För att detta står nämligen att utläsa i en röd programskrift som förbundet nyligen distribuerat till alla sina medlemmar (Ståndpunkter för Svenska Journalistförbundet). Skriften är ett officiellt program. Den är inte ett skämt.
En sund skeptisk läsare borde möjligen invända att jag nu är konspiratorisk och målar fan på väggen. Ett sånt här frontalangrepp mot yttrande- och tryckfriheten skulle väl ändå inte kunna passera obemärkt? Nå, låt oss se vad man kan utläsa ur den lite pompösa men på knaggligt byråkratspråk författade skriften.
När de först gäller frågan om ägande och inflytande så menar journalistförbundet att "flera tusen journalisters frihet är en bättre garanti för mångfald än några hundratal ägares". Och vidare rekommenderar man: "etablering av allmännyttigt ägda och förvaltade tidningsfabriker".
Byråkratisk text är lurig. Det egendomliga ordet "allmännyttig" har i politiskt språkbruk vanligtvis beskrivit bostadsföretag i kommunal eller kooperativ regi. Men här har ordet plötsligt fått en ny och okänd innebörd. Det är listigt.
Men ändå heter det att vi svenska journalister i vårt internationella samarbete skall ge "uttryck för kraven på allmännyttigt ägande och bestämmande över massmedier".
Var och en som tänker sig att i ett internationellt sammanhang översätta detta idiotiska ordet "allmännyttig" finner strax att det inte går att översätta med annat än olika omskrivningar för statlig kontroll (Se fotnot). Förresten avslöjar sig programtexten på ett annat ställe där Sveriges Radio beskrivs som "allmännyttigt". Statligt monopol reglerat i särskild lag, alltså.
Men låt oss också granska tanken att "tusentals journalister" skulle ha större rätt att bestämma än "några hundratals ägare". För på just den punkten agiterar journalistförbundet mycket utförligt med ord som "informationsorättvisor" och ordvändningar som "behovet av urval i informationsutbudet växer".
Och man slår fast att "ägarna bör inte ges möjlighet att t ex för politiska ändamål eller i vinstsyfte styra nyhetsförmedlingen".
Följaktligen måste vi ändra i grundlagen så att "journalisterna vid tidningarna får vetorätt mot ägarens beslut om (ansvarig) utgivare" och "inflytandet bör stegvis överföras till journalisterna".
Det är sant att vi är några tusen journalister i Sverige. Men dom som äger tidningarna är ju inte något löjligt litet hundratal i hög hatt och moderata galoscher, utan folkrörelser och politiska partier, intresseorganisationer, studieförbund och solidaritetsrörelser och tusenfalt annat som i själva verket representerar miljoner medborgare, samt därtill en del ägare som är enskilda personer - somliga är förvisso rika och konservativa - eller bolag med liberal majoritet eller socialdemokratisk majoritet.
Om facket fick den slutgiltiga politiska makten över alla tidningar så skulle den nya Stockholms-Tidningen likväl som Aftonbladet naturligtvis kunna publicera sig lika socialdemokratiskt som vanligt. Men vad med SAF-tidningen, Palestinsk Front, Svensk Dagbladet, Ny dag, Miljötidningen, Expressen och Svensk Linje?
Journalistförbundets program kan ju inte missförstås: "ägarna bör inte ges möjlighet att t ex för politiska ändamål styra nyhetsförmedlingen". Just det. Vi kan ta "politiska ändamål" som ett litet exempel! Någon annan än ägarna skall ha den politiska kontrollen. Till exempel facket.
Vad gäller radio och TV avviker journalistförbundet såvitt jag kan utläsa inte en millimeter från Rörelsens vanliga ståndpunkter. Man vill följaktligen ha fortsatt statligt monopol, reklamförbud och förbud mot nordisk TV-satellit och man är givetvis motståndare till närradion och för lokalradion. Men när det gäller framtidens nya teknik så går man längre än Rörelsen eftersom man vill belägga även den nya tekniken med statligt monopol: "ska ägas och förvaltas allmännyttigt (sic!) och ges ett informationsinnehåll på journalistiska grunder."
Kravet på "informationssamhälle på journalistiska grunder" är så vitt jag kan förstå en omskrivning för att den nya massmedietekniken inte skall få producera sådant vars innehåll inte kan godkännas av journalistförbundet. Men man nöjer sig inte ens med det stränga censurkravet. Man förbehåller sig i sista hand rätten att slå till med ett förbud: "Nya medier endast om de främjar väsentliga massmediepolitiska värden."
Endast då skall vi ha videoteknik till exempel. Och om detta grumliga - "väsentliga massmediepolitiska värden" - inte skulle främjas? Förbud alltså.
I denna nya sköna värd där vi journalister skall få "arbetstillfredsställelse genom inflytande" skall, sammanfattningsvis, inga andra än journalisterna, dvs journalisternas fackliga organisation, dvs Rörelsen, ha bestämmanderätt.
Journalistförbundets skrift och programförklaring är alltså varken mer eller mindre än en skandal av stora mått. Jag kan bara tänka mig två förklaringar, båda obegripliga, till att de fortfarande är en skandal i det tysta. Antingen är de korporativa hullingarna i denna skrift så inlindade i byråkratspråk att inte ens medlemmar i journalistförbundet kan utläsa vad där egentligen står. Eller så förefaller det hela så orimligt och idiotiskt att ingen gitter ta det på allvar.
Men på allvar måste det tas. Journalistförbundet är redan i dag den starkaste maktfaktorn inom våra massmedia. Och journalistförbundet har inlett marschen mot Rom. Om vi inte stoppar den marschen avskaffas tryckfriheten.
Fotnot: Vid förfrågan per telefon uppger förbundsordföranden Östen Johansson att "det är väldigt svårt att översätta allmännyttig, men jag skulle vilja uttrycka det som "non profit interests" alltså intressen som inte ska ge vinst". Förbundets vice ordförande Lars Thalén: "Vänta lite nu... det finns ett ord... vad fan är det det heter? 'Public' är ju bara "allmän" ojojoj... Fast 'Public utility' brukar man tala om." Fråga: Då beskriver du väl snarast toalettanordningar? Svar: "Nej det kan gälla även energiverk och såna saker. Det är ett sätt att komma runt problemet med antingen privatkapitalistiskt ägande eller statligt ägande. Nåt slags mellanting alltså.
- Jan Guillou Kvällsposten 31 maj 1981
Hus Tudors ros
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar