Typ, typ

Mobbaren är svag, medelpresterande och personlighetslös, en typisk beroende typ.

Mobbare har oerhört svårt för sin egen självupplevda medelmåttighet och letar aktivt sätt att
sänka taket i sin verklighet för att slippa konfronteras med denna upplevelsen, men eftersom
mobbaren står handfallen inför sina överväldigande beroendetendenser konfronteras de hela
tiden med sådant som påminner mobbaren om sin egen ogenialitet.

Mobbare vill vara som de personer de avundas, vill förstöra de platser som de inbillar sig
överträffar dess egna stilistiskt, äga den situationen som står där och utmanar dem.
Mobbares beroendementalitet gör att de inte har vett nog att hålla sig till välkända
sammanhang utan söker hela tiden utanför sig själv och replikerar.

De har svårt för att dela upp saker och om de konfronteras med detta uppvisar de en barnslig
dualism. Istället för att glädjas åt sitt syskons framgång inom ett givet område inbillar de
sig att de egentligen blivit snuvade på sin rättmätighet och de avhumaniserar aktivt även
området.

Mobbare känner att de växer, även i andras ögon, om de hoppar på dem som de tror är
oavundsvärda. Det visar stort förakt för rum som de inte är i och rum som inte tillredställer
deras önskan om överdriven betydelse. De inbillar sig att andra människor är inbillning och
försöker föda sina olika beroenden aningslöst på bekostad av andra.

I situationer och relationer gör mobbare nästan vad som helst för att övertyga rummet om att
de är brillianta och att deras betende är informerat och att andra förtjänar att bli
avhumaniserade.

Mobbares missbruk av andra människor är en slags torrets, en barnslig önskan om att utplåna sig själv och ersätta det med den de är beroende avs egenskaper.
Eftersom detta inte går, mobbarens brist på originalitet, fantasi och en känsla av respekt inför den egna upplevelsen står ivägen, låtsas mobbaren bli provocerad (av avund) och det ä inte omöjligt, framförallt i nära relationer, att mobbaren använder våld mot den provocerande, beroendeframkallande idolen.