Att ge något ett ansikte ...
En originell och användbar 80-talsanvändning, som under 90-talet korrumperades till klyscha för att slutligen gå under i verbalt pajaseri ...
År 1989 slutade den finlandsfödde modedesignerns Sighsteen Herrgård kampen mot sin sjukdom. Herrgård led av aids, en sjukdom som man då ännu undvek att tala om. Oförfärat och känsligt spred Herrgård under sin sista livstid kunskaper om HIV och aids och bröt ner fördomar; det var i hög grad hans förtjänst att man lärde sig bekämpa hemlighetsmakeriet, han gav aids ett ansikte.
Uttrycket blev populärt och användes snart i tid och otid. Vid 90-talets mitt spred sig clowneriet. Kåsören Swanberg i Svenska Dagbladet skrev om Leif "Loket" Olsson: "Man kan säga att det är Loket som gett artigheten ett TV-ansikte. Loket bockar tre gånger inför varje telefonsamtal: han bockar välkommen, han bockar när han gratulerar till vinsten och han bockar till avsked. Om inte den killen snart får nackspärr ..." (SvD 15 mars 1996).
Efter politiska beslut i kärnkraftsfrågan (1997) skrev samma tidnings vanligen så självbehärskande TV-kritiska Carl Otto Werkelid att "Anders Sundström - - - klev glatt upp och gav flishögen ett ansikte". Sundström var då energiminister och med "flishögen" menas (i vart fall om man gör en välvillig tolkning) en av de föreslagna förnyelsebara energikällorna. Men då Nordvästra Skånes Tidningar (1997) synbarligen på allvar meddelade om vår ryskfödde svenska idrottskvinna Ludmila Engquist att "Ludmila gav häcken ett ansikte", ja då får vi konstatera att våra språkliga energikällor slutligen har drabbats av härdsmälta.
- Per-Anders Hellqvist
tisdag 7 juni 2016
Huka er, landsförrädare
Svenska officerare har börjat delta i den offentliga debatten på ett sätt som inte förekom förut. Man kan tänka sig flera förklaringar till det, exempelvis att det är ett allmänt led i en vidgad samhällsdebatt eller en uppmjukning av vissa yrkeskårers förnäma tillbakadragenhet från populasens diskussioner.
Men särskilt betydelsefull är nog den otålighet som blivit resultatet av statsledningens, alltså regeringens, och den av regeringen utsedda högsta militärledningen i det här sammanhanget, ovilja att diskutera gränskränkningar och fientligt spionage.
Faktum är dock att ubåtsskyddskommissionen efter Hårsfjärden-händelserna slog fast att det var Sovjetunionen som sysslade med "operativa krigsförberedelser" på svenskt territorium. Det är fortfarande Sveriges officiella hållning.
Men trots att den fientliga aktiviteten, "operativa krigsförberedelser" således, fortsatt år efter år har statsledningen förhållit sig helt tyst. Man har inte ens släppt ifrån sig någon samlad analys av vad man anser pågår, man är bara helt tyst.
Att det då knorras och diskuteras i leden är inte så konstigt. Det är dessutom rimligt i en demokrati där yttrandefriheten inte är inskränkt för särskilda yrkesgrupper.
Men nu har det tydligen gått för långt med den fria diskussionen på lägre nivå eftersom utrikesdepartementet i en officiell skrivelse låtit brännmärka några officerare i termer som beskriver dem som landsförrädare.
Det är tre yttrandefrihetsbrott som staten särskilt vill fördöma. För det första har det förekommit ett seminarium på FOA där en amerikansk gäst, föga överraskande, framfört uppfattningen att Sverige inte skulle kunna bli angripet av USA, men väl av Sovjet. För det andra har en överste på en militär chefskurs framfört synpunkten att Sovjetunionen är den trolige motståndaren i händelse av krig.
För det tredje gäller det några formuleringar i en artikel i tidskriften Vårt Försvar, där överste Bo Hugemark diskuterar innebörden i den officiella svenska termen "operativa krigsförberedelser".
Eftersom en mängd ledarskribenter tagit fasta på citatförvrängningarna i UDs skrivelse och få människor har tillgång till originaltexten så skall jag återge de två citaten från Vårt Försvar.
Den första förgripligheten finns i ett stycke som diskuterar supermakternas intresse av att förekomma varandra i Skandinavien:
"Att anfalla Sydnorge torde vara omöjligt utan att åtminstone slå ut det svenska flygvapnet -- En sovjetisk invasion mot Sverige skulle helt kunna misslyckas om NATO ingriper. Det gäller alltså att hitta metoder att bryta Sveriges motstånd så snabbt att NATO inte hinner ingripa till Sveriges hjälp eller utnyttja svenskt område för operationer."
Detta stycke citeras som om det enbart handlade om att NATO skulle ingripa till Sveriges hjälp. Vilket förvanskar innebörden och därmed dukar för påståendet att översten avsvurit sig svensk neutralitet.
Den andra förgripligheten finns i avslutningen som diskuterar vådan av bristande beredskap inför överraskande anfall där miniubåtar, på beskrivet sätt, skulle komma till användning:
"Eftersom vi inte upplyses om hotet i fredstid blir chocken desto svårare när slaget kommer. Borgens innevånare, som trott sig kunna sova lugnt i skydd av vallgraven och ha tid att bemanna murarna när en fientlig här för fram bryggor och tunga belägringsmaskiner, finner att monstren ur vallgraven redan kravlat uppför murarna och ockuperat krönen."
Detta stycke citeras som om sovjetmedborgare vore kravlande monster. Och Gunnar Fredriksson i Aftonbladet, som inte läst artikeln utan tror att han tagit del av ett citat från ett seminarium, UDs version således, menar nu att översten är nazist.
Och UDs brännmärkning går i en första version ut på att Bo Hugemark och de andra gjort sig skyldiga inte bara till omdömeslösheter och svek mot Sveriges neutralitet utan också "överlöperi".
Det skulle alltså vara landsförräderi. Den vanligtvis skarpögde Pierre Schori på UD säger att han läst skrivelsen innan den gått ut men inte reagerat särskilt för landsförräderianklagelsen.
Det är en helt förbluffande ståndpunkt. Så där särdeles vanligt, i vårt århundrade, är det ju inte att officerarkåren anklagas för överlöperi, d v s landsförräderi.
Efter viss kritik ändrade sig författaren på UD och sa att hon givetvis avsett förlöperi (ett något otympligt nytillskott till svenska språket) och därför inte hade skäl att ta tillbaka någonting.
När det gäller debattförfalskning och propaganda står sig givetvis officerskåren slätt mot regeringsbyråkrater och deras propagandatrumpeter som Gunnar Fredriksson.
Men vid sidan av den, taktiska, aspekten finns nu ett strategiskt besked från regeringen. Det var ju det officerarkåren hela tiden efterlyste i sina alltför fria diskussioner.
Beskedet är att det inte blir något besked. De sovjetiska krigsförberedelserna är icke längre, oavsett vad det är som är. Och de officerare som inte håller käften och hukar tillsammans med statsledningen inför supermakten är landsförrädare.
Och överste Hugemark lär inte bli general, lika lite som Hans von Hofsten blir kommendör. De som tiger och hukar är med oss. De som inte tiger och hukar är förrädare mot nationen.
Det är ett oerhört besked.
Jan Guillou FiB/Kulturfront 20-21/1987
Dame Daphne Sheldrick
Men särskilt betydelsefull är nog den otålighet som blivit resultatet av statsledningens, alltså regeringens, och den av regeringen utsedda högsta militärledningen i det här sammanhanget, ovilja att diskutera gränskränkningar och fientligt spionage.
Faktum är dock att ubåtsskyddskommissionen efter Hårsfjärden-händelserna slog fast att det var Sovjetunionen som sysslade med "operativa krigsförberedelser" på svenskt territorium. Det är fortfarande Sveriges officiella hållning.
Men trots att den fientliga aktiviteten, "operativa krigsförberedelser" således, fortsatt år efter år har statsledningen förhållit sig helt tyst. Man har inte ens släppt ifrån sig någon samlad analys av vad man anser pågår, man är bara helt tyst.
Att det då knorras och diskuteras i leden är inte så konstigt. Det är dessutom rimligt i en demokrati där yttrandefriheten inte är inskränkt för särskilda yrkesgrupper.
Men nu har det tydligen gått för långt med den fria diskussionen på lägre nivå eftersom utrikesdepartementet i en officiell skrivelse låtit brännmärka några officerare i termer som beskriver dem som landsförrädare.
Det är tre yttrandefrihetsbrott som staten särskilt vill fördöma. För det första har det förekommit ett seminarium på FOA där en amerikansk gäst, föga överraskande, framfört uppfattningen att Sverige inte skulle kunna bli angripet av USA, men väl av Sovjet. För det andra har en överste på en militär chefskurs framfört synpunkten att Sovjetunionen är den trolige motståndaren i händelse av krig.
För det tredje gäller det några formuleringar i en artikel i tidskriften Vårt Försvar, där överste Bo Hugemark diskuterar innebörden i den officiella svenska termen "operativa krigsförberedelser".
Eftersom en mängd ledarskribenter tagit fasta på citatförvrängningarna i UDs skrivelse och få människor har tillgång till originaltexten så skall jag återge de två citaten från Vårt Försvar.
Den första förgripligheten finns i ett stycke som diskuterar supermakternas intresse av att förekomma varandra i Skandinavien:
"Att anfalla Sydnorge torde vara omöjligt utan att åtminstone slå ut det svenska flygvapnet -- En sovjetisk invasion mot Sverige skulle helt kunna misslyckas om NATO ingriper. Det gäller alltså att hitta metoder att bryta Sveriges motstånd så snabbt att NATO inte hinner ingripa till Sveriges hjälp eller utnyttja svenskt område för operationer."
Detta stycke citeras som om det enbart handlade om att NATO skulle ingripa till Sveriges hjälp. Vilket förvanskar innebörden och därmed dukar för påståendet att översten avsvurit sig svensk neutralitet.
Den andra förgripligheten finns i avslutningen som diskuterar vådan av bristande beredskap inför överraskande anfall där miniubåtar, på beskrivet sätt, skulle komma till användning:
"Eftersom vi inte upplyses om hotet i fredstid blir chocken desto svårare när slaget kommer. Borgens innevånare, som trott sig kunna sova lugnt i skydd av vallgraven och ha tid att bemanna murarna när en fientlig här för fram bryggor och tunga belägringsmaskiner, finner att monstren ur vallgraven redan kravlat uppför murarna och ockuperat krönen."
Detta stycke citeras som om sovjetmedborgare vore kravlande monster. Och Gunnar Fredriksson i Aftonbladet, som inte läst artikeln utan tror att han tagit del av ett citat från ett seminarium, UDs version således, menar nu att översten är nazist.
Och UDs brännmärkning går i en första version ut på att Bo Hugemark och de andra gjort sig skyldiga inte bara till omdömeslösheter och svek mot Sveriges neutralitet utan också "överlöperi".
Det skulle alltså vara landsförräderi. Den vanligtvis skarpögde Pierre Schori på UD säger att han läst skrivelsen innan den gått ut men inte reagerat särskilt för landsförräderianklagelsen.
Det är en helt förbluffande ståndpunkt. Så där särdeles vanligt, i vårt århundrade, är det ju inte att officerarkåren anklagas för överlöperi, d v s landsförräderi.
Efter viss kritik ändrade sig författaren på UD och sa att hon givetvis avsett förlöperi (ett något otympligt nytillskott till svenska språket) och därför inte hade skäl att ta tillbaka någonting.
När det gäller debattförfalskning och propaganda står sig givetvis officerskåren slätt mot regeringsbyråkrater och deras propagandatrumpeter som Gunnar Fredriksson.
Men vid sidan av den, taktiska, aspekten finns nu ett strategiskt besked från regeringen. Det var ju det officerarkåren hela tiden efterlyste i sina alltför fria diskussioner.
Beskedet är att det inte blir något besked. De sovjetiska krigsförberedelserna är icke längre, oavsett vad det är som är. Och de officerare som inte håller käften och hukar tillsammans med statsledningen inför supermakten är landsförrädare.
Och överste Hugemark lär inte bli general, lika lite som Hans von Hofsten blir kommendör. De som tiger och hukar är med oss. De som inte tiger och hukar är förrädare mot nationen.
Det är ett oerhört besked.
Jan Guillou FiB/Kulturfront 20-21/1987
Dame Daphne Sheldrick måndag 6 juni 2016
söndag 29 maj 2016
Alkohol, Bevingat 90-tal
X.X. (m), socialnämndens ordförande i Norrtälje kommun, som körde rattfull vid ett tillfälle under trettonhelgen, har ännu inte tagit ställning till om han avgår till följd av händelsen. X.X. tycker att händelsen ökar hans kunskap i alkoholfrågor och gör honom ännu mer lämplig som ordförande i socialnämnden.
Uppsala Nya Tidning, stilsäkert citerad av Grönköpings Veckoblad. Vi avstår från att vidarebefordra X.X:s namn; han har sonat sin rattfylla. Enfald är inget lagbrott.
Sverige håller på att bli som England med en stor nersupen underklass utan var sig kärlek eller uppror.
Författaren Torbjörn Säfve, intervjuad i Göteborgs-Postens helgbilaga Två dagar den 28 september 1996. Vår samhällskultur gör oss handikappade, halva och rädda, fortsätter han. "Den politiska skolningen tar död på rebellen. Det enda som finns i en svensk arbetares huvud är fotboll och hockey. Den svenska mannens rebelliska prestation är kanske att kasta en skål med chips mot TV-rutan när det blir baklängesmål."
Hur gör man en slumpgenerator nuförtiden? Svar: Man häller två öl i en muskelbyggare.
Håkan Nesser i kriminalromanen "Kvinna med födelsemärke" (1996).
Slumpgenerator: en maskin som producerar t.ex. en sifferföljd, som inte på något sätt kan förutses. Maskinen med bollarna, som ger vinstnumren i vissa lotterier, är ett slags slumpgenerator. Tonsättare av elektronisk musik framställer vissa ljud med slumpgenerator. Och öl i en dopad muskelbyggare kan resultera i fullständiga okontrollerbara och oförutsägbara våldsbrott ...
- Per-Anders Hellqvist
Uppsala Nya Tidning, stilsäkert citerad av Grönköpings Veckoblad. Vi avstår från att vidarebefordra X.X:s namn; han har sonat sin rattfylla. Enfald är inget lagbrott.
Sverige håller på att bli som England med en stor nersupen underklass utan var sig kärlek eller uppror.
Författaren Torbjörn Säfve, intervjuad i Göteborgs-Postens helgbilaga Två dagar den 28 september 1996. Vår samhällskultur gör oss handikappade, halva och rädda, fortsätter han. "Den politiska skolningen tar död på rebellen. Det enda som finns i en svensk arbetares huvud är fotboll och hockey. Den svenska mannens rebelliska prestation är kanske att kasta en skål med chips mot TV-rutan när det blir baklängesmål."
Hur gör man en slumpgenerator nuförtiden? Svar: Man häller två öl i en muskelbyggare.
Håkan Nesser i kriminalromanen "Kvinna med födelsemärke" (1996).
Slumpgenerator: en maskin som producerar t.ex. en sifferföljd, som inte på något sätt kan förutses. Maskinen med bollarna, som ger vinstnumren i vissa lotterier, är ett slags slumpgenerator. Tonsättare av elektronisk musik framställer vissa ljud med slumpgenerator. Och öl i en dopad muskelbyggare kan resultera i fullständiga okontrollerbara och oförutsägbara våldsbrott ...
- Per-Anders Hellqvist
söndag 22 maj 2016
Ahlmark, Per, Bevingat 90-tal
Ahlmark, Per
(f. 1939) journalist, politiker, tidigare folkpartiledare.
Per Ahlmarkpedagogik.
Historikern Peter Englund myntar begreppet i en artikel om TV 4:s dokumentärserie om Adolf Hitler och förtydligar: "med det menar jag att vara så upptagen med att fördöma att ingen energi blir över till att förklara" (Expressens kultursida 10 november 1997). En tid därefter kommenterar Jan Guillou: "Det är förstås respektabelt att vara emot Hitler, ingen skugga över det ställningstagandet. Möjligen kan man försiktigt ifrågasätta det intellektuellt nyskapande" (Aftonbladet, sommaren 1998). (Sällan såg vi Jan Guillou formulerar sig så försiktigt; som bure han fram en osäkrad granat.) Göran Palm råkar få ögonen på Ahlmarks bok "Det öppna såret", där han (Palm) karakteriseras "som en av vänsterns största stollar och antidemokrater". Palm finner att han och Ahlmark i vart fall är "rörande ense" om en sak, nämligen "att en av oss inte är riktigt klok" (DN 10 oktober 1998).
- Per-Anders Hellqvist
(f. 1939) journalist, politiker, tidigare folkpartiledare.
Per Ahlmarkpedagogik.
Historikern Peter Englund myntar begreppet i en artikel om TV 4:s dokumentärserie om Adolf Hitler och förtydligar: "med det menar jag att vara så upptagen med att fördöma att ingen energi blir över till att förklara" (Expressens kultursida 10 november 1997). En tid därefter kommenterar Jan Guillou: "Det är förstås respektabelt att vara emot Hitler, ingen skugga över det ställningstagandet. Möjligen kan man försiktigt ifrågasätta det intellektuellt nyskapande" (Aftonbladet, sommaren 1998). (Sällan såg vi Jan Guillou formulerar sig så försiktigt; som bure han fram en osäkrad granat.) Göran Palm råkar få ögonen på Ahlmarks bok "Det öppna såret", där han (Palm) karakteriseras "som en av vänsterns största stollar och antidemokrater". Palm finner att han och Ahlmark i vart fall är "rörande ense" om en sak, nämligen "att en av oss inte är riktigt klok" (DN 10 oktober 1998).
- Per-Anders Hellqvist
lördag 21 maj 2016
Affärerna, Bevingat 90-tal
Tack, skattebetalarna, för en riktigt god lunch!
Mats Hulth, tyngsta borgarrådet i Stockholm, då han tog emot notan efter en magnifik lunch på restaurang Victoria i Sundsvall, 1998. Osmart nog uttalade han sitt tack inom hörhåll för en skarpögd servitris, som skvallrade för Ekot (Sveriges Radio), som citerades av Svenska Dagbladets ledarsida, som fick en bredare läsekrets än vanligt. Då Hulth så småningom sällade sig till processionen av politiker, som slarvat med sina tjänstekontokort, hade han lite svårt att hävda att han varit omedveten om vad han gjorde. Den skickliga administratören Mats Hulth fick inleda en ny karriär - i restaurangbranschen. Surprise, surprise!
Jag är ingen brottsling.
Jag har bara spelat bort pengarna!
F.d. kommunalpampen i Gävle, Sven Jansson, undervisar hösten 1997 en grupp journalister i korrekt svenska (källa: SvD). Carolina Giertz i "Måndagsklubben" (TV 5) observerade att somliga Gävle-pampars förskingringar inte gick till gambling utan snarare till besök på utländska glädjehus, varvid hon satte en ny etikett på den drabbade staden: Gävle, en stad för brända bockar. Därvid syftade hon uppenbarligen inte bara på den berömda halmbock som var jul brinner på torget i Gävle. En annan kommunal pamp, som inte såg det brottsliga i sitt sätt att hantera pengar han anförtrotts ansvar för, var tvätterichefen i Alingsås. "Alingsås är en jävla liten håla, så det är klart man sticker iväg", sa han och såg till att en bekväm reskassa gömdes undan i administrationen.
I Motala diskuterade man med konjakskupan i handen indragen mjölk i skolbespisningen.
Lars Åberg recenserar i Göteborgs-posten (3 maj 1999) Britt-Marie Citrons bok Sölve & Co (1999), som - "lika underhållande som förfärande att läsa" - skildrar Motala-skandalen, det grova missbruk av tjänstekontokort och andra kommunala medel som Britt-Marie Citron (i egenskap av reporter i Motala Tidning) själv var den första att dra fram i ljuset. Vid den högsta skampålen kedjas kommunalpolitikern Sölve Conradsson. Folkhumorn (i den mån stadens skattebetalare orkar skämta om det bedrägeri de utsatts för) döpte Statt i Motala till Sölvesborg. Skämtet har många tragiska bottnar. En är den att hotellets VD åtalades för att ha hjälpt Conradsson att manipulera fakturor, så att exempelvis kommunalmannens eget 60-årskalas bokfördes som företagardag. I Motala såväl som i Gävle och andra drabbade orter var tekniken att förklä privata utlägg till hedervärd (?) kommunal representation så utstuderad att den kan tyckas tillhöra administratörernas baskunskaper. Men på nära håll såg det ut som om förvirring rådde. "Turbolensen" (sic!) kallade Conradssons försvarare det hela, kanske i hopp om att förevisa en förmildrande omständighet.
Time out.
begärde och beviljades Mona Sahlin, då även hon halkat på ett kontokort, och hon skapade därmed ett begrepp som var i var mans mun 90-talet ut.
- Per-Anders Hellqvist
Mats Hulth, tyngsta borgarrådet i Stockholm, då han tog emot notan efter en magnifik lunch på restaurang Victoria i Sundsvall, 1998. Osmart nog uttalade han sitt tack inom hörhåll för en skarpögd servitris, som skvallrade för Ekot (Sveriges Radio), som citerades av Svenska Dagbladets ledarsida, som fick en bredare läsekrets än vanligt. Då Hulth så småningom sällade sig till processionen av politiker, som slarvat med sina tjänstekontokort, hade han lite svårt att hävda att han varit omedveten om vad han gjorde. Den skickliga administratören Mats Hulth fick inleda en ny karriär - i restaurangbranschen. Surprise, surprise!
Jag är ingen brottsling.
Jag har bara spelat bort pengarna!
F.d. kommunalpampen i Gävle, Sven Jansson, undervisar hösten 1997 en grupp journalister i korrekt svenska (källa: SvD). Carolina Giertz i "Måndagsklubben" (TV 5) observerade att somliga Gävle-pampars förskingringar inte gick till gambling utan snarare till besök på utländska glädjehus, varvid hon satte en ny etikett på den drabbade staden: Gävle, en stad för brända bockar. Därvid syftade hon uppenbarligen inte bara på den berömda halmbock som var jul brinner på torget i Gävle. En annan kommunal pamp, som inte såg det brottsliga i sitt sätt att hantera pengar han anförtrotts ansvar för, var tvätterichefen i Alingsås. "Alingsås är en jävla liten håla, så det är klart man sticker iväg", sa han och såg till att en bekväm reskassa gömdes undan i administrationen.
I Motala diskuterade man med konjakskupan i handen indragen mjölk i skolbespisningen.
Lars Åberg recenserar i Göteborgs-posten (3 maj 1999) Britt-Marie Citrons bok Sölve & Co (1999), som - "lika underhållande som förfärande att läsa" - skildrar Motala-skandalen, det grova missbruk av tjänstekontokort och andra kommunala medel som Britt-Marie Citron (i egenskap av reporter i Motala Tidning) själv var den första att dra fram i ljuset. Vid den högsta skampålen kedjas kommunalpolitikern Sölve Conradsson. Folkhumorn (i den mån stadens skattebetalare orkar skämta om det bedrägeri de utsatts för) döpte Statt i Motala till Sölvesborg. Skämtet har många tragiska bottnar. En är den att hotellets VD åtalades för att ha hjälpt Conradsson att manipulera fakturor, så att exempelvis kommunalmannens eget 60-årskalas bokfördes som företagardag. I Motala såväl som i Gävle och andra drabbade orter var tekniken att förklä privata utlägg till hedervärd (?) kommunal representation så utstuderad att den kan tyckas tillhöra administratörernas baskunskaper. Men på nära håll såg det ut som om förvirring rådde. "Turbolensen" (sic!) kallade Conradssons försvarare det hela, kanske i hopp om att förevisa en förmildrande omständighet.
Time out.
begärde och beviljades Mona Sahlin, då även hon halkat på ett kontokort, och hon skapade därmed ett begrepp som var i var mans mun 90-talet ut.
- Per-Anders Hellqvist
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)