Perfekta Dottern och jag var ute på en promenad i den lilla staden när jag hörde en välbekant röst vråla mitt namn från en port. det var ju Långe Mannen! han stod mitt i den breda entrétrappan i sin luggslitna frack och sin höga hatt. han var gänglig som en stör och han vrålade för att han behövde hjälp att ta sig upp till sin lägenhet. hans ben fungerade inte.
jag tog honom under armen så gott jag förmådde eftersom han var så lång och bad honom
stödja sig på trappräcket med den andra. vi hasade oss långsamt uppför den smala spiraltrappan till vindsvåningen där Långe Mannen bodde. benen vek sig som spaghetti hela tiden. jag uppmuntrade Långe Mannen, sa att han var en underbar människa och att jag älskade honom. han sluddrade tacksamt och fortsatte kämpa sig uppför trappan. Perfekta Dottern gick bakom och frynte på näsan.
när vi hade lämnat av Långe Mannen i vindslägenheten frågade Perfekta Dottern vad det var som fattades honom. lite benskador och fylla, trodde jag. möjligen hade han haft en stroke också. Perfekta Dottern fnös. men sjuksköterskan som stod på den ofantliga trappavsatsen intygade att det var sant: Långe Mannen hade haft en stroke den 2 maj, eller om det var den 3.
när vi kom hem till Perfekta Familjen satt Perfekta Mamman på en normal pinnstol i standardköket. hon såg hälsosam, oförstörd och harmonisk ut, helt normalbyggd, näringsriktig, naturligt drogfri, cendréfärgad och milt leende. Perfekte Pappan satt i den normala gungstolen och nickade bifall. Perfekta Mamman hade råd om allting och hon hade en kryssbok där hon markerade vilka dikter familjemedlemmarna hade skrivit. jag kunde knappast öppna munnen och ännu mindre få ur mig någon dikt. Perfekta Mamman sa att jag skulle gå ut i annexet där jag var inhyst och flytta madrassen från höger sida till vänster så att de kunde städa golvet. jag tänkte att det skulle vara smartare att rulla ihop madrassen och ta ut den för vädring under tiden så att de kunde ta hela golvet på en gång. men jag sa inget.
den ende som inte var Perfekt i Perfekta Familjen var sonen. han var snarare imperfekt. han levde liksom inte i fas med tiden, det var alltid något han skulle ha gjort, eller ha gjort på något annat sätt, och hans förklaringar var väldigt osammanhängande. till exempel skulle han ha städat ut det stora blå byggtältet där jag hade sovit innan jag flyttade in i annexet vid något lämpligt tillfälle innan byggarna kom. men det lämpliga tillfället hade inte infunnit sig och nu hade byggarna kommit. jag fick själv bege mig ut på ängen och prata med dem, sortera spik och strumpor och saxar på tältgolvet medan Imperfekte Sonen gömde sig bakom en sten.
den kvällen var det min tur att laga middag. jag ställde mig vid grönsaksgrytorna. jag frågade efter fläsket men Perfekta Mamman sa att Imperfekte Sonen skulle köpa det och tillaga det i
en gryta för sig. han var iväg och handlade nu. jag tänkte i mitt stilla sinne att grönsakerna skulle bli alltför mjuka under tiden och frågade om vi inte kunde ta linser i stället? nej, sa Perfekta Mamman, nu hade de bestämt så, Imperfekte Sonen hade fått ett uppdrag och han behövde få utföra det för att känna att han var värdefull. jag suckade och skruvade ner värmen på plattorna.
när Imperfekte Sonen kom hällde han ändå fläsktärningarna direkt från papperskassen ner i grönsaksgrytan och gav en obegriplig förklaring. tärningarna såg sega ut, med fettkanter och små svarta prickar. jag skakade på huvudet och satte mig på golvet jämte honom. sa att jag också var förvirrad och strök hans haka som hade svarta streck, kanske var det blåmärken. jag brände mig nästan, så len var han. han log tafatt med svarta ögon. han liknade Mick Jagger. jag tyckte så mycket om honom.
det jag inte förstod var varför det hängde kvar en doft av Aqua Vera herrparfym i luften, en standarddoft som inte alls stämde med sonens personlighet. kanske var det något han hade lånat av Perfekte Pappan.
https://www.poeter.se/Medlem?author_id=27346
tisdag 17 mars 2015
Luther och Bondeupproret, Alexandria och böcker
Martin Luther är en mångbottnad och fascinerande person: ångestfylld grubblande men också en
gladlynt sällskapsbroder som gärna njöt av mat och dryck, kärleksfull familjefar och trofast
vän, men en försonlig motståndare. Den gemytlige, slagfärdige och humoristiske Luther träder
fram i Bordstamtal, en skrift som bygger på studenters minnesanteckningar. Den brutale Luther
visar sig i ett par sena skrifter, den ena riktad mot "judarna" och deras "lögner", den andra
mot "de mordiska och tjuvaktiga bondehoparna". Den senare skriften kom till under stora
bondeupproret på 1520-talet.
Upprorets ledare Thomas Müntzer hade haft viss kontakt med Luther, men hans starkaste
inspiraion kom från radikalare rörelser, med samma kommunistiska ideal som ju kan sägas ha
präglat den kristna urförsamlingen undet det första århundradet. Då bondeupproret spred sig
som en förhärjande skogsbrand över Tyskland, reagerade Luther våldsamt med en skrift som har
väckt bestörtning, obehag och sorg hos de flesta Luthertolkare.
De upproriska bönderna hade enligt Luther ställt sig utanför Guds lag. Upproret beskriver han
som en stor brand som angriper ett helt land och lägger det öde. Och Luther fortsätter: "Låt
därför alla som kan, hugga, dräpa och sticka, öppet eller i hemlighet, eftersom ingenting kan
vara vidrigare, mer nedbrytande eller mer djävulskt än uppror. Det är som när man måste döda
en vansinnig hund: om man inte dödar den blir man själv dödad och hela landet med en själv.
Upp alltså, kära herrar, genomborra och halshugg allt vad ni kan, och finner ni döden därvid,
kan ni inte önska er en mer himelsk, ty ni skall falla i lydnad för Gud och till skydd för era
likar mot dessa Satans skaror."
Redan samtiden fann dessa Luthers formuleringar nog så brutala. Tiotusentals bönder skulle
komma att falla offer för repressalierna. Müntzer halshöggs den 27 maj 1525.
Bland alla de nya städer som Alexander grundande är Alexandria i Egypten den viktigaste. En av
Alexanders generaler, Ptolemaios, blev den första kungen av Egypten och hans ätt härskade fram till romartiden. Den sista representanten är den sköna och snillrika Kleopatra, Julius Caesars förförerska.
Efter mönster från Aristoteles skola Lykeion byggdes ett storslaget vetenskapligt institut upp
i Alexandria, Museion, på latin Museum. Namnet syftar på de nio muserna, vetenskapens och
konsternas beskyddarinnor. Här skapades ett astronomiskt observatorium, en botanisk och en
zoologisk trädgård. I stadens bibliotek, antikens största, fanns drygt 500 000 skriftrullar;
uppskattningsvis skulle detta motsvara nutida bibliotek med närmare 100 000 volymer. En hel
del hade inköpts och insamlats av utstända agenter, annat var krigsbyte. De påstås också att
den som besökte Alexandria fick lämna ifrån sig medhavda skrifter, och att biblioteken behöll
originalen, medan ägaren så småningom fick tillbaka kopior.
Med hjälp av de rika samlingarna i Alexandria redigerades och samanställdes många av de
klassiska verken till den form som vi känner dem idag, Iliaden och Odysséen, Aristoteles
skrifter, Septuaginta, det vill säga den grekiska översättningen av Gamla testamentet, för att
nu nämna några. Här utvecklades också grammatiken, begrepp som substantiv, verb, konjunktion, kasus, genetiv, syntax osv. Flera av de grammatiska termer som vi använder är dock latinska översättningar av de ursprungliga grekiska.
Av papyrusväxten tillverkades material som användes i antikens böcker. Man skrev på en lång
papyrusremsa som rullades kring en cylinder - härav beteckningen volym för en bok: latinets
volumen betyder egentligen rulle, cylinder. Under antiken användes även pergament (namnet
efter staden Pergamon i Mindre asien), som bereddes av kalvskinn, men detta material var
betydligt dyrare och därför ovanligare. Under senantiken börjar boken (kallad codex), i
ungefär den form vi känner den idag, att ersätta de svårhanterliga rullarna.
Papper av cellulosa tillverkades i Kina sannolikt vid den tiden för Kristi födelse. Den
kunskapen fördes västerut genom århundradena för att nå det då arabiska Spanien på 1100-talet.
På 1300-talet fanns flera pappersbruk i Västeuropa, men papper var fortfarande så dyrt att
skolelever och studenter oftast använde sig av vaxtavlor för sina anteckningar. Varje enskilt
exemplar av en bok måste kopieras för hand. Böckerna blev därför dyra. I senmedeltidens
Sverige motsvarade en bok värdet av en häst. När kopior av kopior kopierades insmög sig en
mängd felaktigheter efterhand. Då tryckkonsten infördes vid mitten av 1400-talet blev böckerna
pålitligare i den meningen att alla exemplar i en upplaga var precis likadana. Än viktigare är
att böcker och skrifter blev oerhört mycket billigare. Därmed fick spridningen av skrifter en
explosiv utveckling.
Ordet "bok" kommer egentligen från trädnamnet bok. Sannolikt har germanerna sett romarna göra anteckningar på plattor av bokträ överdragna med vax. Nordborna använde beteckningen "bokstav" för en runa inristad i bokträ.
Litteratur: Albert Labarre, Bokens historia (övers. G Hedberg och L Niskanen, 1996)
- Sten Högnäs
Film? A royal affair, Nikolaj Arcel
gladlynt sällskapsbroder som gärna njöt av mat och dryck, kärleksfull familjefar och trofast
vän, men en försonlig motståndare. Den gemytlige, slagfärdige och humoristiske Luther träder
fram i Bordstamtal, en skrift som bygger på studenters minnesanteckningar. Den brutale Luther
visar sig i ett par sena skrifter, den ena riktad mot "judarna" och deras "lögner", den andra
mot "de mordiska och tjuvaktiga bondehoparna". Den senare skriften kom till under stora
bondeupproret på 1520-talet.
Upprorets ledare Thomas Müntzer hade haft viss kontakt med Luther, men hans starkaste
inspiraion kom från radikalare rörelser, med samma kommunistiska ideal som ju kan sägas ha
präglat den kristna urförsamlingen undet det första århundradet. Då bondeupproret spred sig
som en förhärjande skogsbrand över Tyskland, reagerade Luther våldsamt med en skrift som har
väckt bestörtning, obehag och sorg hos de flesta Luthertolkare.
De upproriska bönderna hade enligt Luther ställt sig utanför Guds lag. Upproret beskriver han
som en stor brand som angriper ett helt land och lägger det öde. Och Luther fortsätter: "Låt
därför alla som kan, hugga, dräpa och sticka, öppet eller i hemlighet, eftersom ingenting kan
vara vidrigare, mer nedbrytande eller mer djävulskt än uppror. Det är som när man måste döda
en vansinnig hund: om man inte dödar den blir man själv dödad och hela landet med en själv.
Upp alltså, kära herrar, genomborra och halshugg allt vad ni kan, och finner ni döden därvid,
kan ni inte önska er en mer himelsk, ty ni skall falla i lydnad för Gud och till skydd för era
likar mot dessa Satans skaror."
Redan samtiden fann dessa Luthers formuleringar nog så brutala. Tiotusentals bönder skulle
komma att falla offer för repressalierna. Müntzer halshöggs den 27 maj 1525.
Bland alla de nya städer som Alexander grundande är Alexandria i Egypten den viktigaste. En av
Alexanders generaler, Ptolemaios, blev den första kungen av Egypten och hans ätt härskade fram till romartiden. Den sista representanten är den sköna och snillrika Kleopatra, Julius Caesars förförerska.
Efter mönster från Aristoteles skola Lykeion byggdes ett storslaget vetenskapligt institut upp
i Alexandria, Museion, på latin Museum. Namnet syftar på de nio muserna, vetenskapens och
konsternas beskyddarinnor. Här skapades ett astronomiskt observatorium, en botanisk och en
zoologisk trädgård. I stadens bibliotek, antikens största, fanns drygt 500 000 skriftrullar;
uppskattningsvis skulle detta motsvara nutida bibliotek med närmare 100 000 volymer. En hel
del hade inköpts och insamlats av utstända agenter, annat var krigsbyte. De påstås också att
den som besökte Alexandria fick lämna ifrån sig medhavda skrifter, och att biblioteken behöll
originalen, medan ägaren så småningom fick tillbaka kopior.
Med hjälp av de rika samlingarna i Alexandria redigerades och samanställdes många av de
klassiska verken till den form som vi känner dem idag, Iliaden och Odysséen, Aristoteles
skrifter, Septuaginta, det vill säga den grekiska översättningen av Gamla testamentet, för att
nu nämna några. Här utvecklades också grammatiken, begrepp som substantiv, verb, konjunktion, kasus, genetiv, syntax osv. Flera av de grammatiska termer som vi använder är dock latinska översättningar av de ursprungliga grekiska.
Wandjina
Av papyrusväxten tillverkades material som användes i antikens böcker. Man skrev på en lång
papyrusremsa som rullades kring en cylinder - härav beteckningen volym för en bok: latinets
volumen betyder egentligen rulle, cylinder. Under antiken användes även pergament (namnet
efter staden Pergamon i Mindre asien), som bereddes av kalvskinn, men detta material var
betydligt dyrare och därför ovanligare. Under senantiken börjar boken (kallad codex), i
ungefär den form vi känner den idag, att ersätta de svårhanterliga rullarna.
Papper av cellulosa tillverkades i Kina sannolikt vid den tiden för Kristi födelse. Den
kunskapen fördes västerut genom århundradena för att nå det då arabiska Spanien på 1100-talet.
På 1300-talet fanns flera pappersbruk i Västeuropa, men papper var fortfarande så dyrt att
skolelever och studenter oftast använde sig av vaxtavlor för sina anteckningar. Varje enskilt
exemplar av en bok måste kopieras för hand. Böckerna blev därför dyra. I senmedeltidens
Sverige motsvarade en bok värdet av en häst. När kopior av kopior kopierades insmög sig en
mängd felaktigheter efterhand. Då tryckkonsten infördes vid mitten av 1400-talet blev böckerna
pålitligare i den meningen att alla exemplar i en upplaga var precis likadana. Än viktigare är
att böcker och skrifter blev oerhört mycket billigare. Därmed fick spridningen av skrifter en
explosiv utveckling.
Ordet "bok" kommer egentligen från trädnamnet bok. Sannolikt har germanerna sett romarna göra anteckningar på plattor av bokträ överdragna med vax. Nordborna använde beteckningen "bokstav" för en runa inristad i bokträ.
Litteratur: Albert Labarre, Bokens historia (övers. G Hedberg och L Niskanen, 1996)
- Sten Högnäs
Film? A royal affair, Nikolaj Arcel
måndag 16 mars 2015
.jpg)
.jpg)
Slaveriet och de första filosoferna
Man har beräknat att slavarna i det antika Aten var ungefär lika många som övriga invånare.
Slavarnas vilkor varierade från helvetiska förhållanden i gruvorna till drägliga vilkor för den
slav som var välbetald skrivare, privatlärare eller förman på ett gods och själv kunde äga
slavar. En förmögen atenare kunde ha 50 slavar i hushållet, och en hantverkare kanske en enda
slav i sin verkstad. Slavarna hämtades bland besegrade icke-grekiska folk.
Enligt filosofen Aristoteles var slaveriet en naturlig samhällsinrättning. Han skriver i
Politiken, att somliga människor av naturen är bestämda slavar. De är de som har en viss grad
förnuft, men inte så mycket att de kan tänka självständigt.
Man känner inte till något större slavuppror från det grekiska området, men historiken
Thukydides berättar att 30 000 atenska slavar passade på att rymma under det peloponnesiska
kriget. Däremot drabbades Rom av flera uppror. Det mest kända leddes av gladiatorn Spartacus
på 70-talet f. Kr. Den armé av revolterande slavar som Spartacus ledde omfattade som mest 90
000 man och utgjorde ett reellt hot mot den romerska staten. Revolten slogs ner med stor
grymhet. Sextusen fångar korsfästes längs vägen mellan Capua och Rom.
Sannolikt bidrog stoicismens och kristendomens läror till att göra vilkoren drägligare för
slavarna. Två av de mest kända stoiska filosoferna i antikens Rom är Epiktetos och Marcus
Aurelius, den förre frigven slav, den senare kejsare. Liksom stoicismen förklarade
kristendomen att alla människor i grunden har samma värde. Men kristendomen erkände slaveriet som ett nödvändigt ont. Paulus skriver i Kolosserbreven 4:1 "Ni, som är herrar och har slavar, låt dem få vad som är rätt och skäligt. Tänk på att ni också har en herre - i himlen." Han sänder slaven Onesius tillbaka till ägaren Filemon med en uppmaning till denne: "Ta emot honom som om det vore jag." (Filemonbrevet).
Under medeltiden utvecklades livegenskapen i europa, medan det egentliga slaveriet alltmer
gick tillbaka. I de amerikanska kolonierna fick slaveriet stor omfattning redan på 1500-talet.
Länge var antalet slavar som föddes till Nya Värden större än antalet immigranter som
utvandrade från Europa. Siffran 15 000 000 brukar anges som totalantalet överskeppade
afrikaner. Slavhandeln stoppades 1815, och slaveriet förbjöds snart därefter i de brittiska
kolonierna. I USA skedde detta på 1860-talet i samband med inbördeskriget, även om en
sydstatsgeneral som Stonewall Jackson hade menat att slaveriet hade stöd i Bibeln och hos
aposteln Paulus. Det sista land i Amerika som avskaffade slaveriet var Brasilien 1888, men
systemet lever som känt vidare här och var i olika former.
Litteratur: Robert Blackburn, The making of New World SLavery (1997). A Historical Guide to
World Slavery (red. S. Drescher och S. L. Engerman, 1998).
Filosofi betyder ungefär kärlek till visdom. Från början innefattade begreppet också vad vi
idag skulle kalla naturvetenskap, astronomi, fysik, biologi och så vidare. som den förste
filosofen brukar Thales från Miletos nämnas. Man kan med viss säkerhet fastställa att han var
en vuxen man 585 f. Kr., eftersom solförmörkelsen han påstås ha förutsagt inträffade detta år.
Thales formulerade den första kända vetenskapliga hypotesen. En hypotes är ett antagande om
verkligheten som man stöder med erfarenhet och argument. Det kanske blir en besvikelse att
veta att Thales hypotes lyder: "Allt är vatten" eller "Allt har uppstått ur vatten". Men denna
till synes banala sats är på flera sätt anmärkningsvärd. Gudar, gudomligheter, mytiska
förklaringar är uteslutna ur resonemanget, och världens grund är något materiellt - vatten.
Thales grundar sitt antagande på erfarenheten att vatten är förutsättningen för allt liv, och
tydligen också på att vatten förekommer i många olika former som is, snö, ånga. Möjligen har
han också tyckt sig se hur vatten ger upphov till jord, i form av uppslamningar, tydligast i
Nildeltat, som han troligen besökte, eftersom Miletos dotterstad Naukratis var belägen där.
Filosofen Anaximenes föreslog istället luften som urämne. Också luften är ju en förutsättning
för liv. Luften förknippas dessutom med det själsliga, som andning, ande, andedräkt, andlighet
- den förbindelsen finns i både svenskan och grekiskan. Luften kan dessutom tyckas förtjockas
till dis och dimma och förtunnas till eld. Blås på handens ovansida med öppen mun och luften
känns varm, men blås med ihoptryckt luftström med nästan sluten mun, och luften känns
betydligt kallare. Den här erfarenheten kan tolkas som bevis för att luften antar olika
egenskaper. Samtidigt förblir luften världens och livets grundprincip.
- Sten Högnäs
Slavarnas vilkor varierade från helvetiska förhållanden i gruvorna till drägliga vilkor för den
slav som var välbetald skrivare, privatlärare eller förman på ett gods och själv kunde äga
slavar. En förmögen atenare kunde ha 50 slavar i hushållet, och en hantverkare kanske en enda
slav i sin verkstad. Slavarna hämtades bland besegrade icke-grekiska folk.
Enligt filosofen Aristoteles var slaveriet en naturlig samhällsinrättning. Han skriver i
Politiken, att somliga människor av naturen är bestämda slavar. De är de som har en viss grad
förnuft, men inte så mycket att de kan tänka självständigt.
Man känner inte till något större slavuppror från det grekiska området, men historiken
Thukydides berättar att 30 000 atenska slavar passade på att rymma under det peloponnesiska
kriget. Däremot drabbades Rom av flera uppror. Det mest kända leddes av gladiatorn Spartacus
på 70-talet f. Kr. Den armé av revolterande slavar som Spartacus ledde omfattade som mest 90
000 man och utgjorde ett reellt hot mot den romerska staten. Revolten slogs ner med stor
grymhet. Sextusen fångar korsfästes längs vägen mellan Capua och Rom.
Sannolikt bidrog stoicismens och kristendomens läror till att göra vilkoren drägligare för
slavarna. Två av de mest kända stoiska filosoferna i antikens Rom är Epiktetos och Marcus
Aurelius, den förre frigven slav, den senare kejsare. Liksom stoicismen förklarade
kristendomen att alla människor i grunden har samma värde. Men kristendomen erkände slaveriet som ett nödvändigt ont. Paulus skriver i Kolosserbreven 4:1 "Ni, som är herrar och har slavar, låt dem få vad som är rätt och skäligt. Tänk på att ni också har en herre - i himlen." Han sänder slaven Onesius tillbaka till ägaren Filemon med en uppmaning till denne: "Ta emot honom som om det vore jag." (Filemonbrevet).
Under medeltiden utvecklades livegenskapen i europa, medan det egentliga slaveriet alltmer
gick tillbaka. I de amerikanska kolonierna fick slaveriet stor omfattning redan på 1500-talet.
Länge var antalet slavar som föddes till Nya Värden större än antalet immigranter som
utvandrade från Europa. Siffran 15 000 000 brukar anges som totalantalet överskeppade
afrikaner. Slavhandeln stoppades 1815, och slaveriet förbjöds snart därefter i de brittiska
kolonierna. I USA skedde detta på 1860-talet i samband med inbördeskriget, även om en
sydstatsgeneral som Stonewall Jackson hade menat att slaveriet hade stöd i Bibeln och hos
aposteln Paulus. Det sista land i Amerika som avskaffade slaveriet var Brasilien 1888, men
systemet lever som känt vidare här och var i olika former.
Litteratur: Robert Blackburn, The making of New World SLavery (1997). A Historical Guide to
World Slavery (red. S. Drescher och S. L. Engerman, 1998).
Coffin texts, coffin of Gua
Filosofi betyder ungefär kärlek till visdom. Från början innefattade begreppet också vad vi
idag skulle kalla naturvetenskap, astronomi, fysik, biologi och så vidare. som den förste
filosofen brukar Thales från Miletos nämnas. Man kan med viss säkerhet fastställa att han var
en vuxen man 585 f. Kr., eftersom solförmörkelsen han påstås ha förutsagt inträffade detta år.
Thales formulerade den första kända vetenskapliga hypotesen. En hypotes är ett antagande om
verkligheten som man stöder med erfarenhet och argument. Det kanske blir en besvikelse att
veta att Thales hypotes lyder: "Allt är vatten" eller "Allt har uppstått ur vatten". Men denna
till synes banala sats är på flera sätt anmärkningsvärd. Gudar, gudomligheter, mytiska
förklaringar är uteslutna ur resonemanget, och världens grund är något materiellt - vatten.
Thales grundar sitt antagande på erfarenheten att vatten är förutsättningen för allt liv, och
tydligen också på att vatten förekommer i många olika former som is, snö, ånga. Möjligen har
han också tyckt sig se hur vatten ger upphov till jord, i form av uppslamningar, tydligast i
Nildeltat, som han troligen besökte, eftersom Miletos dotterstad Naukratis var belägen där.
Filosofen Anaximenes föreslog istället luften som urämne. Också luften är ju en förutsättning
för liv. Luften förknippas dessutom med det själsliga, som andning, ande, andedräkt, andlighet
- den förbindelsen finns i både svenskan och grekiskan. Luften kan dessutom tyckas förtjockas
till dis och dimma och förtunnas till eld. Blås på handens ovansida med öppen mun och luften
känns varm, men blås med ihoptryckt luftström med nästan sluten mun, och luften känns
betydligt kallare. Den här erfarenheten kan tolkas som bevis för att luften antar olika
egenskaper. Samtidigt förblir luften världens och livets grundprincip.
- Sten Högnäs
söndag 15 mars 2015
Gästpoeten Udda/Flytare
ett förmodligen dödsdömt ukast till ett tematiskt kapitel av min nykommissionerade bok om mobbing/ondska/satanism.
Sover i umedalsskulptur och väcks av märkliga felalver vid tio, följer dom till ters på gympasal, gammelflytare längs ljugarbänkarna,
non serviam!
Säger ett vitt skägg och skryter om hans publicitetsstölder vid legalisering och medicinaliseringssammanhang, använder pengarna till att blixtmörka avreglering,
ingen knullar mig!
Gillar du inte bögar?
Att äta duger de då inte till...
men finns det ändå inte vissa..?
nej då tänker du säkert på nån gammal flytare. Du är vad du heter. Crowley var en flytare, såklart, typexempel. Du känner igen dom va? De som naturligt byter stil med trender och säsonger, man blir vacker av att flyta. En flytare vet att talet och språket är tomt och själlöst, använder ordmagi vampyriskt, suger ut energi av andra och spara kraft som drönare, sparar syre och energi. Ofta har de bekväma roller för rösten och ögonen/annat som de delar och ger av för att vila på en annan nivå, redo, så de ser förberädda ut. Att kunna mala på, som jag gör nu, tröttar ut men tar av mig inget stort, som flytare har jag samlat energi hela livet, spiller du nog av andras energi närmar sig din evigheten, sen spiller en flytare inte mer än 20% av sin energi dagligen, mycket sällan så mycket. De får energi av sport, det ser de till. De har haft tid och hjälp. De är illusionsmagiadepter, bär en bild som en fana, en reklamskylt i verkligheten med slogans designade av thinktanks, de esoteriska avdelningarna av klicken, kan man säga. Egentligen tvärskopplade inavlade oändligt förgrenade konspirationer/nationer, styrt eller inte, fyllt av styre. Om du träffar en flytande, en sån som ser ut som en ren och sterotyp kulturell banner, slå inte hål på dess slogan, riv inte i deras illusioner. De är alla varierande bra magiker tyvärr, vissa helt inadepta kan man tycka, men med andra kvaliteter... du känner igen dem på deras lägre krav på likform, blondhet, blåögdhet och höga slagvänliga kindben. Om du stör deras illusioner eller defamerar deras slogans måste de visa något annat, är de inte redo för detta kan det gå lite hur som... men vanligtvis gör de som de ska, gå till personangrepp, angrip motståndaren på alla ologiska, feltänkta nivåer, ju mer patetiskt och meningslöst feltänkt, ju mer genomskinligt desto bättre. De ber dig aldrig suga kuk. Allt de säger är illusioner, även andras reaktioner, säkert dina med. De gillar att bygga profiler i alla någorlunda slutna nationer, som bjurholms församling, men de behöver inte vara präster bara för att gilla sammanhang där folk tränas i knäböjning, mottagning, där domarna faller tydigt och den ariska uppsynen inte krävs men ändå ännu hedras! Ursäkta mig, alla blir vi romantiska av kyrkor
Vill ni väl?
Tror du på en flytares svar på dina spillror av abrahams ikoner? Klart det finns snälla flytare, vi gamla flytare här i den gyllende gryningen och den fullbordade alkemins salar, vi övergivna, vi transcenderar vår övergivenhet genom vår strävan att se till att alla mäns ideer används, befriar långsamt vår värld från värderingar
Finns det inte bra och dåliga ideer?
Så pöbelskt tänkt, frågan är ju löst, det bestämmer ju maknaden
Sover i umedalsskulptur och väcks av märkliga felalver vid tio, följer dom till ters på gympasal, gammelflytare längs ljugarbänkarna,
non serviam!
Säger ett vitt skägg och skryter om hans publicitetsstölder vid legalisering och medicinaliseringssammanhang, använder pengarna till att blixtmörka avreglering,
ingen knullar mig!
Gillar du inte bögar?
Att äta duger de då inte till...
men finns det ändå inte vissa..?
nej då tänker du säkert på nån gammal flytare. Du är vad du heter. Crowley var en flytare, såklart, typexempel. Du känner igen dom va? De som naturligt byter stil med trender och säsonger, man blir vacker av att flyta. En flytare vet att talet och språket är tomt och själlöst, använder ordmagi vampyriskt, suger ut energi av andra och spara kraft som drönare, sparar syre och energi. Ofta har de bekväma roller för rösten och ögonen/annat som de delar och ger av för att vila på en annan nivå, redo, så de ser förberädda ut. Att kunna mala på, som jag gör nu, tröttar ut men tar av mig inget stort, som flytare har jag samlat energi hela livet, spiller du nog av andras energi närmar sig din evigheten, sen spiller en flytare inte mer än 20% av sin energi dagligen, mycket sällan så mycket. De får energi av sport, det ser de till. De har haft tid och hjälp. De är illusionsmagiadepter, bär en bild som en fana, en reklamskylt i verkligheten med slogans designade av thinktanks, de esoteriska avdelningarna av klicken, kan man säga. Egentligen tvärskopplade inavlade oändligt förgrenade konspirationer/nationer, styrt eller inte, fyllt av styre. Om du träffar en flytande, en sån som ser ut som en ren och sterotyp kulturell banner, slå inte hål på dess slogan, riv inte i deras illusioner. De är alla varierande bra magiker tyvärr, vissa helt inadepta kan man tycka, men med andra kvaliteter... du känner igen dem på deras lägre krav på likform, blondhet, blåögdhet och höga slagvänliga kindben. Om du stör deras illusioner eller defamerar deras slogans måste de visa något annat, är de inte redo för detta kan det gå lite hur som... men vanligtvis gör de som de ska, gå till personangrepp, angrip motståndaren på alla ologiska, feltänkta nivåer, ju mer patetiskt och meningslöst feltänkt, ju mer genomskinligt desto bättre. De ber dig aldrig suga kuk. Allt de säger är illusioner, även andras reaktioner, säkert dina med. De gillar att bygga profiler i alla någorlunda slutna nationer, som bjurholms församling, men de behöver inte vara präster bara för att gilla sammanhang där folk tränas i knäböjning, mottagning, där domarna faller tydigt och den ariska uppsynen inte krävs men ändå ännu hedras! Ursäkta mig, alla blir vi romantiska av kyrkor
Vill ni väl?
Tror du på en flytares svar på dina spillror av abrahams ikoner? Klart det finns snälla flytare, vi gamla flytare här i den gyllende gryningen och den fullbordade alkemins salar, vi övergivna, vi transcenderar vår övergivenhet genom vår strävan att se till att alla mäns ideer används, befriar långsamt vår värld från värderingar
Finns det inte bra och dåliga ideer?
Så pöbelskt tänkt, frågan är ju löst, det bestämmer ju maknaden
Kvinnorna i antikens värld (+ lite) Senantik och kristendom
I texten nämns att även kvinnor kunde vara medlemmar av det pythagoeriska
förbundet. Detsamma gällde möjligen också för den epikueriska skolan.
Men i det stora hela tycks det antika Greklands kvinnor ha betraktats som
andra rangens människor, placerade i skiktet mellan fria män och slavar.
De var uteslutna ifrån alla yrken utom dem med lägst status. Faktiskt tycks
prostituerade kvinnor ha levt det mest självständiga livet. Aspasia, som var
hustru till Perikles, den ledande politikern i Aten, uppges ha varit före detta
prostituerad. Men möjligen fick hon detta rykte helt enkelt genom att hon deltog
aktivt i stadens intellektuella och offentliga liv. Respektabla kvinnor höll
sig innanför hemmets väggar, förrutom de som hade uppgifter inom religiösa
cermonier och riter. Friast tycks kvinnorna i det krigiska Sparta ha varit,
kanske beroende på att de spartanska männens huvudsyssla var militärtjänsten.
Skötseln av egendomarna föll på så sätt på kvinnornas lott, något som filosofen
Aristoteles kritiserade. Den grekiska författaren Herodotos (400-talet f.Kr)
kommenterar i kritiska och ironiska ordalag den fria och självständiga ställning
som kvinnorna ägde i det samtida Egypten.
För Aristotles är det en självklarhet att kvinnan är en underlägsen varelse.
Då ett barn blir till bidrar mannen med formen och den verkande orsaken, och
kvinnan med den materia i vilken formen utvecklas. Egentligen borde alla barn
därmed bli gossebarn, eftersom den formande principen är manlig. Möjligen menar
Aristoteles att flickebarn är ofullgångna pojkar. I det idealsamhälle som Platon
skildrar tillmäts kvinnor samma värde och rättigheter som män.
Att romarrikets kvinnor inte sågs som självständiga individer framgår redan av
namnskicket. Alla döttrar i en klan fick samma förnamn: systrarna i familjen Julius
kallades Julia, alla Marcus Antonius döttrar hette Antonia, flickorna i klanen
Marius hetter Maria osv. Dock kunde kraftfulla kvinnor i det ledande skiktet
spela en avgörande roll i det politiska skeendet, som Livia, kejsar Augustus hustru,
eller Antonia, kejsar Claudius mor.
Den kvinnliga filosofen och matematikern Hypatias olyckliga öde beskrivs i slutet av kapitlet senantiken. Om henne skrev den engelska 1800-tals författaren Charles Kingsley en på sin tid mycket populär roman. I Viktor Rydbergs roman Den siste atenaren (1859) förekommer också Hypatia, även om hon kallas Hermione.
Man kan anta att den skara som förblev Jesu lärjungkrets trogen strax efter korsfestelsen
inte uppgick till mer än högst ett hundratal. Men de närmaste decennierna efter kristi död
växte den nya religionen med förvånande hastighet, och redan före år 50, mindre än 20 år
efter jesu död, rapporterades om kristna församlingar i Mindre Asien, Grekland och Rom.
Den romerska staten var tämligen tolerant gentemot olika frälsningsreligioner, så länge
de inte kom i konflikt med stadsintresset. Förföljelser förekom sporadiskt under någon
kejsare, men kyrkan växte ändå stadigt i storlek och inflytande. Den kristna församlingen
uppfattades naturligt nog som en judisk sekt. De kristna försökte tidigt distansiera sig
från judarna, en grupp som den romerska makten ofta hade bekymmer med. De kristna skilde sig
också från judarna genom sin missionsiver bland icke-judiska folk. På 300-talet hade
kristendomen etablerat sig i hela Medelhavsområdet och ända till de brittiska öarna, och
snart skulle den bli den officiella religionen i det romerska riket.
I den här processen var det viktigt att utveckla kristendomen som teologiskt och filosofiskt
system, annars skulle de kristna stå sig slätt i debatter med mer skolade företrädare för
andra lärosystem. Framför allt kom nyplatonisismen, men också i viss mån stoicisimen, att
påverka den kristna filosofin. Stoicisimens logos, världsförnuftet, motsättningen
mellan själen, det andliga och kroppen, det materiella, idévärlden som en bild av
himmelriket; allt sådant var det ganska lätt att inordna i den kristna föreställningsvärlden.
På detta sätt kom platonisismen att integreras med kristendomen. I synnerhet genom
Augustinus, biskop i Hippo i Nordafrika omkring år 400, får denna förening av antikt
och kristet sin klassiska utformning.
Helt smärtfritt gick förstås inte föreningen av antik lärdom och kristen tro. År 415
förstördes stora delar av biblioteket i Alexandria av en kristen mobb, tydligen
uppmuntrad av stadens biskop Kyrillos, som i den antika filosofin och vetenskapen
såg en fiende till kristendomen. En av dem som dräptes var matematikern och astronomen
Hypatia. Ibland har hon beskrivits som den första kvinnliga matematikern av betydelse,
men riktigare är nog att påstå är att hon är den första betyande kvinnliga matematiker
och astronom vi känner närmare. Hypatia, dotter till filosofen Theon, var en av sin tids
största vetenskapliga begåvningar. Hon undervisade i offentligheten inför män och
uppträdde naturligt och obesvärat bland dem, ett brott mot det passande som väckte en hel
del uppmärksamhet och förargelse.
Biblioteksbranden och mordet på Hypatia, dess olyckliga konfrontationer mellan antik filosofi
och kristendomen, blev dock inte stilbildande. Tvärtom skulle den kristna kyrkan bli den
viktigaste förmedlaren av antikens lärdom till Västeuropas medeltid. Den kristna teologin
och filosofin är en produkt av mötet mellan Jerusalem och Aten, mellan det judiska och det
grekiska tänkandet.
- Ur Sten Högnäs idéernas historia en översikt
roman? Enligt Maria Magdalena, Marianne Fredriksson
förbundet. Detsamma gällde möjligen också för den epikueriska skolan.
Men i det stora hela tycks det antika Greklands kvinnor ha betraktats som
andra rangens människor, placerade i skiktet mellan fria män och slavar.
De var uteslutna ifrån alla yrken utom dem med lägst status. Faktiskt tycks
prostituerade kvinnor ha levt det mest självständiga livet. Aspasia, som var
hustru till Perikles, den ledande politikern i Aten, uppges ha varit före detta
prostituerad. Men möjligen fick hon detta rykte helt enkelt genom att hon deltog
aktivt i stadens intellektuella och offentliga liv. Respektabla kvinnor höll
sig innanför hemmets väggar, förrutom de som hade uppgifter inom religiösa
cermonier och riter. Friast tycks kvinnorna i det krigiska Sparta ha varit,
kanske beroende på att de spartanska männens huvudsyssla var militärtjänsten.
Skötseln av egendomarna föll på så sätt på kvinnornas lott, något som filosofen
Aristoteles kritiserade. Den grekiska författaren Herodotos (400-talet f.Kr)
kommenterar i kritiska och ironiska ordalag den fria och självständiga ställning
som kvinnorna ägde i det samtida Egypten.
För Aristotles är det en självklarhet att kvinnan är en underlägsen varelse.
Då ett barn blir till bidrar mannen med formen och den verkande orsaken, och
kvinnan med den materia i vilken formen utvecklas. Egentligen borde alla barn
därmed bli gossebarn, eftersom den formande principen är manlig. Möjligen menar
Aristoteles att flickebarn är ofullgångna pojkar. I det idealsamhälle som Platon
skildrar tillmäts kvinnor samma värde och rättigheter som män.
Att romarrikets kvinnor inte sågs som självständiga individer framgår redan av
namnskicket. Alla döttrar i en klan fick samma förnamn: systrarna i familjen Julius
kallades Julia, alla Marcus Antonius döttrar hette Antonia, flickorna i klanen
Marius hetter Maria osv. Dock kunde kraftfulla kvinnor i det ledande skiktet
spela en avgörande roll i det politiska skeendet, som Livia, kejsar Augustus hustru,
eller Antonia, kejsar Claudius mor.
Den kvinnliga filosofen och matematikern Hypatias olyckliga öde beskrivs i slutet av kapitlet senantiken. Om henne skrev den engelska 1800-tals författaren Charles Kingsley en på sin tid mycket populär roman. I Viktor Rydbergs roman Den siste atenaren (1859) förekommer också Hypatia, även om hon kallas Hermione.
Venus från Hohle Fels
inte uppgick till mer än högst ett hundratal. Men de närmaste decennierna efter kristi död
växte den nya religionen med förvånande hastighet, och redan före år 50, mindre än 20 år
efter jesu död, rapporterades om kristna församlingar i Mindre Asien, Grekland och Rom.
Den romerska staten var tämligen tolerant gentemot olika frälsningsreligioner, så länge
de inte kom i konflikt med stadsintresset. Förföljelser förekom sporadiskt under någon
kejsare, men kyrkan växte ändå stadigt i storlek och inflytande. Den kristna församlingen
uppfattades naturligt nog som en judisk sekt. De kristna försökte tidigt distansiera sig
från judarna, en grupp som den romerska makten ofta hade bekymmer med. De kristna skilde sig
också från judarna genom sin missionsiver bland icke-judiska folk. På 300-talet hade
kristendomen etablerat sig i hela Medelhavsområdet och ända till de brittiska öarna, och
snart skulle den bli den officiella religionen i det romerska riket.
I den här processen var det viktigt att utveckla kristendomen som teologiskt och filosofiskt
system, annars skulle de kristna stå sig slätt i debatter med mer skolade företrädare för
andra lärosystem. Framför allt kom nyplatonisismen, men också i viss mån stoicisimen, att
påverka den kristna filosofin. Stoicisimens logos, världsförnuftet, motsättningen
mellan själen, det andliga och kroppen, det materiella, idévärlden som en bild av
himmelriket; allt sådant var det ganska lätt att inordna i den kristna föreställningsvärlden.
På detta sätt kom platonisismen att integreras med kristendomen. I synnerhet genom
Augustinus, biskop i Hippo i Nordafrika omkring år 400, får denna förening av antikt
och kristet sin klassiska utformning.
Helt smärtfritt gick förstås inte föreningen av antik lärdom och kristen tro. År 415
förstördes stora delar av biblioteket i Alexandria av en kristen mobb, tydligen
uppmuntrad av stadens biskop Kyrillos, som i den antika filosofin och vetenskapen
såg en fiende till kristendomen. En av dem som dräptes var matematikern och astronomen
Hypatia. Ibland har hon beskrivits som den första kvinnliga matematikern av betydelse,
men riktigare är nog att påstå är att hon är den första betyande kvinnliga matematiker
och astronom vi känner närmare. Hypatia, dotter till filosofen Theon, var en av sin tids
största vetenskapliga begåvningar. Hon undervisade i offentligheten inför män och
uppträdde naturligt och obesvärat bland dem, ett brott mot det passande som väckte en hel
del uppmärksamhet och förargelse.
Biblioteksbranden och mordet på Hypatia, dess olyckliga konfrontationer mellan antik filosofi
och kristendomen, blev dock inte stilbildande. Tvärtom skulle den kristna kyrkan bli den
viktigaste förmedlaren av antikens lärdom till Västeuropas medeltid. Den kristna teologin
och filosofin är en produkt av mötet mellan Jerusalem och Aten, mellan det judiska och det
grekiska tänkandet.
roman? Enligt Maria Magdalena, Marianne Fredriksson
fredag 27 februari 2015
.jpg){kind=link}
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)