Ät mig

 

Typhoids

"Where are the flowers? I miss them, blooming in the spring. Now it´s always cold. Why is that? Doesn't the sun ever shine any more?

These are Kithain who often become Dauntain through no conscious or unconscious choice of their own. Rather, the change comes about due to the actions of other beings. They may be fed the blood of a vampire, have their Glamour  devoured by a Dauntain or chimera, or they may simply walk into the wrong place. Prolonged exposure to people infused with Banality can sometimes lead to this. As with any other means, however, this is not a reliable indicator.
The most common means of inflection involves being around the Autumn people. Perhaps she is treated by a psychiatrist for her "insanity" and is, in turn, driven mad. This isn't the most common means, of course. Many are the Kithain who have been opened to the wonder and the magic of the Dreaming, only to return to their everyday lives, everyday jobs. To many mundane folk, their jobs are unbearably dreary. Imagine how much worse it must be for someone whose very essence is Glamour. If they stay with this untenable situation, it will only get worse as they are subjected to more and more Banality every day. Finally, something gives. These are the Kithain who do not know when to let go. They´d be better off trying to find a way to make a living which is less harmful to their nature, but due to some level of inflexibility, they refuse.
No one is certain who would be susceptible to this means of transformation. Some feel that it is more a matter of intent than the actual events, others believe that it may be the nature of the Banality to which the Kithain is exposed. Simply being around the Autumn Fae tends to fill the Kithain´s soul with dark fog. This is also the most insidious cause, as the Kithain is unlikely to notice what is happening to him until it is far too late. In truth, no one really knows how these victims are brought into Banality´s fold.
The salvation of the Typhoid lies in somehow removing the source of the infection.

Apparance
Of all the Dauntain, the Typhoids vary most widely. One who is associated with vampires might become pale and gaunt, with red eyes and the hint of fangs, while one who was exposed to Autumn People may appear to be perfectly normal. A normal human, that is.

Outlook
Kithain: Was I like this once? How could I have been so naive? I understand so much more now. I wish I didn't.

The Lost: I find it useful to know where they are. When necessary, I can use them against my enemies.

The Cursed: Such a pointless waste of energy. What meaning do oaths have?

Black Magicians: We have far to much in common for my comfort. I wish they would disappear.

Nihilists: You're born, you live, you die. They just make a habit out of the last bit.

Apostates: They're crazy to believe this nonsense! Religion has no more meaning than we do. What´s the point of trying to mold everybody?

- Autumn, dreaming

Platon och idealismen, Islam och västeuropa, Kärleken

Platons (427-347 f. Kr.) betydelse för Västerlandet idévärld är ofantlig och hans prestige orubblig. Det har sagts att hela den västerländska filosofin är en serie fotnoter till Platons dialoger. Dessutom har den kristna teologin upptagit åtskilligt från den platonska traditionen. Inom den italienska renässansen på 1400-talet är de platoniska inslagen centrala. En naturvetenskaplig banbrytare som Galilei är tydligt inspirerad av Platon, framför allt i tanken att världen skall beskrivas matematiskt. Och vilken är en av de viktigaste ingridienserna i den romantiska revolten kring 1800 om inte platonismen!
Platons värld är tudelad, i en idévärld och en sinnevärld. Idé, idealism - alla de begreppen har sitt ursprung i Platons filosofi. Idévärlden representerar för Platon det sköna, goda, sanna och eviga. Då vi idag talar om idealister, menar vi vanligen personer som tror på rättvisa och godhet. En klassisk formulering av en sådan idealism på svenska finner vi i Esaias Tegnérs dikt "det eviga". Skönhet, sanning och rätt skall alltid leva, medan det som våldet skapar "dör som stormvind i öknen bort". Ibland ställs idealism också som motsats till materialism. Idealist är den som menar att det andliga, inte materien, är tillvarons yttersta grund. Också den innebörden har sin bakgrund i Platons filosofi.
För Platon är sinnevärlden, alltså den vardagsverklighet vi upplever med våra sinnen, en värld av skuggor, brister och förfall. Den berömda grottliknelsen vill illustrera detta. De flesta av oss är fångar i vardagens skuggvärld, sinnevärlden. Vissa utvalda människor har dock kraften att befria sig från sinnevärldens bojor. De vandrar ut ur grottornas dunkel och skådar en sannare och skönare verklighet, idévärlden. Dessa utvalda är filosoferna.
Platons filosofi har sin bakgrund i hans erfarenheter av en kaotisk och delvis katastrofal politisk samtid. Den har också sin bakgrund i den filosofiska diskussion där Sokrates hade varit en av deltagarna. Dessa, de så kallade sofisterna menade att det helt enkelt inte fanns någon en gång för all given sanning eller moral. Varje individ, varje tid och varje samhälle hade sina sanningar, värderingar och sin moral. Platons verksamhet gick ut på att motbevisa sofisterna. Han hävdade att de bakom föränderlighet och allt skenbart kaos verkligen fanns en evig och entydig sanning.

Platons idélära

Tänkandets värld 

{ Idéerna (Filosofisk kunskap) 

Matematiken (Kunskap byggd på resonemang)

- Säker kunskap

Sinnevärlden

{ Det som vi upplever med våra sinnen (Tro)

Skuggor och spegelbilder (Inbillning)

- Åsikter, trosföreställningar

Lajja Gauri

Schemat visar olika nivåer av kunskap, från den lägsta och osäkraste till den högsta och säkraste. Det ligger i människans väsen att sträva mot allt högre former av kunskap. Platon talar om en inneboende längtan efter den sköna och det sanna, och det ord han använder för denna längtan är eros, som betyder kärlek, För Platon är det också självklart, att den som en gång har insett vad som är sant och gott också kommer att eftersträva det. Ondskan har enligt honom sin grund i okunnigheten.

Platon är ingen demokrat. Han menar att demokrati är en omöjlig styrelseform. Till hans avståndstagande bidrog säkerligen det faktum att det demokratiska atenska styret hade avrättat hans beundrade lärare Sokrates. Ett elitistiskt drag i Platons politiska filosofi har ofta kritiserats. Det samhälle han skildrar i Staten har till och med beskrivits som en föregångare till 1900-talets diktaturer, till fascism och kommunism. Man har till exempel jämfört Platons tanke på en styrande väktarklass med marxism-leninismens syn på partiet som en elitgrupp. Mot detta kan invändas att han i Staten lägger fram en tankemodell, inte en uppmaning till ett diktatoriskt styre. En annan invändning är ändå viktigare. Platon är en av de första som överhuvudtaget diskuterar och analyserar olika styrelseformer och samhällssystem. Därmed blir hans skrifter en av utgångspunkterna för en demokratisk tradition. 

De olika samhällsskikten i Platons idealstat

Filosoferna - de förnuftiga - styr

Vakterna/Soldaterna - de modiga - skyddar

Hantverkarna och bönderna - de som styrs av sina begär - producerar

Slavarna

Shi Cheng

Platon visade inte något större intresse för naturvetenskaperna, för studiet av växt och djurvärlden. Det är inte så förvånande, eftersom sådant tillhör den jordiska sinnevärlden. Däremot fascinerade den rena matematiken och astronomin honom, skolad som han var i den pythagoreiska traditionen. De gamla joniska naturfilosoferna som Thales hade antagit att himlakropparna var materiella, att de bestod av samma material som det jordiska. Något sådant var alldeles omöjligt för Platon att acceptera. Himlarna och himlakropparna är väsenskilda från det jordiska. De ger människorna en bild av fullkomligheten och är därför av en helt annan karaktär än den jordiska sinnevärlden. Den här gränsdragningen mellan det jordiska och det himmelska övertas av Platons elev Aristoteles, och den blir bestående ändra fram till 1500-talet.

Flera inslag i platonismen, den filosofi som utvecklades efter Platons död, kom att ingå i den kristna traditionen. Kristendomens lära om själens odödlighet har sin motsvarighet hos Platon, även om själen enligt honom existerar också innan den förenas med mänsklig kropp. Idévärlden är lätt att koppla samman med det kristna himmelriket, och avståndstagandet från den materiella sinnevärlden har passat väl in i den kristna teologin. Platon förblev en stor gestalt också i det kristna Västerlandet. Men som genom en serie tillfälligheter blev delar av Timaios den enda skrift av Platon som fanns bevarad i väst under tidig medeltid. Den kom på så sätt att få ett oerhört inflytande. Timaios är Platons underligaste skrift, full av pythagoreisk talmystik. Här finner man också den berömda berättelsen om Atlantis, landet som sjönk i havet.

Viktigare är ändå att Platons filosofi levde vidare i den så kallade nyplatonismen, som redan under senantiken påverkade den kristna teologin. Det var inte svårt att förena att förena idévärlden med det kristna himmelriket eller sinnevärlden med kristendomens syndfulla jämmerdal. Kristendom och nyplatonism har också förenats i avtåndstagandet från det sinnliga och kroppsliga.

-

Profeten Muhammed trädde fram i offentligheten omkring 610 och utvandrade med sina anhängare, ungefär 75 personer, från Mecka till Medina år 622. Därefter gick allting snabbt.Vid 600-talets mitt behärskade islam hela den Arabiska halvön och Mellanöstern, och hundra år senare ett område från Portugal till Indien.

Tydligen välkomnade majoriteten av befolkningen inom de erövrade områdena ofta de nya makthavarna. Den östromerska regimen med sin grekiska elit hade inte haft något brett folkligt stöd, och islams företrädare visade snarast större religiös tolerans än de tidigare kristna härskarna. Under hela medeltiden förblev befolkningens majoritet inom stora delar av det östra Medelhavsområdet trogen mot sin gamla icke-muslimska tro, och "bokens folk" judar och kristna förföljdes vanligen inte. Araberna visade stort intresse för kulturen och vetenskapen i de erövrade områdena. De lät översätta den grekiska lärdomens verk till arabiska, kommenterade och diskuterade dem. Arabiska var det sammanhållande religiösa, kulturella och vetenskapliga språket inom detta stora område, med ungefär samma uppgift som latinet i Västeuropa. Lite slarvigt har därför många författare och vetenskapsmän ofta betecknats som araber, trots att de egentligen var perser, kurder eller medlemmar av någon annan folkgrupp.

Särskilt betydelsefullt blir intresset för Aristoteles, som vid den här tiden var nästan helt okänd i väst. Ett problem som de islamiska lärda ställdes inför var svårigheten att förena vissa inslag i hedningen Aristoteles vetenskapliga läror med Koranens lära, alltså förhållandet mellan vetenskap och tro.

Låt oss ta ett exempel på svårigheter som också Västeuropas kristna teologer skulle möta: Aristoteles talar inte om något skapelseögonblick, eftersom världen alltid har funnits. Men Koranen, liksom Bibeln, anger ett ögonblick då Gud skapade världen. Lösningen på problemet med världens skapelse respektive världens evighet är den, att tiden skapades samtidigt som världen skapades, och då världen upphör, då upphör också tiden. Med stor finess löses sådana svårigheter av män som Avicenna (Ibn Sina) från Bokhara i nuvarande Uzbekista och Averroës (Ibn Roshd) verksam i södra Spanien.

I synnerhet Averroës blir en auktoritet vad gäller Aristotelestolkningen för 1200-talets kristna teologer. Medeltidens kanske största kristna filosof Thomas ab Aquino är i många stycken en efterföljare till Averroës, även om han är noga med att distansiera sig från den farliga averroismen.

Abbasidernas kalifat i Bagdad etablerades vid 700-talets mitt med härskare som Harun al Rashid (Aron den rättrådige), legendarisk genom sagosamlingen Tusen och en natt. I Bagdad, liksom den nya staden Kairo och i Córrdoba, skapades lärdomsanstalter till vilka det samtida Europa inte hade någon motsvarighet, med astronomiska observatorier, zoologiska och botaniska trädgårdar, bibliotek.

Det var framför allt fyra vetenskapliga områden som intresserade den islamiska eliten, nämligen matematiken, astronomin, medicinen och alkemin. Inom matematikens fält är insatserna välkända - vi talar om arabiska siffror (även om siffrorna egentligen härstammar från Indien), ord som algebra, al-jabr, algoritm, efter matematikern al-Khwarizmi, och siffra. Likaså är en hel del astronomsika termer, som zenit, arabiska. Ptolemaios verk blir bekant i Västerlandet under sitt arabiska namn Almagest. Åtskilliga av kemins termer är till ursprung arabiska, alkohol, amalgam, talk, alkalisk osv. Genom sitt intresse för alkemin bidrog araberna i hög grad till kemins utveckling.

Impulserna från antiken, förmedlade via den islamiska kulturen, fick avgörande betydelse för den blomstringstid i Västeuropas historia som brukar kallas högmedeltiden, och som sträcker sig ungefär från mitten av 1100-talet fram till 1300-talets början.

Drakportsgrottorna

Man kunde tro att kärleken som vi känner den från romaner och filmer är ett evigt och oföränderligt fenomen. Men riktigt så är det kanske inte. Framför allt uppkommer den tanken ganska sent att kärleken vore äktenskapets grundläggande och viktigaste grundval.

Välkänt är att Platoni Gästabudet hyllar kärleken mellan man och yngling som ädlare än den mellan man och kvinna. Äktenskapet är snarast ett praktiskt arrangemang inrättat för att producera och uppfostra nya medborgare. En man som skall gita sig, säger Sokrates till sin son, väljer den kvinna som kan ge honom de bästa barnen.

Under antiken angsågs ofta den sunda och balanserade intellektuella vänskapen högre än den snarast sjukliga och farliga kärlekspassionen, det förvirrade tillstånd då vi förlorar kontrollen över oss själva.

"Kärleken uppfanns på 1100-talet", har den franska historikern Charles Seignobos sagt, men det är ett omstritt påstående. Under påverkan från det muslimska Spanien utvecklades i Sydfrankrike en formaliserad kärleksideologi mellan den unga unge trubaduren och hans högättade - och gifta - dam. Hyllningarna riktades till en onåbar skönhet, drömmen om en förbindelse kan aldrig bli verklighet. Det är ungefär samtidigt som Mariakulten utvecklas inom kyrkan och samtidigt som damen förvandlas till schackspelets mäktigaste pjäs. Kärlekens slutpunkt är inte äktenskapet. Den tidens stora passionerade kärlessagor, den verkliga mellan Héloïse och Abélard och den fiktiva mellan Tristan och Isolde, slutar båda i katastrofer.

Äktenskapet var i äldre tid främst arrangerat efter ekonomiska överväganden. Ett vänskapligt förhållande mellan makarna var en helt tillräcklig känslomässig bas. Och den djupaste och varmaste kärleken borde riktas mot gudomligheten. I äktenskapet skulle den farliga sexualdriften kanaliseras.

Den blivande biskopen Jesper Swedberg träffar år 1667 för första gången den kvinna han skall gifta sig med följande dag, utan att veta att det är just hon, Sara Bergia. Förhandlingarna har skötts brevledes. "Hur ser professorn på vår handel?" frågar Sara. "Är hon densamma?" utropar Swedberg. "Och så bekräftade vi vår vänskap med ett handslag, kärligt famntag, och dylikt, med bägges inbördes fägnad och hugnad."

Det är i slutet av 1700-talet , i den spirande romantiken, som tanken utvecklas, att kärlek mellan två individer är äktenskapets sanna grund. Inte minst bidrar Rousseau till detta genom sin kärleksroman Julie, eller den nya Héloïse vars titel anknyter till det medeltida kärleksparet Abélard och Héloïse. Några årtioenden tidigare hade den engelska författaren Richardson med romanen Pamela skapat modellen för vår tids klassiska happy end - efter en serie förvecklingar och hinder får de två varandra och inträder i äktenskapets lycka.

Litteratur: Denis de Rougemont Kärleken och västerlandet (1963). Ronny Ambjörnsson Familjeporträtt (1978). Abélard och Héloïs. (Breven i svensk översättning av B. Berg och inledning av B. Kurtén-Lindberg, 1977).

- Sten Högnäs

Läs Marianne Fredriksson, den som vandrar om natten

Noll åtta

The Restrictive Librarian

"Information wants to be shelved properly. If you´re late bringing it back, I can´t shelve it, and the fine is ten cents a day."

Within the educational system, many followers of the fall have entrenched themselves for the purpose of capturing imaginative children and childlings. One common related stereotype is the Restrictive Librarian. Although her primary activity is the protection of her domain, she is like a Venus Flytrap, constructing an exotic deception to snare the unwary and teach them "proper values."
The Restrictive Librarian gives credence to the established stereotypes. The library must be kept deathly-quiet, and any hijinks from childlings will be met with resistance. Her stalking ground becomes a morose and slightly hostile environment, ensuring that anyone looking for imaginative children´s books or enlightening fairy tales will be driven away. The foolish children who are lured in are taught a false image of what libraries would be.

Habitat: The Restrictive Librarian isn´t just found in any library. You will find her in a library where everything is organized and shelved according to her specifications. That is done to discourage anyone from finding the proper books without assistance. The selves will be padded with books of tame and minimal interest, but will also be kept pure of dangerous ideas that someone might deem inoffensive to mysterious third parties who are apparently to frightened to speak for themselves.

Identification: Most of the identifying marks of the Restrictive Librarian are found within her habitat. Females of the species will adopt many traditional elements of Heavy Sleeper attire, including polyester, sensible shoes, horned-rimmed glasses and baggy dresses, However, as of late, many book-hoarders have taken on the guise of normal, efficient librarians to discredit the profession as a whole.

A librarian in the southwest thought it would be best to remove any books deemed inappropriate for children from her local horary. She further ensured the restriction of offensive materials by misshelving certain books in obscure parts of the horary to keep patrons with delicate sensibilities safe. A group of Unseelie childling pooka took revenge after hours by luring her on a Nightmare Ride through the horary. Taking the forms of monsters, they leaped from books and chased her until she fell down, exhausted. The terrifying event reduced her Banality enough that she reshelved all the appropriate books.

- Autumn, dreaming

Medicin, Universiteten, Hildegard av Bingen

Enligt grekisk mytologi grundades läkekonsten av guden Apollons son Asklepios. Hans symbol är ormen som slingrar sig kring en stav. Ett av de mest berömda templen låg på ön Kos, och här tycks Hippokrates ha fått sin utbildning till läkare på 400-talet f.Kr. Här sägs den läkarteknik som kallas den hippokratiska ha utvecklats: läkarens grundläggande plikt är att inte skada. Ännu för hundra år sedan fick varje svensk läkarkandidat högtidligen svära en ed som påstods vara skriven av Hippokrates. Vem som egentligen har formulerat den är dock oklart.
Kännetecknande för den antika medicinen är betonandet av balansen mellan olika krafter. I en frisk kropp råder balans mellan de fyra kroppsvätskorna: blod (sanguis), gul galla (cholera), svart galla (melancholia) och slem (phlegma). Sjukdom är en rubbning i denna balans. Teorin kopplades samman med elementläran och de fyra "kvaliteterna", fuktigt, torrt, kallt, varmt. Efterhand utvecklades systemet till att omfatta också de fyra temperamenten eller personlighetstyperna: den sorglösa sangvinikern, den ilskna kolerikern, den dystra melankolikern och den sävliga flegmatikern. Hela detta system standaliserades genom den scenantika medicinska författren Galenos.

Levern: gul galla, koleriker, eld
Mjälten: svart galla, melankoliker, jord
Hjärtat: blod, sangviniker, luft
Hjärnan: slem, flegmatiker, vatten

Relitto del Pozzino

Den medicinska behandlingen omfattade framför allt laxering och åderlåtning, men också bad och massage. Medicinerna var huvudsakligen örtextrakt. Redan i de hippokratiska skrifterna fanns ett klart avståndstagande från magi och övernaturliga förklaringar och en strävan till ett empiriskt, det vill säga erfarenhetsgrundat förhållningssätt. Den hippokratisk-galenska traditionen fördes vidare framför allt av den islamiska kultuern, i synnerhet genom Avicenna (Ibn Sina), född i Bokhara och verksam omkring år 1000. Aviciennas väldiga skrift om läkekonsten, i Europa kallad Kánon, förblev den stora medicinska auktoriteten långt in på 1500-talet.
Läran om de fyra kroppsvätskorna levde vidare också inom skolmedicinen ända in på 1800-talet, men för idag en mer tillbakaträngd tillvaro inom vissa grenar av den alternativa medicinen.

-

Paris år 1200 hade en befolkning på något under 50 000. Bland dessa var kanske så många som en tiondel akademiska lärare och studenter från nästan alla delar av Europa. Det som kom att kallas Parisuniversitetet och bli modell för alla Västeuropas universitet växte fram på 1100-talet. Årtalet 1219 brukar anges som det år då universitetet fick sin självständighet bekräftad gentemot staden Paris och gentemot den kyrkliga hierarkin. Men långt tidigare fanns skolor för högre utbildningar, som den juridiska högskolan i Bologna eller den medicinska i Salerno i södra Italien.
Redan år 1300 fanns det närmare 20 universitet i Europa. Ett av de första efter Paris var Oxford, grundat andra hälften av 1100-talet av engelska lärare och studenter som fann det billigare och enklare att organisera n utbildning på hemmaplan. Men Paris förblev länge centrum för Europas utbildning. Redan på 1200-talet studerade tusentals ynglingar här. Sverige hade egentligen inget universitet under medeltiden. Uppsala universitet, grundat 1477, kom inte igång på allvar förrän vid 1500-talets slut, och Paris förblev länge den vanliga orten även för svenskar som sökte sig till högre studier. På 1400-talet tog de mer närbelägna tyska universiteten över.
Bland universitetets traditionella fyra avdelningar, fakulteter, var den filosofiska den grundläggande. Här studerades de sju fria konsterna (artes liberales, därav de brittiska akademiska graderna Bachelor of Arts and Master of Arts). Därefter fortsatte man i någon av de tre högre fakulteterna, den medicinska, juridiska eller teologiska. Det är först på 1800-talet som den filosofiska fakulteten fick samma värdighet som de övriga, och fortfarande markeras skillnaden genom att en filosofie doktor inte tilldelas hatt, utan en lagerkrans, vid promoveringen.
De studenter som inte var förmögna nog att hyra bostad privat bodde i kollegier, där de fick mat och husrum. Ofta var reglerna strikta. Latin var det enda tillåtna umgängesspråket. Tärnings- och schackspel var förbjudna, liksom burfåglar och andra husdjur.
Åtskilliga studenter var mycket unga, pojkar i de lägre tonåren. Man kan få en bild av livet bland annat via de förbud som utfärdades, "Med böter bestraffas den som kastar föremål på föreläsaren," heter det i Leipzig; "Man får inte kasta sten i kapellet", lyder en förordning i Oxford. Brottningsmatcher, lekar och slagsmål kunde fylla den föreläsningsfria eftermiddagen. Studenterna var organiserade i "nationer": skandinaverna hörde till den anglikanska nationen tillsammans med engelsmän och tyskar. Traditionen med studentnationer efter hemort lever som bekant kvar i Sverige och Finland.

artes liberales

Hildegard av Bingen (1098-1179) föddes som tionde barnet i en adlig familj. Redan vid födseln tycks man ha bestämt henne för ett liv i kyrkans tjänst, ett vanligt förfarande med tionde barnet om försörjningsbördan kändes tung. Vid åtta års ålder sändes hon till klostret Disibonenberg i närheten av Mainz, och trettio år senare utsågs hon till abbedissa. På 1150-talet grundade hon ett eget kloster i Bingen, 30 km längre norrut, med utsikt över Rhen.

Hildegard var på många sätt en exceptionell kvinna. Hon var en viljestark ledare och driftig organisatör, i en tid då få män och än färre kvinnor var läskunniga författade hon ett antal större verk, teologiska, medicinska och naturvetenskapliga. Utan tvivel ägde hon en för den tiden ovanligt stor lärdom, och hon konsulterades ofta av biskopar och furstar och korresponderade med tidens makthavare.

Hildegard är också en av de första kompositörer som man känner till namnet på, och hon skrev ett stort antal hymner och sångspel till Jungfru Maria och helgonens ära. Hon menade att Adam före syndafallet ägt en ren stämma som kunde förena sig med änglarnas kör, men efter syndafallet var denna förmåga förlorad. Musiken och instrumenten uppfanns då i ett försök att återvinna förmågan att hylla Gud.

Hennes medicinska skrift Causae et Curae (Om orsaker och bot) liksom den mer naturvetenskapligt orienterade Physica bygger på den förhärskande medeltida vetenskapen med rötter i antiken - med elementläran och läran om de fyra kroppsvätskorna som centrala inslag. Hon tycks ha närmat sig en korrekt beskrivning av blodomloppet, men det är särskilt hennes råd om läkande örter som har väckt en senare tids intresse. Hennes positiva bild av kroppen skiljer sig från den kroppsförnekelse och asketism som var ett starkt inslag i medeltidens religiösa tradition. Anmärkningsvärd är hennes positiva bild av sexualiteten, i synnerhet kvinnans upplevelse av sexualakten.

Uppenbarelser, religiösa visioner, var också en del av Hildegard av Bingens liv. Tjugosex uppenbarelser samlades i ett verk, Scivias, som godkändes av påven, och hennes rykte spreds över Europa. En senare och mer skeptisk tid har förklarat hennes visioner som en effekt av den svåra migrän som plågade henne hela livet.

- Sten Högnäs

Lost Love

Is he gone?
Hi! I'm Runcible! Don´t be too hard judging ol' Fishlips. He´s really not a bad guy. He just hurts a little because of the way his life has gone. If a nice and sensible pooka like me wasn´t around to cheer him up, he´d drift into the Great Gloom like anyone else.
He really shouldn´t have fallen for Sarah the way he did. Oh has he told you that? Sarah, our delectable elf, was his first love. He never told her, but I could tell. That´s just a part of life. We go through it. One person becomes a wonderful, shining example of beauty and goodness in the world. But when we find out the real world doesn't live up to the way we see romance, the webs across our eyes grow thicker.
Of course, a pooka always bounces right back, but a sluagh? They like to dwell on the mundane a little too much. They´ve got such a twisted definition of beauty that they like to wallow in their own pain too much.
That´s why I'm hiding these carrots in his apartment. One in the Freezer, one in his socks, one in his underwear drawer - and there´s the sign. FIND THE CARROTS!
Sssh! Don´t tell him I was here!

- Autumn, dreaming