Min Far, gästpoet Udd, bullyculture*

så jag gick till en mästare
han ba va vill du
ja ba min gamla mästare sög han
fatta inget jaba ville veta vem
som gör granarna gröna 
o han lura mej o slog mej me en käpp!
o han slog mej med, den här gubben
ja ber han o gå men

gamhedningen vädrar trångt och vägrar gå
men kräver dörren öppen
när hans sjuka underhudsfett
skamligt tränger ut

tömmer fickorna på sassafrass
och skrönar upp
en gång om dan gillar man han
tajming är viktigt i mötet
för mycket och fel
som vanligt med vikt

kammen glider fram i näven
då det luktar färghållning och
skam, lögndrängar och shills göra
sig icke besvär idag men skam är
deg i hans klor, när jag blir nyfiken
står tiden still och älska din skam, torka mig med den
som en sill! han släpper ut magen lite till
och hromar buffégnolande
begär sammanbiten allt nu i deliriskt mummel
och välter bordet som en surande skogsmetallare

*muttergalen nu bland stumma stäppsurikater
!skam är viktigt men inte som stoltheten
för vad du inte skäms för...!
!ungjävlar komma här och tala med breda öppna munnar
och ögon som laxlik, felsvurna, slappflinka...!
*han lutar sig kanske för mycket framåt för sin vikt, rent visuellt
måhända detta bidrar till konversationsdöden
!jaså du har hittat dig själv? så ung... var är du då,
du är ju så söt, ällär ståru häro menar på tokroligt
svenskt allvar att du bara är kött som gör sitt jobb...!
!kolla på henne därborta, du, kolla hit tvär, ja du den blonda med cuuuurlsen
hon kommer gå hem ikväll och skriva i sin dagbok, där bor hon, liksom hajaru
med trappanden som cyrano, bara gråta ur sig allt hon önskade att hon vågat säga
om alla fel jag gör, som om vi vore på jobbet ällär skolan, vetu...!