Upplysningen, Sturm und drang, Pressens roll

Inte så få bland 1700-talets författare och debattörer kallade sig själva "upplysta" och såg sin egen krets som upplyst. Det ljus man menade sig sprida var förnuftets ljus. Mörkret som skulle skingras bestod av fördomar, vidskepelse och en okritisk tro på falska auktoriteter. Den här rörelsen, upplysningen, kännetecknades av sin starka tro på det mänskliga förnuftets förmåga. De upplysta var också övertygade om att människan är i grunden god, och de hyste en optimistisk tro på möjligheten att skapa en bättre värld. Själva ordet "optimism" föddes på 1700-talet, bildat på latinets optimus, bäst. Men omkring sig såg de upplysta många exempel på samhälleliga orättvisor och religiöst förtryck - missförhållanden att rätta till.

Qiandao sjö

Sturm und Drang-perioden har kallats den tyska kulturens pubertetskris. Det är den tyska intellektuella ungdomens revolt mot en som de tyckte förstockad föräldrargenertion utan visioner, insnöad i konventioner och föråldrade smakbegrepp. Bland alla Sturm und Drang-epokens litterära produkter är det numera främst ett verk som fortfarande läses, Den unge Werthers lidande (1774) av den då 24-årige Johann Wolfgang von Goethe.

Werther känner sig fången i ett samhälle styrt av ofrihet, fördomar och meningslösa regelsystem. Hans kärlek till den gifta Lotte är kanske besvarad men likafullt omöjlig. I det sista kapitlet har han tagit sitt liv, en handling som på sitt sätt beskriver Sturm und Drang-generationens förening av våldsamma känslostormar och maktlöshet.

Vid ett tillfälle skriver Werther: "Ack, vad jag vet, kan vem som helst veta, -  men mitt hjärta är jag ensam om." Raden kunde sägas sammanfatta bokens anda: läsaren slås av Werthers intensiva intresse för det egna jaget och det egna känslolivet; för honom är känslan viktigare än intellektet och förståndigheten - det är känslolivet som get varje individ hennes egenart. Det är som om Descartes välkända fras "Jag tänker, alltså finns jag till", nu i det sena 1700-talet har ersatts med "Jag känner, alltså finns jag till".

Dryckeshorn, Hochdorf

Under 1800-talet växte dagspressens betydelse som kulturell och politisk maktfaktor oerhört. Detta gjordes möjligt genom den tekniska utvecklingen. Järnvägen erjöd snabb och säker distribution, telegrafen förmedlade färska nyheter och de ångdrivna rotationspressarna mångdubblade hastigheten i tryckningen. År 1906 skrev den amerikanske författaren Mark Twain om denna nya maktfaktor, pressen och nyhetsbyråerna: "Det finns endast två kraftkällor som kan belysa världens alla hörn: solen där uppe och Associated Press här nere."

En förutsättning var den stigande läskunnigheten. Antalet analfabeter i Västeuropa och USA sjönk från omkring 50 procent år 1850 till under tio procent år 1900. Tidningarna användes ofta som propagandainstrument för regeringar eller för ekonomiska intressen. Det brukar sägas att kriget mellan USA och Spanien 1898, då Kuba förvandlades till Amerikanskt protektorat, hade satts igång av den mäktiga Hearstpressen i USA. Men tidningarna kunde också ha en kritisk funktion. London Times rapporter från Krimkriget på 1850-talet skildrade krigets verklighet: brutalitet och elände - inte den traditionella heroismen. De här reportagen drev upp en storm av känslor i England. Till den reaktionen bidrog också att kameran, som hade utvecklats av fransmännen Niepce och Daguerre på 1830-talet, gav en sannare bild av förhållandena än de traditionella tecknade och konstnärligt utformade bildreportagen. Resultatet av Times reportageserie blev att den brittiska regeringen trots militärledningens protester sände Florence Nightingale med 38 sköterskor till Krim. 

Det amerikanska inbördeskriget på 1860-talet var det första krig som skildrades uförligt i fotografiska bilder. Det var också ett av historiens blodigaste krig, där den moderna tekniken, R. J. Gatlings nya tiopipiga revolverkanon och andra innovationer, visade teknikens förmåga till masslakt. Teknik var inte enbart välsignelse.

- Sten Högnäs