Bröderna Birros sunkiga vårresa. a never ending story.

Nu är äntligen tiden kommen.
Om det nu är så att tider kommer.
Oftast är det ju så att tiderna går. Jävligt fort dessutom.
Så håll kvar ögonblicken, ta för Er av stan som under
stora delar av året kan förefalla ynklig, tom och grå men
som nu och en kort tid framåt trots allt är rätt så vacker.
Bröderna Birro börjar sin snuskiga vårresa på
något milimeteruträknat uteserveringsbås dit vi fållas
in likt kreatur ibland hopträngda järnbord, och med
benen ihopvikta under oss för att få plats hostar vi upp våra skamligt ihoplånade
stackars Slemasedlar och inmundigar gladeligen en ansenlig mängd starkpilsner.

Efter att ha försökt dunka upp ett uppsnappat VISAkort på bardisken med oskyldiga
anleten men fått ett bestämt NEJ med motiveringen att ingen av oss faktiskt heter
Siwert Öholm och att kortet dessutom ändå var tomt, packar vi ihop oss och vacklar i
väg upp för de miljontals trappstegen upp till Skansen Kronan där vi kommer i anspråk
med några gamla varvshjältar.

Vid de här taget suger öltarmen som ett Amsterdamsluder så vi ramlar ner för
trapporna och tar oss till Boslagret vid Chapmans Torg och köper några kassar öl var.
Det fanns en tid då Sven Wolter brukade hänga här och försöka kränga örhänget
Proletären och då turisterna kom i sina väldiga bussar, tryckte näsan mot fönstret,
pekade och sade: "öhh, kolla! Är Raskens kommunist ?"

Vi börjar konsumera ölen och börjar först nu verkligen känna oss som BRÖDERNA
BIRRO så vi fångar en Mini Taxi och susar bort mot Valand där vi overkligt nog blir
insläppta och hänger runt ett tag och glor på alla Rymdbrudar i knähöga boots och
korta kjolar som vi inte har en chans på.
Ungefär då brukar M Rock i Stonefunkers släppa sig förvi så vi hänger på honom till
Park Lane där vi ljuger och säger att vi spelat i hans band och eftersom alla nästan
gjort det går vakten på det och vi kommer in.
Nu är man så full att man tycker den svindyra ölen är hyffsat billig.

Sedan när den glada vårsolen vecklar ut sitt blonda går över Göteborg vinglar man
hela vodkavägen hem.
Väl hemma somnar man med brallorna på tvärs över hallgolvet.
Detta är viktigt.
Hinner man få av sig byxorna är det en misslyckad kväll. På morgonen inser man med
van besvikelse att man inte lyckats lura med sig någon av kvinnligt kön hem och att
den enda som ligger på golvet bredvid och muttrar om att han vill ha en gigantisk
frukostöl är ens egna stinkande bror.
Om någon undrar börjar allt sedan självklart om igen!

Marcus och Peter Birro -96