naturligtvis frågan om varför Säpo buggade. Sådana journalistiska uppdrag handhas i den fria svenska pressen i huvudsak av desinformatörer och Säpo-journalister och därmed var det dags för galaföreställningen.
Expressens Ingvar Hedlund lät meddela att hans noggranna efterforskningar gett vid handen att den buggade ryssen före sin avresa från Moskva instruerats att industrispionera på JAS-planet, särskilt på det elektroniska styrsystemen. Ingvar Hedlunds version kunde vara riktig, förutsatt att han själv eller svenska Säpo även buggat GRUs huvudkontor i Moskva.
Svenska Dagbladets Roger Magnergård har en något häftigare version. Ryssen buggades därför att mordet på Palme kunde ses som inledningsskedet till ett sovjetiskt anfall, det var en del av den s k förbekämpningen. Säpo inledde därför "omedelbart" buggning av 1 st ryss ty "Säpos experter räknade med att någon eller några agenter skulle höra av sig till (spionchefen) via telefon eller besöka honom i bostaden om mordet på Olof Palme ingick i en förbekämpning..."
En sådan bild av intelligentsian på Säpo skulle inte ens jag våga mej på i mina mörkaste romanstudier. Rysk agent ringer till sin chef i ett oerhört farligt och känsligt skede för att avrapportera eller få nya order. Inte ens en svensk säkerhetspolis skulle kunna tro något sådant.
Aftonbladets Stefan Borg är på sätt och vis min favorit. Men jag kände mej något skakad av att läsa hans förklaring (en rysk spion finns på försvarets operativa sida och ansvarar bland annat för ubåtsskyddet, vilket förklarar varför vi aldrig fångat ubåt men nu försöker vi fånga storspion).
Det är en kul teori. Jag använde den själv i min senaste roman. Men när jag läser Stefan Borg uppstår en kort svindel vid insikten att jag ju ändå minns tvärsäkert att jag hittade på det där. Sen inser jag att Borg måste ha blivit offer för ett practical joke från någon som till skillnad från honom läst "Fiendens fiende".
Nej, ty Näslund har en annan sanning. Det måste tjuvlyssnas på ryssen därför att det var frågan om "det värsta som Sveriges nation utsatts för på 30 år, kanske sedan andra världskriget".
Vidare i galoppen hävdar Näslund att om sanningen blev känd skulle det bildas samlingsregering i Sverige och "Sveriges ställning som oberoende demokrati allvarligt är hotad".
Inte vet jag om Näslund förstår var han skriver, han kanske bara tror att han är vag, garderad och skicklig samtidigt. Men det han skriver betydde ju att ryssarna var på väg att erövra Sverige. Och därför måste ryssen tjuvlyssnas.
Dagens nyheter tillrättavisar malligt de andra medierna och förklarar samtidigt att det visst inte var en storspion som skulle avslöjas utan en liten spion som bara gjorde sig skyldig till olovlig underrättelseverksamhet, dvs spioneri mot annat land än Sverige.
Rapport höll på teorin med "illegalister" dvs sabotörer som är så hemliga att de inte ens sorterar under de reguljära spionnäten och så hemliga att de såvitt jag vet aldrig påträffats i något västland (de är som funktion bara en teori, nämligen). Frågan är ju om även sådana figurer tänker ringa till en ryss för att låta sig buggas.
Aktuellt anslöt sig till storspionteorin enligt mitt scenario från "Fiendens fiende". Synd att dom inte nämnde källan.
Den här föreställningen i desinformation låter sig inte förklaras med att det finns enstaka journalister som är notoriska lögnhalsar, som Ingvar Hedlund, eller notoriska Säpo-stenografer, som Lars Näslund. Det är för många journalister i verksamhet samtidigt, från för många medier.
Säkerhetspolisen och andra statliga organ kan tänkas ha ett rimligt syfte för desinformationskampanjen: tillräckligt många förvirrade och motsägelsefulla versioner publicerade samtidigt gör varje försök att nå sanningen omöjligt.
Men vilka motiv har alla dessa journalister?
- Jan Guillou FiB/Kulturfront 15/1989
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar