Herakleitos förknippas med uttryck som "allting flyter" (panta rei) och "man kan inte stiga ner i samma flod två gånger". Även i dessa uttryck fokuseras förändringen. Symbolen för förändring i Herakleitos filosofi elden: veden omgavs till aska, och metallen omformas och smälter genom eldens inverkan. Själv är elden föränderlig, men samtidigt är den en bestående princip i denna förändringsprocess. Herakleitos talar om det föränderliga som något beständigt, och om föränderlighetens konstans som ett styrande förnuft, ett logos. Elden representerar alltså denna princip.
I staden Elea i sydvästra Italien levde Parmenides (ca 510-450 f.Kr.), en filosof som emigrerat från Jonien undan den persiska framryckningen. Hans syn på världen är den absoluta motsatsen till Herakleitos "allting flyter". Parmenides menar nämligen att ingen rörelse eller förändring fanns. Allt är orörligt, oföränderligt och enhetligt. Hur kunde han hävda en så till synes orimlig lära?
Ungefär så här resonerar Parmenides: Världen som helhet kan defineras som allt som existerar: "det som är" eller "varat". Hur går detta ihop med förändringen? En förändring innebär ju att något som "är" - till exempel ett frö - förvandlas till något som "inte är" - till exempel en planta. Men att föra in något som "inte är" är meningslöst och vilseledande - det som inte finns, det finns helt enkelt inte. Och varifrån skulle den nya i en förändring komma? Det finns ju inte i helheten av allt existerande, i "vara" beskriver Parmenides någon någon gång som ett oföränderligt och orörligt klot i vilket allt är inneslutet.
Som stöd för denna uppfattningen har Parmenides lärejunge Zenon ställt fram ett antal paradoxer. En flygande pil måste vid en viss tidpunkt befinna sig på en viss punkt i rummet. Men att befinna sig på en viss punkt är att vara orörlig. Den snabbe Achilles ger en sköldpadda ett försprång i en kapplöpning. Båda startar samtidigt. Achilles hinner aldrig ifatt, än mindre förbi. När han kommer till sköldpaddans startpunkt, har denna kravlat sig punkt 1, när Achilles når fram till punkt 2 har också sköldpaddan nått punkt 2 på sin linje, och så vidare i all oändlighet. Slutsatsen blir att våra sinnen säger att pilen rör sig, och att Achilles springer förbi, men att förnuftet, det logiska resonemanget, säger något helt annat. Vilket skall man tro på, sinnena eller förnuftet? Med resonemang som dessa är Parmenides en av de första som diskuterar det som kallas kunskapskritik.
Parmenides väljer förnuftets värld, inte sinnenas. Det finns en klar linje från denna skola till Platon: i misstron mot sinnevärlden och tron på en evig och oföränderlig förnuftsvärld bortom vardagsverklighetens erfarenheter, det som Platon kallar idévärlden.
.jpg)
Olmec
Sedan århundradet före Kristi födelse var Egypten en del av det romerska riket.
Medicinaren Galenos var verksam som kejsarens livläkare, alexandrinska matematiker utarbetade den julianska kalendern på uppdrag av Julius Caesar, och de romerska filosoferna hade ofta en grotesk bakgrund. Man kan beskriva det romerska kejsardömets kulturpolitik som en fortgående hellenisering. I skolutbildningen ingick omfattande studier i grekiska, och ämnen som filosofi och naturvetenskap studerades på grekiska. Däremot visade den grekiska östra delen av riket föga intresse för latin.
Cicero (106-43 f.Kr.) och andra romerska lärda förmedlade den grekiska filosofin till väst och skapade samtidigt det latinska filosofiska språk som medeltiden ärvde. Men romarna gjorde förstås en hel del självständiga insatser, i synnerhet inom områden som låg dem nära hjärtat, som ingenjörsvetenskaperna, statsfilosofin och juridiken. Det romerska rättsystemet var högt utvecklat. Romersk rätt kom att studeras vid medeltidens universitet och har haft oöverskådlig betydelse för den europeiska samhällsutvecklingen.
.jpg)
Kalender
I Egypten användes tidigt en kalender som var baserad på solåret och omfattade 365 dygn fördelade på 12 månader med 30 dagar i varje, plus fem skottdagar. Den julianska tideräkningen, med skottår vart fjärde år, infördes i det romerska riket år 46 f.Kr. Romarna började året med mars, och därför har september, oktober, november och december i vår kalender sina missvisande namn (den sjunde, åttonde, nionde och tionde månaden). Månaden juli fick sitt namn efter Julius Caesar som var född i denna månad. - Den julianska kalendern reformerades på 1570-talet, under påven Gregorious XIII. Denna nya gregorianska tideräkning antogs dock sent inom de protestantiska länderna - i Sverige 1753, då den 1 mars följde omedelbart efter den 17 februari, till månges förskräckelse och förvirring. I grekisk-ortodoxa länder övergick man till den nya stilen först en bra bit in på 1900-talet, och det är därför som den ryska oktoberrevolutionen egentligen inträffade i november - Som ett led i sekulariseringen under den franska revolutionen infördes en speciell kalender med månadsnamn efter naturföreteelser (thermidor = "den heta", nervöse = "den snöiga" etc.), med 30 dagar i varje månad och tio dagar i varje vecka - vilket gjorde den impopulär. Kalendern gällde från år 1793 och avskaffades av Napoleon 1806.
- Sten Högnäs
Film? Julie Taymors Titus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar